I Hedvig Mollestads Trios musikaliska universum hittar man en blandning av hårdrock, Crimsonitiska riff, galna frijazz-solon och helt plötsligt en och en annan jazzballad.
Med fyra studioskivor och en liveskiva i bagaget släpper norska instrumentala frijazzrockarna Hedvig Mollestad Trio sin femte studioskiva Smells Funny. En fläskig produktion med cymbaler dränkta i reverb, köttig fuzzbas, brett gitarrsound och kreativa pålägg i form av extra gitarrer och ljudlandskap.
Smells Funny är som godis för progrockarens öron, då den bjuder in till ett flertal intrikata rytmer och kärva harmonier. Den är som en kombination av deras tidigare All them Witches (2013), Enfant Terrible (2014) – vilka är mer riffbaserade skivor – och deras senare Black Stabat Mater (2016) som visade på mer melodiska och jazziga inslag. Smells Funny är både hård, melodiös, fri och mer komplett i sitt uttryck.
I låtar som ”Bewitched”, ”Dwarfed” and ”Defeathered” visas tydligt blandningen av det tunga riffandet och det stökiga frijazzkaoset som nu är mer integrerat. De fortsätter även utforska de rytmiska möjligheterna i musiken. 11-takts riffet i ”In Court of the Trolls” (Black Stabat Mater) har fått en annan skepnad i slutet av ”Lucidness” (Smells Funny).
Låten ”Jurasek” som kommer efter två intensiva låtar är en vacker jazzballad som genast drar ner tempot och energin, men med ”Sugar Rush Mountain” är trion tillbaka i sitt svängiga esse.
Bandet fortsätter att utforska hur de kan utveckla deras musik och med Smells Funny känns det som om Hedvig Mollestad Trio verkligen har landat i sitt uttryck.
[Rune Grammofon, 18 januari]
