Så lider även oktober mot sitt slut och det är dags att summera månaden. Nedan följer några snabbrecensioner av oktoberplattor som vi lyssnade på, men inte hann med att recensera.
Kristofer Åström – The Story Of A Heart Decay
AMERICANA Luleåsonens nya platta puttrar småtrevligt på under fyrtio minuter, men får oss varken att älska honom mer eller mindre än tidigare. Han är och förblir Sveriges främsta cover boy för genren men tyvärr lär inga internationella kiosker vältas den här gången heller. Förutom i Tyskland, där han förevigt är tokälskad. 6/10
Avatarium – The Girl with the Raven Mask
DOOM Candlemass-legendaren Leif Edling har haft några tuffa år hälsomässigt, men tycks under tiden ha återfunnit låtskrivarglädjen. Sidoprojektet Avatariums andra album är lite hookigare än debuten och ger superba Jennie-Ann Smith mer röstrum. 7/10
The Butterscotch Cathedral – s/t
BAROCKPOP Matt Rendon från The Resonars verkar gilla att ha många projekt i luften. Förutom att han spelat i Lenguas Largas, Knockout Pills och Freezing Hands har han nu satt ihop ett konceptalbum under nytt namn. Egentligen handlar det om en naturlig vidareutveckling av det mångsidiga soundet på senaste Resonarsplattan Crummy Desert Sound, som lät en hel del som The Zombies. Den nya skivan är en hyllning till 60-talets konceptalbum och framför allt The Whos rockopera Tommy. Ett långt spår att gå på upptäcksfärd i på varje sida. 7/10
Julien Baker – Sprained Ankle
SINGER/SONGWRITER Tjugoåriga Julien Baker från Memphis, som annars spelar i bandet Forrister, är en av årets starkaste solodebutanter. Sprained Ankle är en nio spår lång uppvisning i hur man på bästa sätt snickrar sorgliga låtar med gitarr, trollbindande sång och hjärteskärande texter. 9/10
Pure Bathing Culture – Pray For Rain
POP Portlandbaserade duon Pure Bathing Cultures andra fullängdare är en soft och luftig åttiotalsdoftande popplatta. Småtråkigt nog tar hissmusikskänslan över lite för ofta, men titelspåret är absolut en av årets bästa singlar och höjer därför helhetsbetyget. 6/10
Kowloon Walled City – Grievances
POST-SLUDGE Tre plattor in i karriären är detta San Francisco-gäng i högform. Tyvärr förtas detta till stor del av att låtarna har en oklädsam förmåga att flyta ihop. Mycket av den identitet som Kowloon Walled City besitter går därför förlorad. Synd. 6/10
Kelela – Hallucinogen
FUTURISTISK R&B Hallucinogen är Washington-etiopiern Kelelas första släpp på Warp, och fungerar som en brygga mellan 2013 års mixtape Cut 4 Me och den kommande fullängdsdebuten. Producenter som Arca (Björk, FKA twigs) och DJ Dahi (Drake, Kendrick Lamar) är med på olika hörn, men mitt bland produktionerna, som i typsik Warp-anda vrider och vänder på alla sinnen, tar hennes röst den största platsen. Med låtar som ”A Message”, ”Rewind” och ”All the Way Down” vässar hon sitt uttryck och axlar rollen som en av de mest intressanta bland moderna R&B-artister. 9/10
Bastard Grave – What Lies Beyond
DÖDSMETALL Helsingborgarna Bastard Grave albumdebuterar med både ett sound och en omslagsestetik som osar Stockholm anno 1991. Det är en delvis oslipad diamant, där största plumpen är de alltför grötiga gitarrerna. Ändock en mycket lovande debut. 6/10
Crying Day Care Choir – Wonderlust (EP)
FOLKPOP Malmöparet Sara och Jack Elz i americanadoftande Crying Day Care Choir fick nyligen sitt andra barn, men det hindrar dem inte från att satsa helhjärtat på musiken och Wonderlust är en av fyra EP:s som bandet planerar att släppa under året. Som ett skånskt Fleet Foxes spinner deras musik vidare på gammal tradition, men samtidigt lyckas de med konststycket att kännas relevanta och fräscha. Lägereldskänsla deluxe. 6/10
With the Dead – s/t
DOOM En av hårdrockshöstens mest hajpade släpp lever inte upp till förväntningarna. Förre Cathedral-sångaren Lee Dorrians nya projekt låter mest som en skitigare, mindre psykedelisk och mindre kreativ version av hans tidigare band. Ospännande. 5/10
Totem Skin – Weltschmerz
POST-CORE Dalarnas bästa metallband var imponerande redan på demostadiet. På sin andra platta levererar de storstilat. Det är snyggt, kreativt, varierat och faktiskt skitbra. Hade bara gitarrljudet varit lite vassare hade det blivit en pinne till. 8/10
!!! – As If
DANSPUNK Inte jättemycket har hänt på den här fronten. Vi har fortfarande inte lärt oss att uttala !!! och bandet fortsätter oss att servera oss en och annan trevlig danspunksdänga som passar fint för både klubbkvällar och träningspass. Samma gemytliga untz som vanligt, helt utan överraskningar. 5/10
Def Leppard – s/t
ROCK Efter 23 år utan en bra platta rensar Def Leppard tavlan och försöker nå fornastora höjder genom att släppa självbetitlat. Om det hjälper? Naturligvis inte. ”Let’s Go” och ”Dangerous” funkar, men resten är dynga inte ens en mor kan älska. 2/10
Beach House – Thank You Lucky Stars
DRÖMPOP Baltimore-bandet släpper överraskningsalbum, men i sig är skivan som att sövas av traditionella barnramsor. Allt känns bekant. Albumet är dock jämnare än Depression Cherry, men vissa spår borde verkligen anammas av vilsna föräldrar som gett upp hoppet om att natta sina barn i tid. 6/10
Abigail Williams – The Accuser
BLACK METAL Efter otaliga medlemsbyten är nu tre femtedelar av Abigail Williams tidigare Nachtmystium-folk, vilket delvis hörs. ”Becoming” var ett stort steg och ”The Accuser” fortsätter på den inslagna vägen. Det är riktigt bra, men inte särskilt unikt. 7/10
YACHT – I Thought The Future Would Be Cooler
ELECTRO Lustigt nog trodde vi på en ljusare (coolare) framtid för YACHT som i slutet på 00-talet knockade oss med magiska ”Psychic City”. För även om här finns ett par briljanta spår, till exempel ”I Wanna Fuck You Till I’m Dead”, så känns plattan mest som en enda lång snoozefest – trots att bandet antagligen haft ambitionen att göra en ”partyplatta”. Synd. 4/10
