Då är vi inne på sommarens sista dag (i varje fall rent kalendermässigt). Rick Titrö sammanfattar de senaste månaderna genom att recensera ett gång svenska släpp inom en salig samling genrer som visa, reggae, luffarpunk och indiepop.
Myllan – Tomma löften
REGGAE Egentligen spelades vetlandakollektivet Myllans andra skiva in redan 2018. Proggigt, Bröder Glöder-doftande rootsreggaegung från en trång småstad i Bibelbältet kryddat med saxofon, melodika, munspel och flirtar med Ebba Grön och Hoola Bandoola Band. Efter att ha legat nedgrävd i den småländska myllan skördas frukten två mandatperioder senare och det som då var dystopi har blivit vardag. Allt är till salu, folkhemmet brinner och millenniemålen är brutna. Allt medan Herr Skrupelfri – aktiedjungelns Crocodile Dundee – kliver över lik som en nyliberal vampyr, räknar miljoner och spelar Babylons pyramidspel. 8/10
Kung Kodum – 6559 dagar senare
REGGAE När Kung Kodum sprang runt i Helsingborgs betongdjungel, ryckte ner Babylon och vek sin egen krona under tidigt 00-tal kunde varken man eller lag höja sig över dem. Arton år senare (eller snarare 6559 dagar) har nya stjärnor tänts, andra bränts och landet sålts till extrapris men det tiohövdade reggaekollektivet börjar få vatten på sin kvarn. Veckan efter comeback-EP:n Viktigt meddelande till allmänheten pressas två svettiga kvällar på Citadellet i Landskrona och Boklunden i Torna Hällestad samman till ett stycke plast. En hejdlös folkfest av stadig baktakt, perkussivt blås, själfulla körer, finurliga ordlekar, skarpsynta samhällskommentarer och hela jävla konkarrongen. Reggae är medicin som botar! 9/10
Knifven – Negativt positiv
PUNK Om de var positivt negativa ifjol är de linköpingsbördiga duettpunkarna Knifven negativt positiva på årets uppföljare. Där de förr försökte hitta ett sätt att stå ut i mörkret har drömmen nu blivit till damm. Om blicken då riktades mot samhällsstrukturer, arbete och nedlagda replokaler har samtiden nu jämnats med marken. Kvar finns internetprofiler, brända broar och små desperata tillfällen att döda de allra sista timmarna. Upp är ner, ner är upp och Knifven river som brukligt av ett gäng kompakta punkbagateller dränkta i frenetiskt larm, manisk hysteri och radioaktivt kyliga gitarrfigurer. 7/10
Lars Bygdén – War
SINGER/SONGWRITER Om de senaste albumen var sätt att hantera hustruns bortgång i cancer riktar sundsvallssonen Lars Bygdén (Thousand Dollar Playboys) nu blicken ut mot civilisationen. En idéhistorisk meditation över en samtid då känslan tillåtits besegra förnuftet. Ödslig americana där mandoliner, fioler och gospelkörer slåss mot kyliga synthar, trasig elektronik, psykedelia och darkwave i ett lågmält krig mellan människa och algoritm. Intellekt mot desinformation. Realism mot romantik. Kunskap mot villfarelse. Fienden angriper inifrån och det var vi som gjorde dårarna till herrar. Stor förvirring råder här på jorden. 8/10
Rag-And-Bone – Strain
ALTCOUNTRY På sina tjugo år har ängelholmskvartetten Rag-And-Bone sett världen gå under förr. Nu gör den det igen och frontmannen Mats Nilsson vill inte längre kännas vid den som sitt hem. En ängslig samtid av dogmer, bomber, filterbubblor, habegär och en evig jakt på följare och likes. Han behöver någonstans där sången tillåts ringa i öronen och bland mandoliner, dragspel, filmiska stråkar, själfulla körer och New Orleans-blås är deras brokiga altcountry mer öronbedövande än någonsin. Svulstiga elgitarrer, thereminer, psykedelika och stadigt tunggung. Kommer själen undkomma förfallet om himlen faktiskt trillar ner den här gången? 8/10
Tvål – Ett hopplöst fall
INDIEPOP När rockjournalisten Lukas Herrmann anslöt sig till Andreas Sundström och hans band utkristalliserade sig malmökvartetten Tvål. Fyra plågade indiepoppoeter som vägrar sträcka på ryggen, dra in magen och vädra ugnen men gärna sliter hjärtat ur kroppen och slänger det i närmsta bästa papperskorg. Likt ett Björns Vänner uppfött på Presidenten, Dalaplan, Sardo Numspa och Björns Band kryllar debut-EP:n av ivriga dängor på löddrig skånska om att ligga vaken mitt i natten, förkasta självhjälpstips och försöka glömma namnet på den man aldrig får. Ett tvättäkta manifest för alla hopplösa fall det går dåligt för så småningom. 8/10
Ismael – Allt som vi kunde va
INDIEROCK Vart går man med sitt hat när isen lämnar Grönland, Golfströmmen stannar, leksakerna är mordredskap, börsraketerna smäller, barnen skjuter, arméerna går och folket gråter ut hos en AI? På femte plattan finner gästriketrion Ismael tröst i det dansanta mörkret bland skimrande vemodsmelodier, ensliga trumpeter och suggestivt industrimuller. George Clooney, Karin Boye, King Kong, Rasputin, Thåström, MÄBE och det sena Vånna Inget. En ny karta, nya räknesätt, en omstart. Varje morgon föds vi och lagar sprickan så gott det går. När borrtornen rostat sönder ligger fjärden fortfarande kvar. 8/10
