Våren börjar på allvar visa sig i Stockholm. Solen lyser upp ett annars väldigt grått Slussen som är mitt i sin massiva ombyggnad när jag letar mig fram till det lite undangömda ART:ERY-kontoret beläget i gamla Decibel Studios.
Jag ska träffa Robin Nyström, mer känd som Mwuana, som två veckor innan debutalbumet Triller ska släppas håller på med de sista detaljerna. Ett album som nu knyter ihop säcken från första EP-släppet för nästan exakt två år sen fram till nu: tre EP:s med tre olika producenter senare.
I hiphop-världen, speciellt i staterna, är det inte helt ovanligt att göra hela projekt med bara en producent. Men i Sverige så tror jag inte riktigt det är någon som har gjort det i den utsträckning som du har gjort med dina tre EP:s. Hur kommer det sig att det blev så?
– Haha, det kanske kommer lite undermedvetet. Efter man hört alla de där DJ-tagsen på mixtape och diverse freestyles. Men det har väl mer att göra med att när man jobbar med producenter så är det aldrig att man bara gör en låt. Så till slut står man där med ett gäng låtar och man ska komma på ett namn till EP:n. Då känns det nice att ge dem kredd. Producenter får oftast för lite av kredden, de gör ju liksom en stor del av arbetet. Sedan är det kul att de fick så pass mycket buzz i och med EP-namnen.
Så det var ingen plan från början att ha olika producenter till de olika släppen?
– Nej, jag vill egentligen ha den där masterplanen, men fram tills nu så har det inte funnits någon plan egentligen. Allt har bara hänt organiskt liksom. Efter de två första, 1: Spriridon och 2: Collén & Chords så märktes det att det var ett ganska spretigt sound. Men Collen och Chords har hjälpt till att bygga upp en stabil grund. Det har varit jävligt bra att kunna falla tillbaka på. Lite som att ha ett par mentorer.
Hur ligger det till med det här nya albumet?
– Chords och Collen har definitivt gjort majoriteten av låtarna. Det är de som har varit lite överliggande producenter. De har också haft synpunkter och input på de låtar som inte är gjorda av dem. Utöver det så är det en låt med Nibla och tre låtar med Martin och John Alexis som jobbar på 2020. Jag har börjat jobba med dem nyligen, de balanserar upp mot Chords och Collen riktigt bra. Speciellt om man vill göra något lite ”out there” och innovativt. Då är det skönt att ha unga killar att jobba med som kan göra lite crazy grejer. Det kan sluta hur som helst då. Antingen skitbra eller big mistake liksom.
”De bästa låtarna är alltid de man är med och gör från grunden”
Hur går processen till när du gör en låt? Får du beats skickade till dig eller är du med och hjälper till att producera?
– De bästa låtarna är alltid de man är med och gör från grunden. De producenter jag jobbar med är väldigt duktiga på att förstå vad jag letar efter och vill ha. Jag hade kunnat sitta vid spakarna själv och styra, men det tar Chords hälften så lång tid att hitta rätt ackord eller effekt. Så det är lite smidigare att låta honom göra det, men jag sitter helt klart med under själva processen. Sen händer det att man får beats skickade till sig. Men oftast så går vi in och bearbetar dem och plockar isär dem mer efter man lagt sina bars på.
HYMN har fått smyglyssna lite på det nya albumet. Tycker att det låter lite mer strukturerat och vuxet. Mer kött på bena liksom. Är det något du håller med om?
– Ja, verkligen. Jag har vuxit massor som både person och artist. När jag började så hade jag ingen aning om vad jag höll på med. Såg nån instagrampost med en bild på omslaget till min låt ”Paranoia” och bildtexten ”I miss the old Mwuana”. Jag tänkte bara ”shit man, kan inte gå tillbaka till det”. Är inte alls samma person eller på samma plats i livet som jag var då.
