Förväntningarna på Drakes nya album var minst sagt höga, och om man som artist har en portfolio av hög standard så har fansen all rätt att vara kritiska och ärliga. Efter att ha fått utstå en del kritik för Views kände Drake att han behövde släppa ny musik så fort som möjligt för att återfå sin trovärdighet. Det visade sig vara ett smart drag.
Efter att ha teasat fansen i flera månader med kryptiska Instagram-inlägg och låtlistor, släpptes albumet den 18 mars. Men är det verkligen ett album? Efter att ha lyssnat på More Life får man mer en känsla av att det är ett mixtape. Drake kallar det själv för en ”playlist” och efter ett tag inser man vilken tankegång som låg bakom projektet.
Albumet börjar starkt; ljuva toner av Kehlani inleder ”Free Smoke” innan ett djupt beat droppar och Drake visar upp sina lyriska färdigheter. Han tar chansen att nämna sin så kallade kärleksromans med Jennifer Lopez (“I drunk text J-Lo/Old number, so it bounce back”).
Jay-Z kommer inte heller undan då Drake visar att han tar avstånd från hans råd och väljer att gå sin egen väg (“I didn’t listen to Hov on that old song/When he told me pay it no mind/I get more satisfaction outta goin’ at your head”) och sist men inte minst nämns Meek Mill (“How you let the kid fighting ghostwriting rumors turn you to a ghost?”). Låten ”Back to Back” (2015) satte spiken i kistan på deras beef, men tydligen kände Drake att han återigen behövde visa att ingen kan ta ner honom från tronen, vilket även är konceptet för låten ”Free Smoke”.
I ”Passionfruit” kommer den känslomässiga RnB-Drake fram och sjunger om hur svårt det är för honom att vara lojal i ett långdistansförhållande och försöker övertala kvinnan i texten att göra slut med honom. Texten påminner om Drakes tidigare låtar som t.ex. ”Marvin’s Room”.
Det finns ingen röd tråd i albumet, men han får det ändå att funka bra! Allt från funk, soul, hip hop, grime under ett och samma tak. I ”Madiba Riddim” finns en karibisk ton som får en att börja skaka på rumpan vare sig man vill det eller inte. Det är en låt som säkerligen kommer att spelas under sommaren och kanske även kan övertala oss att köpa en enkelbiljett till Jamaica.
Majoriteten känner nog till de amerikanska artisterna som är med på albumet, så som Travis Scott, Kanye West, Young Thug och 2 Chainz, men för vissa kan det antagligen dyka upp några okända namn. De som har följt Drake vet att han har en kärleksrelation men den engelska grime-musiken. Han har gång på gång dedikerat sin kärlek till en av de största artisterna inom grime i dagsläget: Skepta.
När jag bodde i London var det nästan oundvikligt att inte dras med i hypen och få upp ögonen för hiphop- och grimescenen i England. Jag blev därför otroligt glad när jag fick höra att Skepta och Giggs skulle vara med på More Life. De har tagit stora steg inom musiken på hemmaplan men nu är det dags att öppna vingarna och flyga mot större framgångar. Och är det någon artist som ska introducera dessa grime-aktörer för en internationell publik så är det Drake eftersom att han har en stort intresse för musiken och även en nära relation med båda artisterna. Jag hoppas verkligen att fansen följer upp på Skepta och Giggs, det är två artister som man inte vill missa.
Som lyssnare inser man att Drake på ett lekfullt men professionellt sätt skapar en playlist som visar hans musikaliska intresse. Han kombinerar flera av sina favoritgenrer och skapar en skön låtlista som kommer falla många i smaken. Drake vill inte att att plattan ska stämplas i något specifikt fack och det gör More Life till ett av hans bästa album.
[Young Money Entertainment/Cash Money Records, 18 mars]
