Med skivan The Far Field är Baltimore-baserade Future Islands tillbaka för omgång fem. På något sätt är det ett sådant album som bara går och går. Det rullar på. Drivande trummor, gärna med sextondelar på hi-haten och synthar som sveper fram och tillbaka. På toppen av allt ligger sångaren Samuel T. Herrings karaktäristiska röst som sjunger om tid, om ljus och om att inte tro längre. Hopp och melankoli blandas om vartannat. Det är inte alltid helt klart vad som menas – vilket såklart inte måste vara något dåligt.
På många sätt är det ett medryckande album. Det finns ett tempo och en vilja, en ständig framåtrörelse. Jag vill se saker fara förbi utanför bilfönstret. Jag vill låta musiken lyfta mig och förflytta mig någon helt annanstans.
På ett helt annat sätt är skivan lugnande, igenkännande. Samtidigt som pulsen driver på och får en att vilja springa, skapar den ett lugn. Kanske är det för att bandet lyckats skapa en stor, omslutande ljudbild som inte tar över. Ibland ligger det dock på gränsen.
Jag skulle inte kalla albumet rakt igenom för drömskt. Det är sparsamt med reverb och andra atmosfäriska effekter. Bandet använder istället andra verktyg för skapa en behaglig och svalkande stämning. Men bland alla cymbaler och basslingor finns en plats, ett utrymme för ro. För min del skulle plattan kunna fortsätta i all oändlighet.
Detta är också lite det som skulle kunna vara albumet svaghet. Det bara går. Överraskningarna är få. Letar man efter en platta som slänger en hit och dit, som spelar på ovissheten och vill hålla lyssnaren på tårna så får man leta någon annanstans. Future Islands jobbar inte så. De har sin form och håller på den.
För min del fungerar det absolut, för någon annan gör det kanske inte det. Vi har hört det förut, men hur många gånger vi än möter uppsättningen synth, trummor och bas så går det inte att komma ifrån att The Far Field är ett bra album. Ett solitt, stadigt album. Det uppfyller absolut förväntningarna efter dundersuccén Singles, men egentligen inte mycket mer än så.
Kanske måste något hända till nästa släpp, det är svårt att säga vad. För hur snygga produktioner Future Islands än släpper ifrån sig finns risken att folk, mig själv inräknad, en dag kommer att tröttna.
[4AD, 7 april]
