Ett år likt inget annat är till ända. Trots alla dystra nyheter kom det en hel drös bra hårdrock under 2020. HYMNs Anders Nilsson väljer här ut sina tio favoriter.
1. Demonical – World Domination
Och vips, bara så där, blev Demonical vårt lands bästa dödsmetallgäng. Bandet har genomgått flera medlemsbyten genom åren, men det är nu allt har fallit på plats. En sådan här rak och klassisk dödsplatta var exakt vad vi behövde detta jäkla år.
2. Tombs – Under Sullen Skies
Mike Hill är i min bok lite av ett geni. Han skapar en unik metal-tappning som aldrig blir repetitiv, men ändå omedelbart känns igen. Med sitt Tombs krumbuktar han sig fram mellan delgenrerna med sådan lätthet att man nästan inte hänger med. Mästerligt!
3. Pallbearer – Forgotten Days
Post-doomens klarast lysande stjärnor levererade ännu en löjligt stabil platta som omedelbart blev genredefinerande. Det här Randall Dunn-producerade verket är lika vackert som öronbedövande – och alldeles, alldeles underbart.
4. Katatonia – City Burials
Det är egentligen inte mycket nytt som kan sägas om Katatonia. De har mutat in ett alldeles eget territorium och härskar totalt ohotade där. Texterna är dock värda att lyfta lite extra – maestro Renkse har hoppat upp en division här.
5. Primitive Man – Immersion
Är detta världens tyngsta band? Jag vill absolut hävda det. Som vanligt när det gäller Primitive Man är det förödande, krossande och svinbra. Det är imponerande att de lyckas förnya och förbättra sig en aning med varje släpp.
6. Temple of Void – The World That Was
Äntligen lossnade det på riktigt för gänget från Detroit. Deras version av dödsdoom åldrades snäppet sämre än jag förväntade mig, men är fortfarande bland det absolut bästa som kom 2020.
7. Paradise Lost – Obsidian
Giganterna fortsätter att fullständigt äga sin genre. Eller ska jag kanske säga ”genrer”, för det var länge sedan deras plattor rymdes under en etikett. Självklart magiskt bra och ännu en ädelsten i kronan.
8. Proscription – Conduit
Dessa finnar har en utvandrad amerikan som frontman, vilket faktiskt hörs. Det är något i kvartettens sound som är avsevärt större och bättre än något annat jag hört från Finland. Det är också sjukt svårdefinierad death metal.
9. Heathen – Empire of the Blind
Det tog tio år att följa upp comeback-plattan, men den som väntar på något gott… Thrashen är aningens tajtare och mer välformulerad än sist, men på det stora hela är det samma visa som förr. Vilket är alldeles kanon.
10. AC/DC – Power Up
Gubbrockarna gjorde det omöjliga och kom mer eller mindre tillbaka från de döda. Visst, det är noll nyskapande och texterna är ibland pinsamt klyschiga, men vad bra det här bandet fortfarande är.
– – –
Tack för allt, Eddie.
