Alex Anwandters musik är privat och politisk, dansant och eftertänksam. Låtar som ”Siempre es Viernes en mi Corazon” och ”Tatuaje” har mycket kropp men könet är aldrig avgörande.
Ett av mina bästa festivalminnen kommer från en kväll på Lollipop i Botkyrka, sent 90-tal. Orup stannar upp och ställer ifrån sig gitarren. Det ser nästan ut som att en tår börjar lämna ögat. Han låter helt ärlig när han förklarar hur nervös han varit innan spelningen. Hur han hade känt att det kanske trots allt var ett dåligt skämt, att han blivit inbjuden att spela på en festival med en massa indieakter och DJs som Chemical Brothers och Roni Size.
Nu släppte det. I takt med publikens respons förstod han att vi var där på allvar, för att lyssna på honom. Det var ett väldigt speciellt tillfälle. Bra musik är bra musik helt enkelt.
Alex Anwandter står på en annan scen än Orup. Med sin electronica-indie har han blandat ett tydligt politiskt budskap med låtar som hamnat på dansgolvet.
Men i souliga ”Tormenta” låter de faktiskt ganska lika. De delar kärleken till Motown och här blir Anwandter personlig på ett sätt som Orup har varit så bra på. Något som blir allmängiltigt. Mitt i stormen går livet vidare, människor möts och blir förälskade.
Chile är ett land där katastrofen är närvarande. Jordbävningar händer med jämna mellanrum. Människor som flyttar hit och börjar jobba blir nästan chockade över hur deras chilenska kollegor lugnt sitter kvar och arbetar vid skrivbordet när hela huset skakar.
På albumet Rebeldes finns också singeln ”Tatuaje” som stärker temat om att närheten och kärleken finns inuti. De yttre omständigheterna spelar mindre roll, inte kroppen, inte vädret. Anwandter låter tatuera sig som ett minne av den gråaste tiden då de ändå var lyckliga.
“Pensando en ti
Guardo un tatuaje de
Nuestra época más gris
Yo fui feliz
Fuiste feliz”
Albumet Rebeldes var en del av den chilenska indievågen som kom med stor kraft under 2010, med artister som Javiera Mena, Ana Tijoux, Gepe, Astro, Adrianigual (producerat av Anwandter och förmodligen Chiles svar på The Tough Alliance), Dënver och Pedropiedra.
När Anwandter slog igenom pratades det om den nya latinamerikanska funken. Innan albumet Rebeldes släpptes hade han haft en kort karriär med sitt band Teleradio Donoso och indiehits som ”Eramos Todos Felices” och ”Eras mi Persona Favorita”.
Det blev starten på en solokarriär som har lyft Alex Anwandter till att vara en av de stora artisterna och producenterna på den latinamerikanska alternativscenen. Även om hans texter är kantiga, kritiska och melankoliska når låtarna långt utanför electronica- och HBTQ-scenen. Albumen Amiga och Latinamericana har belönats med Latin Grammy och hyllats av de stora musiktidningarna.
När Amiga kom ut placerade magasinet Rolling Stone den som nummer ett på listan Best Latin Albums of the Year med beskrivningen: ”A tribute to the world’s maligned and ignored, Amiga, from Chilean pop maestro Alex Anwandter, chronicles oppression as both party starter and protest singer… when Anwandter prays for Friday to arrive because he can finally die, it’s an expression of hope and determination, because he knows that even the brave eventually fall – so you might as well die dancing.”
Den sista raden handlar om en av Anwandters största hits, ”Siempre es Viernes en mi Corazon”, som är en oundviklig start på en fredagkväll.
Det här är en artist som behållit sin status på den alternativa scenen, även utanför Latinamerika, med spelningar och intervjuer på radiostationer som KEXP i Seattle. Samtidigt får hans funkrytmer vem som helst att gå upp på dansgolvet.
Förutom Motown hämtar Alex Anwandter inspiration från dagens electroscen, brasiliansk Tropicalia, 80-talsband som chilenska Los Prisioneros och brittiska Roxy Music, men, precis som vännen Javiera Mena, även av den svenska dansscenen med artister som Robyn och Ace of Base.
