En sak är säker och det är att Matt Corby är tillräckligt cool för R’n’B. Corby är tillbaka med ny musik efter flera år av att producera musik åt andra. Efter ett möte med Corby som taggade oss på HYMN lite extra kan jag säga att albumet inte gjorde mig besviken. Tvärtemot, albumet testar nya terränger och kan ses som en utveckling för Matt som artist och producent. Corby som är mångmusikalisk ut i fingerspetsarna har skapat ett album som kanske på grund av sin enkelhet sticker ut i artistens diskografi.
Med ett näst intill funkigt sound skapar Corby en positiv känsla samtidigt som han sjunger om tuffare ämnen. För att få till låtarna vi hör på albumet gick artisten tillbaka till grunderna i musik, vilket är evident då grund-instrument som trummor och bas får stå längst fram och spela huvudrollen på de flesta låtarna. Över de funkiga basgångarna hör vi olika former av blåsinstrument och gitarrlick som varvas. I denna enkelhet hittar vi det som gör musik värd att lyssna på, soul. Som den fiktiva karaktären Jimmy Rabbitte från filmen The Commitments sa så är soul den musik som människor förstår sig på. Visst är den enkel men det finns något som når in, för den är ärlig och reser sig över allt skitsnack.
Kopplingen till R’n’B är tydlig och Tamia är ett av namnen som jag förknippar med soundet och kören som används på flera låtar. Kören är sammansatt från olika versioner av Corbys röst. För vem kan vara bättre backup singer om inte artisten själv? Skämt åsido så är det Matts fantastiska röst som står ut på plattan som vanligt, vilket är positivt då albumet lägger mycket fokus på text.
Plattan startar med låten “Problems”som stämmer överens med Matts vision om att vara politisk utan att uttryckligen vara politisk. Inga namn nämns men det är en låt som utmanar personer i maktpositioner. Personer som har makten att förvränga sina ord och förändra konversationen till sin förmån. Låten inleds med raden “You can take your complications and shove it where the sun don’t shine” och fortsätter med uppmaningen att inte utnyttja de som befinner sig i en svagare position av samhället. Låten beskriver hur framtida generationer får ärva flera problem och uppmanar dagens ledare att göra något åt det.
“Big Smoke” är en annan låt som sticker ut textmässigt och är kopplad till Matts relation till ångest. Det finns inte tillräckligt med tid till att må så här. Lösningen kan vara så enkel ibland, “när du känner dig låg varför inte minska belastningen lite?”. Ett enkelt antagande som kanske går emot allt som personer med dessa problem jobbar mot. Enligt Matts text finns det en stor styrka i att ge sig själv en chans att vila. Stanna upp, andas 4 sekunder in, 4 sekunder ut. Låten är som ett brev skrivet till artisten själv och kommer till insikten att ens problem inte är några problem alls. Det låter lätt samtidigt som det finns ett irritationsmoment i att inte ta sina egna råd utan att istället jobba mot sina påfrestningar och hitta genvägar för att slippa eller klara av det jobbiga.
“Mainies” är en låt med ett lugnare tempo där Corby använt sig av sin akustiska gitarr. Min första tanke när jag hörde låten var att den påminner om artistens rötter. På låten hör vi vågor som bryter mot en strand, ljudet av syrsor och den enkla gitarren. Termen “Mainies” används i Australien för att beskriva en grupp tonåringar som glider runt på stan utan så mycket syfte. Låten är avskalad och en kontrast till albumets andra låtar. När jag pratade med Matt så beskrev han att det var svårt att komma igång med albumet och att han inte kunde sätta för mycket press på sig själv. Istället tillbringade han de första dagarna med att surfa och bara diskutera musikvärlden med sin medproducent. “Mainies” fångar känslan av att glida runt där ens enda fokuset är nuet.
Everything’s Fine är ett reflekterande album som tar upp ämnen som Matt håller nära. Ett album som får mig att fundera på hur artisten kommer ta sin musik vidare och vilken riktning han i framtiden kommer utvecklas mot.
[Island Records, 24 mars]
