Kelelas tredje studioalbum new avatar är vid första anblick ett svårfångat verk. Alt-rockigt distade gitarrer skaver jämte svävande R&B-influerad sång och dunkel klubbhouse. Trots motstånd till kategorisering utgör spåren på new avatar en briljant helhet som förmedlar framåtblickande perspektiv på vår samtid och vårt förhållningssätt till populärmusiken.
Det är inte första gången som den kritikerrosade artisten presenterar nyskapande material. Kelelas debutalbum Take Me Apart mottogs vid utgivningen 2017 som ett modernt mästerverk med jämförelser till Björk i sitt rika omfång av influenser.
På new avatar återfinns samarbeten med Oscar Scheller, A.K. Paul och PinkPantheress, samtliga verksamma i gränslandet mellan alternativa genrer kännetecknande för Londons vibrerande musikscen. På spåret ”new life forms” gästar även sångaren/låtskrivaren Fousheé i ett brisigt hiphop-betonat samspel.
Kelelas avstamp i olika kulturella anknytningar tar vara på hennes uttalade vision att med new avatar frångå konventionella förståelser av genre och plats. Således vandrar albumets sinnesstämningar mellan nattklubbens oförlåtande neonljus och ett becksvart sovrum; en påminnelse om hur gränsen mellan stadens nattliv och hemmets härd som plattform för klubbmusik har suddats ut av postpandemiska lyssnarvanor.
Samtidigt ger slitningarna upphov till motiv som går utöver pandemiårens introspektiva tankebanor. För ifall Kelelas föregående album Raven gav uttryck för isolerade försök till självförverkligande handlar new avatar om de sociala, ekonomiska och politiska såren som förblir öppna och blödande, mer specifikt i dagens USA.
Med hänvisning till jazzens medvetna genreeklekticism finner Kelela liknande tillvägagångssätt i R&B-musikens ofta överlappande traditioner där Princes banbrytande album Sign o’ the Times gör sig påmint liksom kritikernas försök att definiera båda artister.
Ett nämnvärt undantag från exemplet ovan vore Kelelas mer personliga tilltal som för den sakens skull inte blir mindre politiskt: ”Don’t take it out on me, we’re in a losin’ battle. How did it come to be? My hands are as empty as yours, doin’ what we can afford. And though we all see the cause, in the night, in the dark, paper-thin arguments fall down.”
Trots Kelelas dystra observation är det uppfriskande att påtala det problematiska utgångsläget när både privata och offentliga rum präglas av ett alltmer onyanserat debattklimat. Trots allt behöver vi först formulera det vi vill ska förändras.
Just därför blir det så kännbart när Kelela, vars litterära influenser innefattar bland andra bell hooks och Amiri Baraka, tar bladet från munnen och utmanar den vita killen med gitarren om rockens framtid. Följaktligen betonar hon i albumets närvaro av olika afroamerikanska musikstilar såväl historiska som samtida samhällsnarrativ med emfas på svarta kvinnors situation.
Sammantaget omges den oförutsägbara ljudbilden av en triphop-liknande dimma, mer Portishead än Prince. Det är ett tematiskt tacksamt grepp apropå Kelelas föresatser som för tankarna till Massive Attack-grundaren Trickys juxtaposition av aggressivt driven rock, hiphop och dovt akustiska inslag på sitt nysläppta album Different When It’s Silent.
new avatar pekar inte bara på våra samhälleliga utmaningar utan på behovet av nya musikaliska utblickar. För i de mångskiftande referenser som Kelela hämtar inspiration från kastar hon ljus på begränsande föreställningar om genre och kulturell tillhörighet. Förhoppningsvis förblir Kelelas medvetna och intellektuella artisteri handfast även på kommande alster.
[Warp Records, 10 juli]
