I två dagar, den 4 och 5 juni, har EDM-festivalen Department bjudit på techno/house på Långholmen, precis under Västerbron i Stockholm. Hans Wåhlberg rapporterar för HYMNs räkning.
Dag 2
Det är över huvud taget en lite mer avslappnad stämning bland publiken än under gårdagen. Samtidigt som dansen når gränsen till det där transtillståndet jag sökte efter då.
Möjligen är det ett resultat av en annan typ av line-up och toppningen med Four Tet som lockat en annan sorts publik, inte minst en hel del britter. Jag gör en mini-enkät bland besökarna som delar min känsla av en mer avslappnad vibe den här andra dagen. Kanske är det öppnande Johanna Knutsson/Sebastian Mullaert som sätter riktmärket och får alla i lagom mix av avspändhet och partystämning?
Johanna Knutsson/Sebastian Mullaert
Johanna Knutsson och Sebastian Mullaert har ett rytmiskt men ändå atmosfäriskt sound som tilltalar nackmusklernas nickreflexer men kanske inte bjuder upp till dans direkt. Perfekt att chilla till däremot, exempelvis i en Baden-Baden i festivalområdets parkavdelning.
Deras set är minimalistiskt och väldigt fint balanserat, snyggt och harmoniskt men ändå med vaggande puls. De ökar takten något på sina beats mot slutet men utan att tappa variationen, fantasirikedomen och lekfullheten. De ger en perfekt inledning på dag 2 av festivalen medan allt fler rinner in genom insläppet.
Dagens set har de planerat bara till viss del, säger Johanna när jag lyckas hitta dem bakom scenen. Johanna DJ:ar och Sebastian spelar live. De känner varandra väl sen gammalt och hade i stort sett samma utgångsidé redan när de började prata ihop sig. Men mycket görs spontant som det känns för stunden och de har också haft en tanke med att deras set ska vara lite ”massage” för det som kommer efteråt.
Four Tet är en stor förebild som, menar Sebastian, har lyckats ”hitta en balans mellan att vara kommersiellt framgångsrik och göra nyskapande material och inspirera andra samtidigt”.
Jag föreslår att deras egna alster är som ett experimentellt sökande i ljudvärlden, och de känner gillande igen sig i beskrivningen. De gillar i och för sig ren techno också och har gjort en del själva. Sebastian kanske ännu mer, med mer än 300 skivsläpp bakom sig. Han tycker det mest intressanta är att ”fånga in olikheter i långa set”, att blanda genrer och låta dem övergå i varandra. Själv tänker jag att det är ungefär så som jag uppfattar även Four Tet.
Sebastian hade lagt in en liten edit av Thom Yorkes ”Dawn Chorus” (om jag hört rätt) i setet och avslöjar att Radiohead varit hans ”barndomshjältar” och det sitter djupt. Att han själv är rätt lik Thom Yorke är nog mer av en slump. Han gör ofta edits och remixar av andras musik, behåller det mesta själv men skickar ibland till artisten vilket kan leda till ett släpp. Annars är han ganska förtjust i jazz och världsmusik. Att det finns en anknytning rent musikaliskt till Four Tet verkar i alla fall helt klart.
Johanna flyttade förra året hem från Berlin efter 13 år där och försökt landa i det och dessutom flygvägrar hon numera vilket begränsar turnerandet. Sebastian försöker dra ned på det också och har en liten hotellrörelse i Röstånga att sköta.
Men den nyfikne hittar dem säkrast på Trädgården/Under Bron i Stockholm eller Inkonst i Malmö.
Johanna Knutsson/Sebastian Mullaert. Foto: Hans Wåhlberg
Parallax Deep/Patrik
Parallax Deep och Patrik tar över i en back-to-back med ett rent techno-set som höjer pulsen betydligt. Nu har det också fyllts på med folk och stämningen är glad och relaxad samtidigt. De kör ett bra, rakt och dansant set utan krusiduller och framför allt visar de tydligt sin spelglädje. Något jag ibland saknar hos den del DJs. Entusiasmen och spelglädjen smittar också av sig på publiken som i allt större klungor börjar mjuka upp benmusklerna till de medryckande beatsen.
Jag fångar dem båda i flykten efteråt för en kort pratstund. De verkar fortfarande adrenalinstinna och rusiga av lycka och jag hinner knappt med att anteckna alla ord som strömmar ur dem, inte minst Maya.
Bakom monikern Parallax Deep döljer sig Maya Lourenço som helst använder sin moniker. Hon har ett tiotal år bakom sig i branschen medan Patrik är en färsking som än så länge, säger han själv, glider med ”på en räkmacka”. De är snabba med att betona att de är ensamma inslag från Stockholm och brukar normalt spela på Under Bron och Berns. Maya har precis startat en egen label, Surfaced Tracks, från vilket hon snart släpper Epn Liquid Terrain. Hon har också knutit Christopher Ledger till sin label och fler lär vara på gång, avslöjar hon. Det lär också bli fler b2b med Patrik när han blivit varm i kläderna, tror de båda.
Avalon Emerson
Marken är därmed upptrampad för Avalon Emerson som tar över stafettpinnen utan att tappa den. Tvärtom. Temperaturen höjs ytterligare och hon uppvisar en spelglad energi som nästan överträffar den föregående duons. Det är snabb och direkt dansmusik och den som lyssnat på hennes senaste års alster på spotify hade nog inte känt igen sig, då det handlar mer om melodisk elektronisk pop. Däremot bland äldre släpp som Church of SoMa EP (2014) exempelvis.
