Vid releasen av [Ingenting]s nya musikvideo träffade HYMNs Alejandra Cerda delar av bandet Mama Sonic och pratade om punk och Indien. Två dagar senare sprang hon på de två medlemmar som saknades vid första intervjun och de ville göra ett par tillägg. Här följer en intervju i två delar med det lekfulla Stockholmsbandet Mama Sonic.
Del 1
När jag har lyssnat på er musik tycker jag det påminner om 60-tals rock-pop, skulle ni hålla med om det?
Olof: – Jag skulle inte hålla med om det, tjena!
Martin: – Jag skulle hålla med om det, tjena!
De skrattar.
Richard: – Förlåt, det är våra föräldrar, de har lyssnat mycket på sånt och vi har umgåtts mycket med våra föräldrar antar jag.
Har ni influerats av 60-talets rockvåg?
Martin: – Helt klart. Den genren jag lyssnar allra mest på är 60-talspop. Jag gjorde nyss en playlist på Spotify som heter ”60-talet svänger” och jag tror att vi alla kan enas om att det är en modern klassiker. Vi ska göra en samlingsskiva av den.
Richard: – Jag tror att det är många band som gjort det, om man inte vill spela rock väldigt distat och rått med punk och attityd så… Vi har alla vuxit upp med 60-talets rockmusik och sättet som de spelar på passar väldigt bra om man har en gitarrgrupp. Om man inte är så insatt i synthar och sånt där så är det ett skönt sätt att lira på.
Olof: – När någon ser oss live så vill vi inte att de ska dansa, utan att de ska röra på sig.
Vad är punk för er?
Olof: – Punk är plonk, punk är skramligt, punk är… jag vet inte hur man ska säga det bättre än vad Martin kan.
Martin: – Punk är i breda drag en attityd, som jag tror att vi alla anser att vi har i någon bemärkelse, men det handlar inte så mycket om musiken man spelar som sättet man levererar den på. När folk lyssnar på oss kanske de inte tänker på punk i första taget, men när de ser oss live så tror jag att många tänker punk, på något sätt.
”När folk lyssnar på oss kanske de inte tänker på punk i första taget”
Richard: – Jag tror att punk för mig är att man gör något lite fult, lite halvfärdigt väldigt avsiktligt. Istället för att slipa alla kanter så gör man det lite rufft och man väljer att uttrycka sig på ett lite spontant sätt, snarare än att tänka igenom varje liten detalj av det. Och det är så jag upplever vår musik väldigt mycket, jag menar… jag gillar inte riktigt Sex Pistols heller, hela den riktiga punkgrejen.
Gillar ni andra Sex Pistols?
Olof och Martin: – Ja!
Richard: – Okej, jag blev nerröstad. Jag tar tillbaka det, jag gillar Sex Pistols.
Ni är aktuella med något snart…
Richard: – Ja, vi håller på att spela in en singel och det är väl tänkt att det ska bli som en comeback, det är ju löjligt att säga men vi har ju inte gjort så mycket under sommaren. Vi har tagit semester, så det blir som att börja göra saker igen helt enkelt och vi försöker att röra lite på det vi har gjort. Hitta ett nytt sätt att göra punk på. Vi kallar ju det för ”plonk”, men det är väl upp till var och en att bedöma vad det är för något. Det är en singel och den heter ”Loranga”, den handlar om läsk, poesi och gator i Indien.
”Vi kallar ju det för ”plonk”, men det är väl upp till var och en att bedöma vad det är för något”
Har ni varit i Indien?
Olof: – Vår basist Jacob har varit där och han hittade en gata som hette Lamington Road. Och jag vet inte hur mycket tanke det finns bakom det, men han kom till oss och sa ”Tjena grabbar, jag har en idé på en bra låt, den kommer heta ”Loranga” och den handlar om Indien”.
Martin: – Historien är att Jacob träffade på en luffare i Indien som spelade låten för honom och sen bestämde han sig för att han skulle sno den låten, så det gjorde han. Han rippade av låten av luffaren i Indien och eftersom det finns många luffare i Indien så kan ingen riktigt pinpointa vem det var som skrev låten.
Är ni uppvuxna i innerstan?
Olof: – Vi tre: Martin, Richard och Olof, har gått i grundskolan ihop i tio år och sen gick vi i samma gymnasium i tre år. Martin och Richard är från Östermalm. Olof är från Norra Djurgården och Jacob Hallerström är från Ängby i Bromma.
Hur påverkar det er som personer?
Olof: – Jag tror inte det påverkar oss alls, överhuvudtaget, utan vi visste var vi hade varandra när vi sågs på Tinder och alla sa ”vi kör”.
Martin: – Jag kan göra ett inlägg och det är att det går en myt om att vi alla gick på Södra Latin [en gymnasieskola i Stockholms innerstad] och jag skulle vara ganska glad om vi kunde behålla den, för det har varit ganska bra för vår marketing.
Alla skrattar.
Del 2
Ni tillhör också bandet och ni vill göra några tillägg, varför vill ni göra det?
Johnny: – Jag skulle säga att vi inte litar på Olof, vår trummis, att helt representera bandet.
Jacob: – I alla möjliga situationer…
Johnny: – Han är så larvig den där Olof.
Johnny, du är bandets poet, kan du berätta om hur det började?
Johnny: – Jag kan väl börja med att berätta hur allt började. Jag gick på Hornsgatan till Chovas som det då kallas, jag tror jag var där själv och hade en någorlunda vild kväll. Jag tappade bort mitt anteckningsblock och senare på kvällen fick jag tillbaks det och då var det massa självporträtt där i. En månad senare satt jag i baren själv på eftermiddagen och då såg jag ett ansikte framför mig, det var Jacob. Där började en härlig sommar då vi satt i parker med vår vän Clara som är socialdemokrat och pratade mycket politik och åt oliver. Det var fint.
”Där började en härlig sommar då vi satt i parker med vår vän Clara som är socialdemokrat”
– Sen har jag tagit mig an lite andra roller för att rättfärdiga att jag faktiskt är med i bandet. Det blir som någon fall back, och så får jag ut min poesi där jag faktiskt kan gömma mig bakom bandet och inte behöver vara den publika poeten och det är väldigt härligt.
Vill ni berätta någonting om ert kommande släpp?
Jacob: – Det är en rolig låt som handlar om… Ja, vad handlar den om? Den handlar om att vilja sticka härifrån. Den handlar om Indien.
Johnny: – Jaha, handlar den om Indien? Jag tycker texten är oerhört fin.
Jacob: – Vad har du funderat över när du har hört den?
Johnny: – Jag tycker att det är så fint… jag kan inte förklara det… naiviteten, det ungdomliga i dig som bara springer omkring i Stockholm och är kär. Jag älskar att våra texter kan få handla om kärlek utan att vara blödiga.
Jacob: – Ja, det är vi bra på.
Imorgon spelar Mama Sonic ihop med Delagoon och Cat Princess på Dovas i Stockholm. I dj-båset hittar ni HYMNs skribent David Hagen. Läs mer här.
