Säg Roskilde och många får något drömskt i blicken. Den danska festivalen har skapat minnen för livet sedan 1971 och många besökare återkommer år efter år. Men vad är det egentligen som är så speciellt med Roskildefestivalen? Hymn går till botten med “the orange feeling” och skickar med några highlights från årets festival 2026.
Maktkoncentration och allt större aktörer dominerar musikindustrin idag. Riskkapitalisterna är redan inne i matchen och köper katalog då man insett att musik betingar ett stabilt värde över tid. De långsiktiga konsekvenserna av denna trend återstår att uppleva. Men det finns reservat där helt andra drivkrafter fortfarande styr bortom kvartalsrapporter och vinstmarginaler och då inte bara i liten skala. Roskildefestivalen är ett praktexempel.
“Varje år bygger vi upp motsvarande Danmarks fjärde största stad på tre veckor!”, säger vår guide stolt. Den internationella pressen får en rundtur av bland annat den legendariska Orange stage som fått en helt ny större tältöverbyggnad i år. Det nya tältet är byggt i Tyskland och “väldigt dyrt” enligt vår guide. Man behövde ett större tält för att enklare kunna ta hand om turnerande världsartisters enorma ljusriggar som kräver mer takhöjd.
Om Roskildefestivalens hjärta är den ikoniska orangea scenen så är blodomloppet definitivt de 30 000 volontärer som varje år arbetar på festivalen. Roskilde är dessutom ett non profit-arrangemang – hela överskottet skänks till välgörande ändamål. Festivalens fokus blir därför inte att generera vinst utan att skapa andra högre värden. Skalfördelarna med en så stor festival spelar säkert in, men kvalitén på allt från teknik, mat, utsmyckning och praktiska lösningar är förvånansvärt maxad. På Roskilde kan du till exempel äta ostron, sushi eller Moules frites, till rimligt pris och allt mycket gott. Sen finns pasta, korv, afrikanska grytor, thai, falafel, pizza – ja allt du kan tänka dig i matväg.
En disclaimer, även om syftet är extra ädelt med just Roskilde så förekommer såklart oönskat beteende även här. Om man föser ihop över 100 000 onyktra människor i en vecka händer tyvärr tråkigheter. I år gick någon ut på tågspåret och miste livet. Flera våldtäkter rapporterades också. Men tittar man på helheten så är det egentligen otroligt att det inte händer mer.
Kimmo Peltola har sin första lediga dag sedan festivalen startade. Han jobbar med ljud tillsammans med Meyer Sound – systemansvariga för scenljudet på Roskilde. Kimmo har bland annat verkställt designen för Eos-scenen. Han har jobbat med festivalljud länge och varit på Roskilde många gånger.
“Roskilde är en helt unik festival. Ingenstans lägger man lika mycket engagemang på att säkra ett bra ljud som här!”, säger Kimmo. Han berättar att en kommitté från festivalen går runt och testlyssnar och kraven är mycket högt ställda från båda parter: För Orange stage behöver man till exempel säkra ett bra ljud “from yellow duck to beer” (högst upp i scentaket hänger en gul badanka, och “beer” är barerna på andra sidan fältet, det vill säga 130 meter bort).
Men det första Kimmo nämner är ändå inte state-of-the-art-tekniken, utan den unika stämningen på festivalen. Det är stämningen som gör att alla vill leverera mer just här.
“Det är faktiskt en exceptionell stämning här, och det har betydelse. Man vill bidra och ge allt för den här festivalen. Jag har mött personer som varit här sedan sina tidiga tonår och som säger att festivalen format deras personlighet. Det uppstår något unikt på Roskilde”, säger han och jämför med kommersiella festivaler där många akter är de samma som på Roskilde, men där stämningen aldrig kommer i närheten.
Mycket alkohol är det. Jag hade problem att köpa ett glas vin i baren, jag fick en hel liter-tetra hela tiden. Här dricker man pitchers, inte enstaka glas. Men ändå rimligt beteende i publikhavet. Kanske är festivalen en slags skola i hyfs där omsorgen om andra sätter sig i ryggmärgen efter några år.