– Jag är nog Mwuanas största fan, lyssnar inte på mycket hiphop och när jag gör det så är det mest mig själv som jag lyssnar på. Tror att musiker som gör musik åt sig själva också gillar att lyssna på sig själv. För om man inte kan vara sann till sin musik och känna sina egna känslor i musiken så kommer ingen annan göra det heller. Det ska vara soundtrack of your life anser jag. Så om jag hade fortsätt göra musik som jag gjorde den förr så hade det ändå inte låtit som då. Då den inte längre än sann för personen jag är idag.
”Om man inte kan vara sann till sin musik och känna sina egna känslor i musiken så kommer ingen annan göra det heller”
– Min musik har också börjat spelas överallt och man känner att något börjat hända. Jag har börjat bli lite superstitious och vill inte skriva om saker som jag inte vill ska hända eller känner liksom. Rädd för att det ska bli verklighet då. Skivan är lite som en berg- och dalbana. Från de här superytliga grejerna som fest, pengar och sånt till väldigt mörka känslor. Men det är ju lite så livet är. Upp- och nergångar. Jag har precis kommit ur ett tio år långt förhållande. Alla mina vänner har börjat skaffa familj och slå ner rötter.
– Det har skapats ett litet spöke inom mig som har fått ta mycket plats på albumet, med frågor så som: Har jag pajat min chans nu eller? Eftersom det inte blev något med det är förhållandet måste jag börja om på ruta ett nu? Jag kanske inte är menad för det livet? Musiken kanske är mer det jag är menad för, att det kräver uppoffringar som kanske inte alltid är det lättaste att göra.
Om vi bortser från producenterna – har tillvägagångssättet varit något annorlunda när du gjort detta album jämfört med innan?
– Jag har lärt mig använda min röst mer. Folk har vant sig vid att jag har haft autotune och effekter på min röst, men nu på nya skivan så försöker jag närma mig ett mer organiskt sound utan det. Jag brukade inte ta hand om min hälsa och röst som jag kanske borde ha gjort, men känner att jag på senare tid har mognat och försöker ta hand om mig bättre. Jag är glad att jag gör det och att jag har blivit en mer mogen människa.
– Jag också börjat tänka lite mer än ett steg framåt när jag skriver. Inte fastna så mycket i enstaka detaljer. Förut kunde jag liksom sitta och nöta en detalj som visade sig inte vara så viktig i slutändan. Nu har skrivit lite mer personliga grejer, lite mer på djupet. Den här plattan höll på att bli en riktigt sån här mörk göra-slut-skiva. Jag har svårt att lyssna på många av låtarna. Även om jag verkligen vill lyssna så känns det fortfarande lite för nära fortfarande.
”Även om jag verkligen vill lyssna så känns det fortfarande lite för nära fortfarande”
– När man har levt med någon i tio år så känns det jävligt ensamt att inte ha det så längre. Hon var med mig redan innan någon annan kände till mig, innan ”I made it”. Hon betyder fortfarande väldigt mycket för mig och har verkligen format mig till den jag är idag. Trots att jag misskötte relationen på många sätt så vill jag i framtiden behålla en bra relation mellan oss, men just nu är det för mycket känslor där emellan. Så jag mår dåligt av att lyssna på många av låtarna på skivan, för det påminner mig om vårt förhållande.
– Jag gjorde också några låtar för att lätta upp stämningen lite. Kanske fel att säga då de är fyllda av min mörka humor, men det är lite kul att vara jävligt arrogant och over the top ibland. Jag har också försökt bli lite mer folklig. Att försöka nå ut till Svensson.
Du menar till Så mycket bättre-publiken?
– Haha, precis! Nä, men ändå inte riktigt det. Mer poppiga låtar, men ändå något man kan chilla till.
Din senaste singel ”Även om” är ett av mina svenska favoritsläpp i år! Kombinationen med Skander är en homerun för mig, lite som kombon Drake och The Weeknd. Hur kom låten till? Gissar på att Nibla har en stor del i det hela?
