1982 släppte John Cale skivan Music For A New Society. Skivans mål var, precis som titeln antyder, att skapa musik för framtiden. Den forne Velvet Underground-medlemmens intention var att försöka pusha gränserna för sitt musikskapande så långt som möjligt, både vad gällde låtskrivande och inspelningsteknik. Idén till skivan föddes ur sorg och ilska och Cale letade efter ett nytt sätt att uttrycka de känslor han bar inom sig.
Nu, 34 år senare, släpper han en uppdaterad version av skivan som innehåller samplingar och ombearbetningar av ursprungsmaterialet. Fragment av originallåtarna blandas med nya ljudlandskap och nyskrivna textrader blandas med de gamla. Tillsammans skapar det en helt ny helhet i en ny kontext.
Cale har själv nämnt vännen Lou Reeds bortgång som en av anledningarna till att han valt att återbesöka det gamla materialet och även om skivan inte direkt adresserar detta ligger en sorgsen, nästan ilsken, känsla över hela produktionen.
Musikaliskt rör sig albumet i de elektroniska trakter som Cale befunnit sig i under de senaste åren. Bandet som Cale använder sig av är detsamma som på 2012 års Shifty Adventures in Nookie Wood och fullbandssättningen bidrar till ett större och fläskigare sound än på originalskivan. Syntharna är tyngre, slagverken mer framträdande och Cales sång mer aggressiv. Cale håller inte tillbaka och influenser tycks ha hämtats från alla möjliga håll.
”Changes Made” låter som en electrokraut-remix av något från Paris 1919 medan ”Thoughtless Kind” med sin autotune-dränkta sång nästan rör sig mot R’n’B. Samtidigt finns det även plats för den ljuvliga pianoballaden ”Broken Bird” och den Scott Walker-doftande ”If You Where Still Around”. Oförutsägbarheten gör att man som lyssnare aldrig vet vad som ska hända härnäst men resulterar också i att helhetsupplevelsen känns väldigt ojämn. Vissa delar av skivan är fantastiska, andra mer tveksamma och vissa fullkomligt ogreppbara.
John Cale har ända sedan han lämnade Velvet Underground och påbörjade sin solokarriär ständigt utvecklat sitt musikaliska uttryck. Likt artister som David Bowie, Robert Wyatt och tidigare nämnda Scott Walker har hans musikaliska utveckling aldrig heller stannat av. Många artister nöjer sig med att spela greatest hits och göra covers på sig själv under ålderns höst, men John Cale har hela tiden strävat efter att testa nya musikaliska vägar. Om denna skiva verkligen är music for a new society vet jag inte, men den är i alla fall ytterligare ett steg framåt i John Cales musikskapande.
[Domino Records, 22 januari]
