Det är lördagskväll och mycket rörelse i trakterna kring Nytorget på Södermalm i Stockholm. En del styr, liksom jag, stegen mot Twang som är en gitarrbutik med pubkafé i gatuplan och konsertlokal i källaren. Den är mycket enkel men intim med gitarrer inlåsta i en nätbur, några enkla bord och stolar samt en liten bar. Den lilla scenen höjer sig endast ett par decimeter från golvet och bidrar till närheten mellan artist och publik. Det är slutsålt vilket innebär att knappt hundra personer under kvällen strömmar ned till kvällens Klubb Död-arrangemang med Livmødr och She Can’t Afford Mascara på rostern.
Livmødr inleder och ger tre nummer innehållande mycket improvisation. Jag kan dock urskilja ”The Pit” som finns med på färska Epn The Greatest Indifference. Det är långa stycken som kanske bäst kan beskrivas som goth-ambient. Bakom monikern och det svartvit-målade ansiktet finns Laura Morgan, som för kvällen också är utstyrd i en svart heltäckande cape. Tyvärr får jag inte se så mycket av henne eftersom de två längsta personerna i lokalen ställt sig nästan längst fram och precis mitt för henne där hon sitter vid sin synth. Hon hanterar också emellanåt fiol och en liten dov trumma.
Musiken är mörk, atmosfärisk och ger en känsla av vemod, övergivenhet och ödslighet. Hennes svävande, klara röst, förstärkt med mycket reverb, bidrar också till stämningen, adderat med inspelade röster i ett av numren. Många i publiken påpekar, liksom jag själv tänkt, att hennes musik skulle passa utmärkt som filmmusik. Laura härstammar från Irland och det ligger nära till hands att tänka sig ödsligt belägna stenhus i ett irländskt höstlandskap eller förfallna gotiska kyrkor bebodda av andar som dröjt sig kvar från forna dagar. Hon sätter igång fantasin med sin fantastiska musik och det imponerar att hon på så kort tid får publiken i ett närmast trance-artat tillstånd och helhetsintrycket av hennes korta framträdande blir ”magiskt”!
Huvudnummer denna kväll är emmellertid She Can’t Afford Mascara. Bakom monikern finns dansk-pakistanske Adam Shazard som är en udda fågel i den djungel som den elektroniska musikscenen är. Han är för närvarande bosatt i Köpenhamn men har tidigare varit baserad i Berlin och lär inom kort flytta tillbaka dit igen. Nästa år ger han sig ut på en lång turné mellan februari och juni, men kvällens gig är en ”one-off” och hans första i Stockholm.
Han inleder sitt gig med något som påminner starkt om en ortodox mässa när Adam går runt i publiken svängande med rökelse och klädd i en svepande svart klädedräkt och hatt som åtminstone ser ut som den ortodoxa prästhatten kamilavka.
Han är ensam på den lilla scenen men gör sitt bästa för att få igång publiken med dramatiska gester, en röst som växlar mellan högt och lågt tonläge, gälla skrik emellanåt, och en pumpande rytm med inslag av orientaliskt böljande slingor. Det dröjer heller inte många minuter förrän dansen är igång i takt med att pulsen höjs på musiken. Adam rör sig mycket på scenen och även utanför och den minimala nivåskillnaden mellan scen och publik gör att gränsen emellan suddas ut och det i slutändan skapas en känsla av jämlikhet och enhet. Kanske är det valdagens närmande som för tankarna till detta, men själva lokalens litenhet gör också att känslan är att vara på en stor hemmafest istället för på konsert. Intimt och svettigt förvisso och luften räcker inte till för en del, som får fly upp till baren i gatuplanet eller ut på gatan.
Den dansanta elektroniska musik som Adam bjuder på är inspirerad av industrial och DAF är ett bandnamn som dyker upp i mitt huvud. Under pratstunden som jag får med honom vid merchbordet efteråt avslöjar Adam att han har en bakgrund i genren black metal men har därifrån övergått till elektronisk goth. Idén med scenshowen är, enligt vad han också berättar för mig, att skapa en dramatsik stämning ”som gothare gillar”. Klädedräkten är också ett sätt för honom att synliggöra andra kulturer än den europeiska vitdominerade och påminna om att de har en plats i goth-communityn. Det blir lite av en kinky clash med bdsm-klingande låttitlar som ”Dominatrix” och ”Fetish Pornografi”. Under kvällen har dock sången framförts nästan undantagslöst på något av de pakistanska språken (oklart vilket av dem).
En EP är att vänta inom kort som lär innehålla en del av materialet som framfördes under kvällen på Twang.
