Stockholmsbaserade enmansprojektet änsendå – till vardags Nico Chavez – är tillbaka med tredje singeln ”Dödläge” och det är ett luftigt spår som präglas av samma DeMarco-gitarrer som förra releasen ”Mina drömmars moln”. Texten är dock aningen trubbigare och handlar om ett samhälle där SD fått allt mer inflytande. En utveckling som rimmar illa med det Sverige som Chavez växte upp i.
Lyssna nedan!
Nedan följer en kort intervju.
Berätta om nya singeln ”Dödläge”.
– Jag skrev texten för ett par år sedan när Sverige hamnat i just ett dödläge och inte lyckats bilda ny regering. Samtidigt så var jag och hälsade på hos några vänner i Dalsland och märkte att jag aldrig sett så många SD-plakat ute på gatorna som jag såg då. Så låten blev lite av en hymn till Sverige och samtidigt ett finger till den högerpopulistiska vågen som växt fram runt om i världen de senaste åren. Refrängen går: “Du och jag, vi går långt tillbaka, låt dem hata på.” Där “Du” syftar på det gamla, lite mer öppna Sverige som jag växte upp i.
”Nånstans så tror jag att jag vill skapa musik som ger samma känsla som jag får när jag lyssnar på låtar som jag själv gillar”
Hur går du till väga för att hitta rätt känsla i en låt?
– Nånstans så tror jag att jag vill skapa musik som ger mig samma känsla som jag får när jag lyssnar på låtar som jag själv gillar. Så när jag lyckats skriva något som ger mig en tiondel av den känslan så vet jag att det är på rätt väg och då spinner jag vidare på det.
Det kommer en EP som mixats av Dungens Mattias Gustavsson. Hur kom du i kontakt med honom? Har Dungen inspirerat din musik på något sätt?
– Jag älskar Dungen och det är nog det enda svenska bandet jag lyssnat på rätt ordentligt i mina senare år, så när jag insåg att jag inte skulle klara av att mixa EP:n på egen hand fick jag för mig att skicka iväg ett mail till Dungen med mina demos och se om de kunde rekommendera någon. Och så svarade Mattias på det och sa att han gärna ville mixa EP:n. Så det var ju en bra chansning! Vid den tiden visste jag inte om att Mattias och Martin höll på att skriva musik som AOP vars sound nog är närmare änsendås än Dungens. Men båda banden är en stor inspiration och jag kommer att fortsätta samarbetet med Mattias på kommande låtar.
Vad har du haft för ingångar när du skapar musik?
– Jag växte upp med hiphop och jag tror att det färgat av sig rätt mycket i det att jag ofta jobbar fram loopar som jag känner att jag orkar lyssna på om och om igen. Annars så är det rätt fritt i skapandet, oftast plockar jag upp gitarren utan att ha någon specifik idé om vart jag kommer hamna. Det roliga är ju att man till slut ändå ser en röd tråd i allt och låtarna man skapar oftast ändå lever i samma värld.
Hur är det att skriva på svenska kontra engelska?
– Nu vet jag inte om det är för att det här är första gången jag testat att skriva på svenska men på ett sätt så känns det som att inte lika mycket har sagts/sjungits på svenska om man jämför med engelskan? Och därför känns det kanske inte så konstigt att skriva texter som jag på engelska hade tyckt var lite för enkla eller banala, vilket i sig är väldigt befriande.
Vad fick dig att satsa på musiken i första läget?
– Egentligen är det just tvärtom, jag har alltid satsat på andra saker i första läget fastän jag egentligen alltid velat hålla på med musik. Medan jag gick på konstskola så gjorde jag alltid musik vid sidan om och när jag började jobba i musikvideovärlden spelade jag i olika band. Och nu är första gången jag egentligen lyckats vända på det hela och sätta musiken först. Så det har väl nog alltid funnits ett underliggande driv där som pushat mig till att göra musik.
Vad händer bortom EP:n?
– Jag skriver vidare på nya låtar just nu, några på svenska, andra på engelska. Någon gång i framtiden skulle det vara kul med ett album på spanska också.
