Det är inte utan att man som svensk blir lite stolt av att se Anna von Hausswolff med band fullkomligt mangla sönder den näst största scenen under lördagen på danska Syd for Solen. Det märks inte en sekund att Anna tillbringat en tid på sjukhus under sommaren. Hon är tillbaka med full kraft, och intensiteten från senaste albumet ICONOCLASTS tiofaldigas live. Från det första blåsintrot, signerat Otis Sandsjö, till den mäktiga avslutningen med ”Struggle With The Beast”, som resulterar i ett danseuforiskt publikhav, är det fullt ställ från det ytterst tajta bandet.
Det är nästan så att jag avundas dem som för första gången upptäcker denna hänförande och eklektiska musik. Låtarna flyter ihop till en enda lång komposition, och det är en sådan konsert där jag intensivt, med andan i halsgropen, följer musikerna för att försöka förstå deras nästa drag. Med tre personer på slagverk infinner sig en svårslagen dynamik, och trots att det här egentligen är musik som gör sig bäst i mörker lyckas Anna med sin vidunderliga röst skapa en trollsk stämning denna sena eftermiddag.
Det har varit en ära att följa Anna von Hausswolffs karriär i över femton år, under vilka hon sprängt precis alla barriärer för hur svensk ”pop” brukar låta. Att den senaste skivan tagit henne utanför landets gränser och att hon samtidigt hittat hem bland personliga favoriter som Ethel Cain och Chelsea Wolfe förvånar mig inte det minsta. För när hon är som bäst, när hon sjunger lungorna ur sig, när hon pumpar orgeln som mest besatt – då är hon världsbäst. Det har hon varit sedan länge och nu vet även den danska publiken detta.