– Nibla och Skander är kusiner så jag träffade dem samtidigt. Jag hade känt dem ett tag innan vi gjorde låten. Vetat om Skanders talang ett tag nu och därför är det lite extra roligt att vi fick ut den här låten i samband med hans albumsläpp. Han har det där lilla extra, det är inte många i svensk hiphop eller inom urban-musiken som har något som jag känner att jag inte har eller kan behärska. Men det har Skander, han har verkligen något jag ser upp till och inspireras av. Det är alltid kul att träffa dem, höra vad de håller på med. Alltid något flummigt, haha. Jävligt djup kille det där.
”Jag hade kunnat sätta mig i studion med två topline-skrivare, två producenter och bara skriva en sån där riktig dänga”
Har läst att du lyssnar mycket på musik som old school-hiphop har samplat, men inte så mycket på faktisk hiphop?
– Nä precis, det blir inte så mycket hiphop. Älskar gammal soul, jazz och boogie… you name it. Alltså det är lite fel att säga musik inte görs på samma sätt idag som då, för det är inte sant. Det är samma blod, svett och tårar idag. Alla har samma passion som ligger bakom musiken. Back then var det lite mer att man gjorde något av det man hade. De svarta soul- och jazzartisterna som kämpade mot förtryck och orättvisor gjorde några av världens största hits, classics från det lilla de hade till hans. Det är inspirerande och äkta. Men nu har det vuxit ut en liten annan anledning parallellt med passionen, den kommersiella.
– Jag hade kunnat sätta mig i studion med två topline-skrivare, två producenter och bara skriva en sån där riktig dänga. Det hade varit vattentätt. Räkna ut varenda rad och ton matematiskt. Det skulle garanterat sälja. Det är verkligen något som har växt fram på senare år. Men jag tycker fortfarande man kan höra när det är det där äkta i musiken. Det liksom klickar med folk, man hör de låtarna överallt. Inte bara på klubben och på radio liksom. De gör intryck, Och jag tror att som artist så är det svårt att göra något du inte har känslor för. Jag hör det direkt om jag sjunger något jag inte står för. Har aldrig gjort musik som någon annan har skrivit åt mig. Om jag hör det, då kommer fansen också höra det.
Har du skrivit musik åt någon annan?
– Jag har gjort det en del faktiskt. Det har inte blivit så mycket på senaste tiden på grund av albumet. Jag har gjort sessions med ett par sångerskor. Hoppas på att det blir lite mer sånt efter albumet. Vill ha en sångare jag kan vara lite som en mentor för, vill dela en vision med någon. Jag är väldigt melodiskt lagd, även om jag kommer ifrån hiphopen. När man håller på med musik så spelar genrerna mindre roll. Om det är jazz, pop, rock eller hiphop spelar ingen roll.
Speciellt i dagsläget skulle jag säga. Väldigt mycket som flyter ihop och korsar genrer.
– Ja, det är en renässans idag. En musikalisk renässans. Idag vänder alla upp och ner på allting och testar alla möjliga kombinationer. Vi får se vad som händer efter det här. Senast vi hade det så här var rätt länge sen. Man känner det verkligen i luften. Det är viralt. Provokativt blandas med klassiskt och you name it. Det är fett kul. Känner att det är i det här jag hör hemma. Frodas i det nuvarande klimatet. Man får lov att testa grejer. Plocka upp en kamera, göra appar och så. Finns många kanaler man kan använda sig av för att nå ut med sin vision.
”Frodas i det nuvarande klimatet. Man får lov att testa grejer. Plocka upp en kamera, göra appar och så”
Intressant att du nämnde det här med kamera. När jag lyssnar på din musik så får jag känslan av att den är väldigt filminspirerad. Allt från de självklara referenserna som låten Natural Born Killers, till hur du beskriver miljöer i dina texter. Är jag något på spåret?
– Kul att du säger det. Men jag är faktiskt jävulskt dålig på film. Du vet, det blir ju lätt ett samtalsämne. ”Hey har du sett den där filmen?” Är riktig dålig på det. Har säkert sett massvis med film men kommer inte ihåg dem. Är också en expert på att somna till film. Det är ingen bra idé för mig att kolla på film efter 20:00. Min far är likadan. Hatade när vi var barn och kollade på film för då han kunde somna efter att tio minuter hade gått. Kändes som att han bara sket i oss.
