Det är en blixtrande kall vind som sveper genom Göteborgs gator när jag promenerar förbi Domkyrkan och alla tusentals blommor på det vackra körsbärsträdet gnistrar i vitt. Den tidiga kvällshimlen lyser ljusblå och högt där uppe svävar ett par vita molntussar snabbt förbi. Människor sitter på uteserveringar och lördagskvällen har nyss inletts.
Jag älskar musik. Det är något särskilt fint som händer med mig när jag hör en låt som jag gillar mycket. Musiken har tagit mig till platser i världen som jag kanske aldrig hade besökt annars och jag har funderat på hur många tusentals vackra minnen jag har att tacka musiken för. Jag älskar musik.
Alla minnen man har fått från festivaler, upplevelser i samband med resor och annat är något jag ofta saknar i dagens musikbevakning, det vill säga att uppmärksamma lyssnare. Hur började andras musikintresse och hur har musiken format andra människor? Frågan kändes som att den äntligen kunde få ett svar, även i text, när jag pratade med Elin Dahlman för ett tag sedan. Hon berättade med sådan inlevelse om sina idoler och jag tänkte att jag ville höra mer om det så vi bestämde att vi skulle träffas på Unity Jazz på Kyrkogatan i centrala Göteborg.
”När jag flyttade hemifrån snodde jag med mig några plattor”
Hur föddes ditt musikintresse, Elin?
– Det första jag kan minnas att jag såg hemma var en massa singlar. Farsan samlar på grammofoner och är mycket analog med singlar och LP:s medan morsan är mer öppen för streaming och CD. Det har alltid varit musik, men nästan aldrig ny musik. Jag har fått det från mina föräldrar och det gör mig lite begränsad ibland, men på ett bra sätt. Farsan älskar Rolling Stones och mor älskar Elton John. När jag flyttade hemifrån snodde jag med mig några plattor, skrattar Elin.
Minns du vilken den första skivan var som du köpte för egna pengar?
– Nej, jag kommer faktiskt inte ihåg det, men jag minns att min första konsert var med farsan på Liseberg när jag var i femårsåldern. Han ville se Sven Ingvars och jag blev medlurad, berättar Elin med ett leende.
Du är ett känt ansikte på musikklubbar i framför allt Göteborg och Stockholm, men hur började det livet en gång i tiden?
– Det började med att jag ville lyssna på bra musik, både livemusik och vad DJ:n spelade. Det är helheten av klubbkvällen som är viktigt och jag har träffat så många människor genom scenen.
– Jag är uppvuxen i skogen utanför Skara och flyttade sedan till Lidköping när jag började gymnasiet så klubblivet tog fart först när jag flyttade till Stockholm efter gymnasiet. Debaser Slussen blev som mitt andra hem och jag var där nästan dagligen. Sedan var jag fast. Debaser Slussen är nog min favoritplats i världen om jag ser tillbaka, säger Elin med tindrande ögon.
Vad kännetecknar en riktigt bra låt, enligt dig?
– Det måste finnas en spännande slinga, en detalj eller ett speciellt instrument i låten som väcker intresse. Det spelar inte så stor roll om det är en kort eller lång låt utan det viktigaste är att den gör mig nyfiken.
Vi har ju pratat en del om musik när vi har träffats och det har blivit tydligt att George Harrison (The Beatles), Brian Jones (The Rolling Stones) och Elton John betyder särskilt mycket för dig. Vi börjar med att du får berätta, lite kort, om var och en av dem.
George Harrison:
– Det är min nyaste favorit av dem och det har vuxit fram i vuxen ålder. The Beatles var inte med mig sedan födseln och jag fick lyssna in mig för 10-15 år sedan. Men det är inte bara musiken jag gillar med George Harrison utan det är lika mycket personen. Jag känner så mycket respekt för honom.
Brian Jones:
– Vad ska man säga där? Jag har alltid gillat Rolling Stones och Brian Jones bidrar alltid med något intressant till musiken. Han utvecklade Rolling Stones på många sätt, som jag ser det. Han hade nog högre ambitioner än de andra och kompromissade nog aldrig med sina idéer. När han fick för många idéer fick han inte vara med längre. Hans klädsel och stil formade en hel tid och även mig.
