I fem år fick vi vänta. 2012 släppte Albin Gromer dunderalbumet Album. Snygga produktioner och en enorm känsla fick oss alla att vilja ha mer. Vad skulle hända härnäst? Vad kunde hända härnäst? Så blev det tyst. Och vi fick vänta. I fem år fick vi vänta.
Sen, en kväll i februari, kom en stråle solljus från Malmö. I olika flöden och i hörlurar runt om i landet dök den upp, ”I min slummer” och plötsligt var Albin Gromer tillbaka. ”I min slummer” var en perfekt låt att släppa som singel, den fångade upp soundet från resten av skivan, samtidigt som dess styrka också var en svaghet: den var på tok för kort. För min del hade outrot kunnat loopas om och om igen, i alla evighet. Samtidigt fick den mig att vilja ha mer, det kändes som det abrupta slutet liksom retades med mig.
Sen kom singel nummer två, ”Fem steg framför” och känslan av att riktigt bra soulalbum var på gång blev ännu starkare.
Till slut kom så albumet och vi som väntat i fem år fick äntligen lov att lyssna. Åtta spår välproducerad, svensk soul fick vi och det finns inte på kartan att vara besviken. En stor musikalitet och finess genomsyrar hela skivan och med ens kan jag lite förstå varför den dröjde.
Två av spåren,”Andetag – I” och ”Andetag – II” blir dock lite som bromsklossar i den svängiga och idérika produktionen. Jag förstår tanken bakom dem, en sorts paus för eftertanke och reflektion, men för egen del hade jag klarat mig utan dem. Resterande spår bär med lätthet upp skivan och jag hade inte blivit det minsta besviken ifall vi istället fått en sex spår lång EP.
I övrigt är skivan helt enkelt elegant. Ljudbilden är varm och organisk, texterna ärliga och raka. Saknad, uppoffring, sömn och samtal med en själv. Allt vävs samman till hur det är, de där gångerna när man måste se sig själv ur ett annat ljus. Hur man alltid spelar rollen som narr. Presenterar: ”Narren” blir således ett sorgligt album, fullt av ensamhet och ”tänk-om-jag-bara-hade…”. Samtidigt finns där något varmt, något vackert. Man skulle kunna kalla det för ett mänskligt album med förståelse får våra skavanker och egenheter.
Det är en skiva som den svenska musikscenen väntat på och behövt, smart och finurlig soul som är lätt att ta till sig. Välarrangerade stråkar och piano tillsammans med beatiga trummor lyfter albumet och gör det perfekt att ha i lurarna när du cyklar fram under nyutslagna träd, har picknicken på ängen eller bara ligger på soffan när sommarregnet knattrar mot rutan utanför.
[Albin Gromer Musik EF/Universal, 21 april]
