Det är torsdag förmiddag en solig januaridag då jag och HYMNs fotograf Victor Lundmark sitter och samtalar i lobbyn. Vi är tidiga och väntar med viss anspänning på artisten och producenten Matt Corby. Innan vi märker något löper Corby genom foajen med ett leende på läpparna “fem minuter!”. Han har fått tag i nya kläder och ett gitarrband till kvällens spelning. Spänningen släpper något och vi tar vår plats i hotellets lounge tillsammans för att starta intervjun.
Efter fem år av projekt med andra musiker från sin studio utanför Byron Bay gör Matt Corby en ordentlig och efterlängtad comeback med en turné och sitt nya album Everything Is Fine. Stockholms Nalen står först på spelschemat för albumets promotion-turné och Corby erkänner att han, trots sin erfarenhet, är lite nervös för att spela live igen. Den där känslan av ångest trots att man vet att allting kommer lösa sig, “Everything Is Fine”. Det nya albumet med samma namn tog sex veckor att bli komplett från att det inte fanns några låtar. Resan dit var dock lång och något komplicerad.
Dagen som Matt skulle börja skapa sitt tredje album fann han sig själv i en situation där han behövde lasta sin fyraåriga son och höggravida partner i en båt med en främling för att överleva områdets översvämning, utan att veta om mannen med båten skulle nå sitt mål med den dyrbara lasten. Huset som familjen precis hade köpt för att bo och skapa sin framtid i var fyllt av lera och toxisk slam.
Först när varningen om en potentiell stor översvämning kom fanns det ingen oro i staden. När familjen vaknade upp och såg att huset var omringat av en halvmeter vatten började de inse att det kunde bli illa. Under dagen kunde Matt och sambon bara hoppas att vattnet skulle gå ner, men det gjorde det inte. Vattnet steg och steg tills de kunde se kor simma förbi verandan. Med räddningstjänster som fokuserade på andra mindre städer som inte var lika vana med översvämningar så blev det snabbt en överlevnadssituation.
Alla klarade sig oskadda, men huset är nu efter ett år fortfarande inte redo för att bo i och datum för inflytt är oklart. Processen för albumet var i och med denna händelse på ett sätt igång, även om omständigheterna var helt förändrade. En traumatisk upplevelse utan tvekan, när hela familjens verklighet vänds upp och ner, och prioriteringar skiftar. Det positiva i händelsen var för Corby hur samhället gick ihop och hjälpte varandra efter översvämningen. “Cleanup day” tog fyra dagar och vänner kom för att hjälpa med spadar, skottkärror och öl.
– Situationen är ganska jävlig, men jag antar att det är bra. Samtidigt som inget är bra.
Familjen flyttade in i studion vilket Matt upplever hade en signifikant påverkan på albumet till det bättre. Arbetet hemifrån var enligt Corby uppdelat i intervaller. En timme av kreativ process, sen paus för att hjälpa sonen Huey med något. Start och stopp, vilket höll Corby från att hamna i vad han beskriver som en kreativ neuros.
– Jag tänkte för mig själv i studion, coolt, det är en bra idé. Trummor är bra, bas är bra, keyboard är bra. Ena stunden är jag Keyboard man cool session player och i nästa måste jag gå och fixa lunch till Huey.
Han beskriver sin process medan han med händerna imiterar hur han spelar alla de olika instrumenten. Corby lever upp till smeknamnet han fått från kollegor i studion, “Captain Fiddlefingers”, även om han inte är i närheten av ett instrument. Smeknamnet kommer från Matts oförmåga att sluta spela när han är i studion. När han känner att han börjar närma sig att sätta en tagning så kan han inte stoppa sig själv från att testa något nytt och galet.