Dolkenihåsan – Lekande lätt
KLIPPANPOP Med kupad hand, böjd nacke, gott humör och rötterna i Kriminella Gitarrer är Dolkenihåsan själva definitionen av klippanpopen kring Svenska Popfabriken. Fyra decennier sedan debuten Resor utan mål (1986) kryllar åttonde plattan (varav tre som Lasakungen) av folkhemska bygdeskrönor, kufiska grubblerier och hemvävda betraktelser om bygdens original, lillebrorsor, soffliggare, tågresor och att ännu ha en bra bit kvar. Ängagängasväng, boogiegung, kasedans, vikingasagor och fiskefabler i ett trivsamt, provinsiellt gubbalunk av twangiga gitarrer, munspel och rökiga saxofoner. Både tiden och tanken må vara fördröjd men man kan ändå vara rätt så nöjd. 7/10
Sofie Lindén – Öl, te och mackor
VISA Vad ska man ut i världen och göra när man inte ens kan göra en omelett? Hur ska en rich bitch från Mölnlycke omringad av glamour och invecklade ord plötsligt ta ansvar? Ska hon laga mat, diska, tvätta och läsa tråkiga böcker? På albumdebuten tacklar Sofie Lindén vuxenlivet med att fly mellan Göteborg, Stockholm och Malmö, hänga på sunkhak, köpa 120-säng och käka yoghurt framför Nyhetsmorgon som en kung. Krassa dagboksanteckningar, självironiska bekännelser och motvilliga lo-fi-visor från en något mindre grabbig Björn Rosenström. Saker händer, dåliga som bra och medelmåttiga och ibland är allt man vill ha lite öl, te, mackor och helt okej sex. 6/10
Rödtjut – Framtiden var bättre förr
HÅRDPROGG När det viskas om trygghet och ordning, trollen håller takten och förbudsskyltarna står som spön i backen flyr Rödtjut rakt in i verkligheten. Mitt i ett medlemsbyte. Och med rötterna i Mustasch, Kingdom of Evol och Union Carbide Productions är göteborgskvartetten inte direkt några duvungar. Massiv hårdprogg i rakt nedstigande led från November, Abramis Brama och SvartePan. Ett urtidsslam av pansartunga Black Sabbath-riff, brusande elorglar, svävande tvärflöjter, garagesmuts, hederlig småländska, gammal hårdrock och proggiga visioner. Precis sådär som framtiden var förr. 7/10
Mörbultad – Överge allt hopp
HARDCORE Öga mot öga har den stridslystna hardcorekvartetten Mörbultad från Helsingborg en tendens att omdefiniera hela scenrummet. Instängd på en liten bit plast är sjätte plattan (andra fullängdaren) inte lika omvälvande men ändock ett brutalt knytnävsslag rätt i magen. Inget finlir, bara en syndaflod av benhård beatdown, rasande mangel och mekaniskt driv på den råaste bonnaskånskan sedan Puke, Moderat Likvidation och Slöa Knivar. En skoningslös mördarmaskin i full fart över blodvittrande gamar, populister, vaktpack, avskum, skitpartier, Stureplans snabbköer och tomma löften om evigt liv. Absolut makt korrumperar absolut! 7/10
Tysta Drömmar – Älskade liv
SMUTSPOP När den malmöitiske trumslagarpojken Axel Svensson (Sunkens Taverna, Public Servant, Sanzén) ställer sig i rampljuset med soloprojektet Tysta Drömmar är det för att blotta sina smutsigaste och fulaste tankar. Självmordsplaner, destruktiv kärlek, missmod, förtvivlan, uppförsbackar och heroin. Allt är samma misär och lyckan kan bara nås på kemiska vis. Klaustrofobisk smutspop med trasiga punknerver, giftiga fuzzslingor och desperata melodier någonstans där Icke Lika Med möter Gula Blend och Pascal. Sjuhundra dagar ren mysångest. 7/10
Lillkrister – Kram
LUFFARPUNK Ännu en gång beger sig den norrköpingsbördige malmösonen Lillkrister (Delegaterna) ut på en odyssé längs minnesluckornas allé. Lagom till det ödesdigra valet 2026 är det måhända sent omsider dags att lära av historien. Medan den dagspolitiska A-sidan “Kram” målar ut samhällsavvecklingen från JÖK till kramkalas som en föraning om en ny Weimarrepublik låter singelbaksidan Ture Nerman hälsa från första världskriget att det fortfarande är en dålig idé att dö för sitt land. Till tonerna av två stökiga kravallervalser syns det tydligt hur Sverigedemokraterna för första gången backar medan Simona Mohamssons liberaler stupar över fyraprocentspärren. 7/10
Kristian von Svensson – Tidens melodi
VISA Med diverse projekt om August Palm, Joe Hill, krig och demokratins historia i ryggen har möllevångsskalden Kristian von Svensson alltid varit upptagen av tiden. Till paranta kammarpopvisor, psykedeliska elorglar och pompöst gitarrplock får den själv stå helt i fokus den här gången. Såväl i samtal med ABBA, Don McLean och Dead Kennedys som i egna funderingar om rätten till sin egen tid, årstider, tolvslag, minnen, saknad och hur saker omvärderas med tiden. Vare sig det gäller relationer, schismer eller historiska storheter som Vincent van Gogh och Ludmila Pavlitjenko – eller de sedan länge bortglömda kadavren i kungshögarna i Oxie. 7/10