Hon började göra dansmusik när hon vid 19 års ålder flyttade från föräldrahemmet i Arizona till San Francisco. Därifrån flyttade hon 2014 till Berlin där hon numera ofta spelar på Panorama Bar/Berghain, liksom Alinka (se dag 1). Apropå energi har hon där vid ett tillfälle hållit igång ett set i 11 timmar i sträck. Här får hon nöja sig med två, men knappast någon hade protesterat om hon fått längre tid. Hon gör många remixar av andras verk, bland andra dagens kurator Four Tet.
Med tunga, snabba, funky beats får hon igång publiken ordentligt och pumpar fram festivalens största dansrus dittills. Det är väl just så här, tänker jag, som det ska vara på en EDM-festival? Hon får sällskap av Totally Enormous Extinct Dinosaurs (T.E.E.D.) mot slutet och han har snart tagit över spakarna helt.
Totally Enormous Extinct Dinosaurs (T.E.E.D.)
Många har förundrats över monikern han använder men kanske då inte känner till hans riktiga namn. Är man brittisk DJ och producent och heter Orlando Tobias Edward Higginbottom så skaffar man sig förstås ett alias som Totally Enormous Extinct Dinosaurs … eller hur?
Orlando är alltså från Storbritannien men har till skillnad från många andra européer i gamet tagit resan till USA där han verkar som DJ, låtskrivare och producent. Sitt genombrott fick han med debutalbumet Trouble (2012) som blev överöst av lovord och prisnomineringar som bästa elektroniska album. Den 22 juli lär för övrigt hans blott andra album, When The Lights Go, släppas.
Han fortsätter hur som helst kvällens färd mot huvudnumret med funkiga vibes som ibland snuddar vid disco och lägger förstås in fjolårets hit ”The Distance” till publikens förtjusning. Pulsen hålls alltså hög även under hans set vilket betyder en fem timmars oavbruten dansmarinad av publiken som trots detta oförtröttligt verkar ropa på mer.
Four Tet
När festivalens kraftigaste och längsta applåd bryter ut förstår man att kvällens kurator och huvudnummer Four Tet, eller Kieran Hebden som han egentligen heter, har äntrat scenen. Det är efterlängtat också för att det är hans första Sverige-besök på nästan tio år.
Kieran verkar i en helt egen dimension som DJ och kompositör och förenar olika genrer på ett nyskapande sätt. Hans tidiga alster är mer fri jazz och jazzfunk än något annat. Lutar ibland åt ambient, oftast rytmiskt men experimentellt, med utblick över världen, inte minst Afrika. Det är först i och med insteget i 2010-talet som hans musik börjar bli mer dansorienterad, markant i och med albumet There Is Love In You (2010). På senare år har han också i samarbete med bl.a. Jamie XX, Thom Yorke och Burial och låtit sig influeras av andras idéer. I och för sig inget överraskande då nyfikenhet och lyhördhet verkar vara en dygd för Kieran.
Många har försökt fästa etiketter på hans musik, som folktronica, electronic jazz eller global trance. Jag får känslan av att han vägrar att fastna i något utan är ute på en lång musikalisk expedition och upptäcktsfärd i ett oändligt universum av ljud och takter. Four Tet dansar man inte bara till, man lyssnar och upptäcker nya ljudvärldar.
Till en början drar han ned tempot rejält. Men den här kvällen kan han göra vad han vill, det är ändå jubel mellan vart och vartannat byte av spår. Kvällen är också perfekt laddad efter en uppbyggnad med stegrande effekt för varje akt inför huvudnumret. Något som han själv, får man då anta, varit med att komponera.
Det är Four Tet alla vill se och höra. Det är inget tvivel om vem som är festivalens kung. När han ökar tempot och skruvar på basgångarna till max exploderar stället i jublande extas. Nu är det för första gången trångt. Alla vill få en glimt av ikonen och känna hans rytmer ordentligt i maggropen.
Som väntat gör han också det mesta, om inte allt, rätt. Loopar och beats sätts med van självklarhet men framför allt överraskar han med nya effekter och pauseringar som ger extra tyngd åt nästa beat. Efter knappt halva tiden leker han med publiken och vi älskar vår lekledare. Han vill visa allt han har i sin leksakslåda och tar fram den ena roliga grejen efter den andra. Det är en uppvisning i fantasirikedom och rutin i perfekt mix. Han vet exakt vad han har i lådan och vad det är läge att plocka fram.
Det blir ett samspel med publiken som är ganska sällsynt i sammanhanget. Ett litet blip – en respons från publiken – sen ett blop – nytt svar från publiken – en liten paus som ett meddelande om skifte – ny respons – sen pådrag med basrytmer – extasutbrott från publiken – och så vidare. En oväntad symbios som alla närvarande får skatta sig lyckliga att ha varit med om att ingå med mästaren. Eller kanske snarare varit med om att skapa.
Avslutar sitt set gör han med sin senaste hit ”Nova” innan han går av, till publikens öronbedövande jubel. Givetvis blir han inropad för extranummer men vi får istället en arrangör som tackar och önskar god natt.
Sammanfattningsvis; dag 2 utklassade dag 1.