När det kommer till den nya plattan beskriver Matt att han har försökt att inte komplicera instrumenteringen för mycket, och hålla den mer minimalistisk samt lägga mer fokus på lyrik. Matt och med-producenten Chris Collins ägnade de första dagarna av skrivprocessen åt att klia sig i huvudet, surfa och fundera över vilken sorts musik man ens gör nu för tiden?
”Jag skrev ner saker utan att vara för politisk samtidigt som jag inte ville skygga undan från centrala anledningar till varför saker är skit”
– Musikscenen idag är så konstig och den fortsätter bli konstigare. Det som jag tycker är genuint bra bryr sig ingen om medan det som låter illa är bland de största låtarna i världen.
Tumregeln för albumet blev att om man inte kan skapa något fantastiskt med fem grund-instrument så är det en dålig låt, det måste kännas rätt från grunden. Textmässigt så är albumet ganska självmedvetet om rollen som Matt har i sina relationer med andra personer. Matt säger att albumet delvis handlar om hur han ser på världen, men även hur världen ser på honom – och hur han har svårt att förstå den bilden. Problem som Corby stod mot i vissa låtar var att han uppfattade sig själv som cynisk.
– Jag skrev ner saker utan att vara för politisk samtidigt som jag inte ville skygga undan från centrala anledningar till varför saker är skit.
Albumet är definitivt skapat från en mer observerande position än de tidigare plattorna av Corby. Inför albumet har singeln “Big Smoke” släppts som behandlar ämnet ångest, något som Matt Corby under åren har jobbat med. Texten handlar om hur Matt försökt hantera sin ångest. Låten är delvis en produkt av irritationen att förstå sin ångest samtidigt som man främjar den genom leta efter utvägar. Vi kommer fram till att andningsövningar hjälper mycket i jobbiga situationer och återkommer till albumets namn.
– “Everything’s fine”, håll käften dumma nervsystem.
Fem år mellan album är en relativt lång period och Matt ägnade tiden åt att lära sig allt han kunde om att skapa album. En viktig sak som Matt kände att han behövde lära sig var att samarbeta bättre med andra producenter och studiomusiker utan att själv stå i centrum. Att istället utgå från andra artister samt vad de vill. När det gäller samarbeten på det nya albumet så kommer det tyvärr inga överraskningar. De flesta låtarna har dock skrivits tillsammans med sångerskan Nat Dunn som är mest känd för sina texter åt artister som Marshmello, Kygo, Rita Ora bland många mer.
– Jag har så mycket respekt för henne som låtskrivare, och vi kan utmana varandra sångmässigt.
Albumet är kanske inte ett helt nytt sound men vi kan förvänta oss mer blåsinstrument. “Lover” är en låt som vi ska hålla ögon och öron öppna för där Matts vän Dane, som för övrigt har en doktorand i trumpet, levererade fräcka horninstrument. “Reelin’” var en låt som fick ta sin plats på plattan på grund av Danes soul-blås. Genren som Matt blivit mest influerad av inför albumet är R’n’B, en genre han tidigare inte vågat utforska. Albumet innehåller influenser från artister som D’Angelo och Maxwell.
– Det är svårt att röra sig mot det, speciellt som en vit kille. Jag är helt enkelt inte cool nog.
Samtidigt kastade Matt försiktighet för vinden och det var en viktig del i att beskriva hur Matt ser sig själv samt hans tankar om han tror att andra kommer acceptera det. Corby har känt sig väldigt fri i skapandeprocessen för det här albumet, mycket friare än tidigare album.
Efter en hel del snack om vinylsamlingar och berättelser om musiklegendarer som Neil Young, JJ Cale och Charles Bradley bestämde vi oss för att vara klara och gick för att äta en korv. Matt och managern Tim älskade tydlig svensk varmkorv då de inte har korvbröd i Australien. Så två grillade korvar och en ost- och baconkorv senare lämnade Corby för att börja rigga på Nalen.
Albumet släpps den 24 mars och man kan nu köpa biljetter till Corbys spelning på Annexet den 27 september.
