Svenska Folkjazzkvartetten – Folkjazz anfaller

”Endast den som vågar förlora sig själv skall vinna sig själv, och den som försöker hålla fast vid sig själv skall förlora sig själv.” Så skriver Anders Rosén i textbladet till Folksax anfaller, 1990, där Rosén tillsammans med Roland Keijser, Kjell Westling, Jonny Wartel, Jonas Simonson, Sten Källman och Thomas Ringdahl under namnet Bröderna Blås utmanar den svenska folkmusiktraditionen genom att låta jazzens improvisationer smyga sig in i polskor, valser och gånglåtar.

I tider när politiker talar om att bevara svenska traditioner är det viktigt att påminna sig om att kultur är ett begrepp som ständigt är i rörelse. Att ha ett öppet sinne mot omvärlden är det bästa sättet att berika och förnya traditioner.

Detta har en artist som Sara Parkman förstått. Med sin egensinniga folkmusik har hon skapat ett nytt intresse för en genre som för ett tiotal år sedan fick sitt mediala utrymme i ”Nygammalt” med Bosse Larsson.

Vibrationerna från Bröderna Blås kraftfulla anfall lever vidare, nu genom Svenska Folkjazzkvartetten – Isak Hedtjärn, klarinett/basklarinett, Jonas Liljeberg, klarinett/tenorsaxofon, Anton Jonsson, trummor och Vilhelm Bromander, kontrabas –som med den snarlika albumtiteln Folkjazz anfaller blinkar kärleksfullt till sina föregångare.

Albumet är inspelat under ett dygn på en gård i Rättvik, en trakt där folkmusiken verkat i obruten tradition fram till idag. Härifrån kommer ”Polska efter Monis Olle”, vilken tolkas med fint unisont spel från Liljeberg och Hedtjärn.

Hedtjärn och Liljeberg, som tidigare har en bakgrund som klarinettduo, har under lång tid botaniserat bland gamla folkmusikinspelningar för att ta till sig traditionen och hitta material där de kan förena svänget i fiolmusiken med klanger från jazzen.

”Blickus 3:an” och ”Polska efter Bränd-Jon” är exempel på hur kvartetten låter den traditionella folkmelodin vandra in på jazzens domäner och där längre improviserade solon får utrymme. Resultatet är fantastisk modaljazz med folkton i grunden.

I ”Snabbvalsen” skapas en virvlande känsla då hämningarna släpps och frijazzblås till intensivt komp från bas och trummor skapar en intensitet som stegras och där musikerna får torka svetten från pannan.

Från hårt till mjukt och innerligt i ”Två rader” och ”Vallåt” där det svenska vemodet kastar en skugga över kompositionerna.

Folkjazz anfaller är folkmusik som vi inte hört den tidigare och förhoppningsvis kommer en ny publik upptäcka den råa och kraftfulla energi som finns i genren. Att albumet ges ut av Chimp Limbs, som drivs av Jocke Åhlund, är ytterligare ett tecken på att det här är folkjazz som tar in på en ny väg.

[Chimp Limbs, 26/8]

8