Det finns alltid en Elton-låt för olika tillfällen i livet”
Elton John:
– Wow! Det är från min mor. Hon lyssnade på alla låtar, inte bara hitsen, och Elton John har alltid spelats i min värld. Det finns alltid en Elton-låt för olika tillfällen i livet. Han bidrar med så mycket energi och ger så mycket av sig själv.
Elin skiner upp när hon berättar om sina idoler och hon berättar med stor inlevelse. I många fall har låtarna följt med henne hela livet och när hon berättar att hon lyssnar på Elton John och George Harrisons musik exakt varje dag är det lätt att tro henne. Däremot lyssnar hon inte på Rolling Stones varje dag, men flera gånger per vecka i alla fall.
När insåg du att George Harrison, Brian Jones och Elton John betydde särskilt mycket för dig och blev din ”treenighet”? Jag vet ju att det inte hände samma dag.
– När jag väl förstod det?
Elin sitter tyst en stund, tonerna av jazz svävar fram genom lokalen och sorlet från andra människors samtal samsas om utrymmet.
– Med Brian Jones var det i gymnasiet. Jag försvarade honom ofta mot andra som menade att han inte var bra för bandet. Elton John har alltid varit självklar under hela livet. Han är en trygghet för mig och George Harrison har ju dykt upp på senare tid. Jag insåg att jag var tvungen att börja lyssna på The Beatles och hittade honom då.
Finns musik av ”treenigheten” alltid med när du DJ:ar?
– Det är så sjukt att du frågar det, utbrister Elin, och jag vet inte riktigt om det var en bra eller dålig fråga.
– Jag har aldrig spelat en enda Eltonlåt någonsin! Jag spelar väldigt sällan LP:s och har inte de låtar jag vill spela som singlar. En av de allra första låtar jag spelade ute var Rolling Stones ”Out of Time”. Jag var nervös och visste inte hur den skulle tas emot, men det gick skitbra. Någon gång har jag fått ihop en riktigt snygg övergång mellan The Beatles ”The Inner Light” och Oasis ”The Hindu Times”. Rolling Stones och The Beatles finns nästan alltid med.
Elin har ofta spelat skivor på olika ställen genom åren och hon återkommer flera gånger till att helheten i samband med ett klubbesök är viktigt. Hon lyfter lika ofta fram musiken från DJ-båset som livemusiken. Jag förstår vad hon menar och upplever även själv att DJ-insatsen är en väldigt viktig ingrediens. Elin har även en särskilt stor kärlek till svensk 1960-talsmusik och fick en Höfnerbas för att Doris spelade med en sådan och inte lika mycket för att Paul McCartney gör det.
Avslutningsvis, om du hade fått resa tillbaka till 1965 och vara där en vecka, vad skulle du ha gjort då?
– Det är ingen svår fråga, säger Elin med ett stort leende. Jag skulle hänga på Carnaby Street i London och DJ:a. Jag älskar att spela skivor och om man skulle få önska en sak i livet är det så. London är min favoritstad i världen och det känns förhållandevis hyfsat 1960-tal. Det sitter kvar. De vill bevara den tiden på något sätt.
Elin arbetar som florist och jag har med mig ytterligare en fråga som jag inte riktigt vet hur den kommer landa…
Om du skulle beskriva dina tre idoler genom blommor, vilka blommor skulle de bli då?
– Elton John är absolut en Gloriosa Superba (klänglilja, min anm.) och det finns nog bara ett enda svar på George Harrison och det är lotusblomman Nelumbo nucifera. Brian Jones är egentligen alla blommor i en. Jag tänker att han är blåregn, Wisteria sinensis, jag tror att han är den.
Det blir slutorden och vi har haft ett långt och fint samtal. Jag fascineras av vilken otrolig relation Elin har byggt upp med sina idoler och jazzen fortsätter att svepa fram genom den mysiga lokalen när vi går ut på Kyrkogatan och Elin promenerar en stund senare söderut på Västra Hamngatan.
Jag går återigen förbi Domkyrkan i den ljusa vårkvällen, där vinden fortfarande viner, och kommer att tänka på att jag även bad Elin göra en spellista med sina fem favoritlåtar av respektive artist, vilket ju är en väldigt svår uppgift. Just idag ser den spellistan ut så här och innehåller fantastiska låtar som alla, på ett eller annat sätt, bär på vackra historier för Elin och säkert många andra människor i världen. Lyssna och njut!