Foto: Karin Beckérus
Att bygga upp en stad för 135 000 människor som ska kunna sättas upp på tre veckor, monteras ner efter sju dagar, säkra konserter, konst, mat, transporter, camping och avfallshantering, det är en diger uppgift. Utan ett vinstmål strävar man efter andra saker. En viktig del är att ge yngre generationer hopp och därför är ett tema visioner för en fungerande framtid. Likaså är hållbara och smarta lösningar viktigt för arrangörerna. Allt tycks vara ekologiskt, återanvändningsbart eller på annat sätt genomtänkt. Är man en stor aktör som Roskildefestivalen så kan man också ställa krav. Som när Carlsberg skulle bli partner: “men vi har tyvärr inget eko-öl…?” Snart därefter hade Carlsberg ändrat på det.
Art and activism: På årets Roskildefestival deltog många i allsång för fred på förmiddagarna. Några framstående danska artister ledde allsången som ekade över området från Fauna-scenen. Och folk deltar faktiskt. Det är ett exempel på hur man får in interaktivitet och “soft activism” i festivalupplevelsen. Överallt sker olika konst- och performanceupplevelser. Till exempel har man haft 400 grafittikonstnärer från hela världen som tillsammans utsmyckat festivalen. Som för musiken har man plockat in både världsstjärnor och helt nya namn.
Per Sinding Larsen sitter i presscentret och summerar dagens upplevelser. Han har varit på Roskilde 40 gånger! Jag letar, men hittar ingen annan som slår det. Närmast kommer en av volontärerna med 37 festivaler och en fotograf med 25.
Per rör sig snabbt mellan scenerna även om mycket av infrastrukturen är ändrad sedan föregående år: “Roskilde vilar aldrig i något. Man börjar från scratch varje år och försöker göra saker ännu bättre. Hur kan vi underlätta för 25 000 personer att snabbt lämna den här scenen? Hur borde huvudingången placeras? Vilka artister är relevanta just nu?”
Precis som övriga jag pratar med lyfter Per fram stämningen här och att Roskildeupplevelsen är helt unik i festivalväg. 40 gånger på Roskilde är ingen slump.
Att en festival överlevt så länge som Roskilde är i sig unikt. Jag får olika pusselbitar av bakgrundsstoryn när jag pratar med folk om hur det började. Måhända är det mesta sant: Två gymnasieelever som varit på Woodstock ville göra något liknande i Danmark. En tredje kompis hade en bil. Tillsammans arrangerade de den första Roskildefestivalen som då hette något annat. Det blev en succée, men inte för arrangörerna. Det mesta gick fel, man glömde till exempel att hägna in så folk kom och såg musiken gratis. Dessutom försvann killen med bilen utomlands med vinsten efter festivalen. För att rädda ekonomin och låta festivalen leva vidare gick Roskildefonden in och har drivit den non profit sedan dess. Så för att vara exakt är Roskildefestivalen non profit sedan 1972 (inte 1971).
Vad planeras då för framtiden? Jag går på ett möte om musikens och festivalernas roll att driva förändring i samhället. Mötet är relativt kort, men festivalens administrativa chef är där och några av de internationella aktörer man samarbetar och delar erfarenheter med. Vi konstaterar att festivalerna blir allt viktigare för återväxten av artister då skivförsäljningen minskar, streamingekonomin späds ut och pressade venues väljer kommersiellt säkra bokningar.
En festival som Roskilde har visat att man har en stor påverkan på människors perspektiv, öppenhet och upplevelse av samhället. Här har vi ett stort ansvar, menar Roskildefestivalen. Vi behöver ge de unga hopp om framtiden.
Iben Stubgaard har just utsetts till ansvarig för nya projekt på Roskildefestivalen. Jag frågar vad hon kommer fokusera på. Hon berättar att hon ser en utmaning i att dagens unga glömt hur man skapar vänskapsrelationer IRL utanför telefonerna. Hon vill arbeta med workshops och aktiviteter före, under och kanske efter festivalen som fokuserar på just det. Att skapa vänskapsrelationer utanför den digitala världen.
Naram-Sin Poli, projektfacilitator på svenska Live Green är också med på mötet om festivaler som change drivers. Han har varit på Roskilde tre gånger och summerar klockrent kärnan i Roskildefestivalens ambitioner:
“Det bästa med Roskilde är normaliseringen av att kämpa för en bättre värld! Och att festivalen visar att konst inte är neutralt och inte existerar i ett vacuum skilt från resten av världen.”’
Highlights från scenerna på Roskilde 2026 kommer i separat artikel.