– Varför det låter som jag är filminspirerad är därför svårt att förklara. Det är något jag försöker ha med mig när jag skriver. Kanske inte hela tiden, men jag försöker att beskriva saker med hjälp av alla sinnena. Använda mig av syn, lukt, smak eller känsla. Det kan verka lite flummigt. Det bästa grejerna jag skrivit har gått på en timme. Det bara flyger fram. Det är som att nästa rad redan finns skriven. Medan det kan ha tagit flera veckor att hitta flowet i skrivandet av andra låtar. Det gäller att hitta den där kontakten med sina sinnen.
Mwuanas telefon lyser upp. Det är kollegan Skander som ringer. Han är i stan och de ska träffas ikväll och gå på Ikhanas konsert på Debaser Strand. Mwuana skiter i att svara och sätter istället på en låt ifrån den nya skivan och säger: ”Du fick höra låten ”Menar vad jag säger” va?”
Ja!
– Det är en låt som förklarar lite vem jag är. Texten är fyra år gammal, men den sätter en bra ton för hur skivan kommer att vara. Sen att låten ”Ja må jag leva” kommer efter är en skön grej. Hade varit jävligt smaklöst att öppna skivan med en sån låt, så det känns bra att ha ”Menar vad jag säger” först.
– Nu ska jag spela något för dig som du inte fått höra förut. Det här är låten ”Straight Away”. Skrev den bara för att pumpas på klubben. Något man bara dras med i, känner det i kroppen. Har försökt att börja skriva låtar utan att säga något speciellt. Få musiken att tala för sig själv. Känner att jag har blivit bättre på det. Förr kunde jag få höra av folk att det inte var lätt att förstå vad jag ville förmedla med mina texter. Att det kändes som om det bara var en hook hela låten. Skrev då en låt som var exakt det. Älskar kravlös musik. Det ska bara klicka. Man ska inte behöva anstränga sig för mycket. Kan jag spela en till låt och samtidigt gå ut, ta en cigg och ringa Skander?
Självklart.
När Mwuana kommer tillbaka så fortsätter han spela låtar ifrån det nya albumet. Vi sitter tysta och njuter av musiken ett tag. Enbart avbrutet av enstaka entusiastiska anekdoter. Till exempel om hur han i en låt tillägnad hans far, spelade in en saxofonen för att få den att låta som en gammal sampling. Mwuana beskriver det som att de ville få den där badrumskänslan.
För att försöka lätta på stämningen lite och bryta loss oss ur moodet vi hamnat i, ställer jag en av mina mindre seriösa frågor men också en jag har viljat veta svaret på länge.
”Jag vill definitivt göra fler samarbeten med andra musiker”
I ”Natural Born Killers” så sjunger du om att blanda Bacardi med Chateau, är det något du kan rekommendera och kan du ranka dina topp 5 drycker?
– Haha, nej, det är ingenting jag dricker direkt. Det är mer en metafor för att jag inte direkt har något dryckeshyfs. Verkligen ingen finsmakare. Sen var det också ett jävligt fett rim bara, haha. När det gäller topp fem skulle jag väl säga… en riktigt bra Zacapa rom. Ingeting annat än en isbit i. Och en whisky sour. Sen kommer rom och cola. Mycket hellre det än vodka redbull. Sen finns det ett vin jag gillar på resturangen Luzette vid Centralstationen. Ett vitt vin, vet inte vad det heter. Sista skulle väl vara en IPA om det ska vara öl. Det är inte så jävla hiphop kanske, men en bra IPA är som att dricka solsken ur ett glas.
Slutligen – har du några planer på vad som händer här efter albumsläppet?
– Nej inte direkt. Det var väldigt skönt att få den här plattan ur mig. Känner verkligen att jag har fått sagt det jag behövde säga. Kommer inte börja skriva på andra plattan nu på direkten. Kanske gör något mer annorlunda? MTV unplugged eller något, haha. Men jag vill definitivt göra fler samarbeten med andra musiker.
