Robin Nyström aka Mwuana solodebuterade med singeln ”Du vet att jag säljer” 2015, presenterad genom en video – inspelad i Portugal – som förstärkte bilden av en person som formats av livets hårda skola, där knark och våld tillhörde vardagen. Mwuana golvade med sin kaxighet och råa attityd. Idag är framtoningen långt mer avslappnad.
”Du vet att jag säljer” finns med på Mwuanas debut-EP 1, producerad av Spiridon, som vidareutvecklade debutsingelns ruffighet. På EP 2 sänktes tempot och centralspåret ”Natural Born Killers” fick stort genomslag. Denna skiva producerads av Collén & Chords. Trilogin fulländades genom EP 3, där öppningsspåret ”Ensam” satte tonen med ett mjukt beat. Göteborgsbaserade Nibla producerade (samtliga skivor släpptes 2015).
Tidigare skyltade Mwuana med sina samarbetspartners, men på fullängdsdebuten är situationen annorlunda. Collén & Chords producerar det mesta utan att sättas i rampljuset, och Malmö-rapparen Ozzy är den enda gästartisten. Det är som att Mwuana bestämt sig för att klara sig på egen hand och att upprepa sig ligger inte i hans natur. Robin väljer inte den lätta vägen, gör inte musik för att tillfredsställa andra. Han känns svårtillgänglig i en överexploaterad mediavärld.
Stockholms-rapparen har släppt otaliga låtar under den senaste tiden, däribland knäckande ”Även om” tillsammans med tokhyllade Skander (Niblas ständige vapendragare). Detta är en stark vardagsskildring, som belyser ett smärtsamt uppbrott, med en text sprungen ur sorg och saknad. Och denna stämning präglar mycket av debutalbumet.
Allt är dock inte nattsvart, men även de mest upplyftande soulvibbarna präglas av vemodiga tongångar – aktuella singeln ”Se dig” är ett talande exempel. Textrader om att se sitt ex med en ny kan alla relatera till. Känslan i kroppen, vetskapen om att det är slut, men ändå går det inte att att släppa taget. Mwuana tar fasta på sina känslor och formar en av sina bästa låtar.
I intervjuer har Mwuana berättat att soul och jazz påverkat honom mer än renodlad hiphop och det finns flera exempel där klassisk soul, jazz och klubb möter varandra. Öppningslåten ”Menar vad du säger” – dissar samtidens musikscen – bottnar i medryckande 70-talssoul, uppblandat med mjuka och moderna R’n’B-influenser. 80-talet gör sig också påmint.
Under skivans gång kastas lyssnaren mellan obekymrade klubbspår, melankolisk jazz och Kaah-liknande soul. ”Tålamod” är charmig 80-talsfunk. De bästa låtarna är dock de som varvar ner, såsom elektroniska ”Drama”, där den inneboende turbulensen skapar en laddad stämning som är omöjlig att förbise. Det är som att titta Robin Nyström rakt in i ögonen.
[ART.ERY, 12 maj]
