På nya plattan Big Anonymous skildrar turnéaktuella Sarah Assbring döden. Vad den gör med livet – och vad livet gör med den. Sprunget ur ett Dramaten-performance och med den sällsamma sorgen ständigt närvarande, blir albumet ett steg bort från popen, in i mörkret. I veckan ges spelningar i Göteborg och Stockholm. Vi passade på att ställa några frågor till El Perro del Mar.
Vad är största skillnaden mellan Big A och tidigare plattor? Vilka likheter finns?
– Jag skulle säga att mycket är annorlunda med denna skivan men jag tror att själva sättet den kom till – att jag skrev den med scenen i åtanke gjorde att jag faktiskt kunde vara friare i mitt sätt att uttrycka mig. Den är mer filterlös men också friare konstnärligt och även personligt sett. Sedan är den ju verkligen resultatet av ett nära musikaliskt hantverk – jag och musikerna Jacob Haage och Petter Granberg mejslade ut dem i replokalen. Så har jag inte arbetat tidigare men så vill jag fortsätta arbeta framöver.
Visste du redan vid Dramaten-projektet att det skulle bli skiva?
– Ja. Jag försöker hela tiden hitta andra ingångar in i skiva och detta var ett.
Vad kan vi förvänta oss av turnén?
– Jag vet inte riktigt själv. Jag är som i ett töcken just nu men det kommer bli fint!
Andres Lokko skrev om skivan att ”genuint angelägen popmusik alltid har haft närmre till Ingmar Bergman än till ABBA”. Håller du med?
– Blev väldigt glad av den beskrivningen. Just Ingmar Bergman har alltid funnits nära mig och kanske är det framförallt tydligt på den här skivan. Jag måste hela tiden själv hitta saker som känns angelägna framförallt när det gäller konstyttringar. Har alltid haft otroligt svårt för underhållningstanken. Jag menar hellre berörd och berikad än bara underhållen för en stund eller?
Vad är döden?
– Slutet. Tystnad. Frid.
Bildmaterialet kommer från den konstfilm, gjord i samarbete med stylisten Nicole Walker och fotografen Joseph Kadow, som släpps tillsammans med “Big Anonymous”.
