Åtta år har gått sedan förra Steso Songs-albumet Now It’s Dark. Under tiden som gått har Karolina Stenström bland annat blivit mamma, flyttat tillbaka till uppväxtorten Hultsfred, blivit redaktör för alternativa kulturtidskriften Det Grymma Svärdet och startat ett eget fanzine.
I vår kommer andra Steso Songs-fullängdaren Let The Darkness Down. Idag släpps andra singeln ”Plz Don’t Love Me More”, en låt om kärlek och självhat. HYMN:s Anton Lindskog ringde upp Karolina Stenström (även kallad ”Hultsfreds popdrottning”) och kollade läget.
Är titeln på din kommande skiva Let The Darkness Down en medveten blinkning till föregångaren Now It’s Dark?
– Ja faktiskt, det var uppmärksamt av dig! Fast egentligen är det inte så genomtänkt. När jag började samla ihop låtarna till skivan tyckte jag att en av de nya låtarna, ”Let the Darkness Down”, kanske kunde passa bra som albumtitel. Det dröjde ett tag innan jag insåg att ordet ”dark” förekommer i båda titlarna.
”Det finns inte så mycket att göra här, vilket ger mig mycket tid till att skriva och spela in”
Du bor i Hultsfred sedan ett antal år tillbaka. Vad var det som fick dig att återvända som vuxen?
– Det finns inte så mycket att göra här, vilket ger mig mycket tid till att skriva och spela in. Det var också så det började en gång. Jag började göra musik när jag var liten helt enkelt för att jag inte hade så mycket annat att syssla med. Och så har jag väldigt svårt att koncentrera mig och då är det bra att ha det dött omkring sig.
– Jag tycker om att få vara i fred och det får man här. Jag tycker om människor och städer också, men jag blir så trött av dem.
– Skivan handlar ganska mycket om att bo här. Jag har hakat upp mig på Riksväg 34, som är vägen som går förbi Hultsfred. Den har tagit mig bort härifrån och tillbaka igen. På något sätt är den vägen temat för skivan.
Karolina vid Riksväg 34
Vilken betydelse hade Hultsfredsfestivalen för dig när du växte upp?
– Det gav chansen att få se väldigt många bra band, såväl stora och välkända som helt okända. Internet fanns ju knappt på den tiden så det var inte så enkelt att hitta ny musik själv. Då var det jättebra att gå på konserter på festivalen och det var väldigt inspirerande för oss som ville skapa själva.
Du gav nyligen ut ett fanzine med din dagbok från 2003 som du då skrev på internetcommunityt skunk.nu. Varför har du valt att blicka tillbaka på den delen av ditt liv?
– Jag gjorde ett fanzine – Jag gör det så det känns verkligt – år 2016 och fick då idéen att göra ett om året. När jag började tänka på teman slog det mig att jag skrev väldigt många låtar 2003 som aldrig blev utgivna. De finns bara på PirateBay och jag blev tvungen att själv ladda ner dem eftersom jag inte hade kvar originalinspelningarna…
– I samband med det ville jag använda skunkdagboken. Totalt är den över 100 sidor lång så jag har bara tagit med valda delar.
Texterna på Now It’s Dark och även musiken vi hört efteråt är ju väldigt självutlämnande. Är du någonsin rädd för att lämna ut för mycket?
– Nej, jag tänker mig att de flesta nog kan skilja mellan person och verk. I mitt fanzine skriver jag att allt och alla är fiktion. Det skulle bli väldigt tråkigt att läsa eller lyssna om jag återgav precis allt som jag är med om varje sekund. Om jag däremot plockar ut några enstaka händelser som har lämnat stort avtryck och överdriver dem så blir det kanske en bra låt.
– Men för säkerhets skull har jag ju skaffat täcknamnet Steso Songs.
