För drygt 11 år sen tog El Perro Del Mar plats i mitt liv. Hennes debutalbum Look! It’s El Perro Del Mar hamnade snabbt bland de mest spelade skivorna i mitt CD-ställ. Nu är hon aktuell med ett nytt album och mycket vatten har runnit under broarna för både henne och mig.
När vi möts igen, jag och El Perro Del Mar, har hon skaffat ett barn, varit föräldraledig och lycklig och släppt fyra album, förutom det nu aktuella KoKoro. Jag å min sida har hunnit bli vuxen. Och det är tur eftersom KoKoro är musik för vuxna.
Albumet låter för det mesta olikt det El Perro Del Mar tidigare har släppt. Det mest framträdande för KoKoro är instrumenten som sällan får plats i vår västerländska pop. Vi hör bl.a. det kinesiska stränginstrumentet guzheng (låter som en korsning mellan en gitarrs ljusa strängar och en harpa) och japansk shakuhachi-flöjt (spelas av Andreas Söderström).
Men mycket är också sig likt. T.ex. återfinns Sarah Assbrings stämma – lika luftig och skör som alltid, men till skillnad från att spela huvudrollen som tidigare, så bärs hennes röst upp av ett rytmiskt flöde av klanger, och tillsammans skapar hennes röst och instrumenten en vacker helhet. Texterna är också sig lika – de växlar mellan utforskande funderingar och repetetitva vardagsfraser.
I vårt politiska landskap, som musik ju också är en del av, hoppas jag att de gästspelande icke-västerländska instrumenten blir en ingång för lyssnare till att bredda sina musikintag och inte enbart en spännande krydda – jag vet att jag behöver det.
[Ging Ging Recordings/Republic Of Music, 16 september]
