När Sufjan Stevens och Angelo De Augustine drog sig tillbaka till en stuga i Catskills, ett naturskönt bergsområde i delstaten New York, för att skriva låtar tillsammans, visste ingen av dem vad resultatet skulle bli.
Fem år senare framstår A Beginner’s Mind som ett av 2020-talets mest betydelsefulla album, ett filminspirerat samarbete som förtjänar mer uppmärksamhet än det fått. Vi blickar tillbaka på albumet genom artisternas egna ord från tiden kring dess utgivning.
A Beginner’s Mind gavs ut i september 2021 och innehåller fjorton låtar löst inspirerade av filmer, allt från publikfriande blockbusters till smala konstfilmer. Sufjan Stevens är låtskrivaren från Michigan bakom moderna klassiker som Illinois och Carrie & Lowell. Angelo De Augustine är en lågmält begåvad låtskrivare från Kalifornien och kollega på indielabeln Asthmatic Kitty. Han debuterade med Spirals of Change 2014.
Kort efter utgivningen berättade de om arbetsprocessen, filmerna som inspirerat dem och vad de lärt sig av varandra.
– Angelo var i New York och turnerade med sitt andra album och bodde hos mig den veckan. Vi hade lite tid över, så vi började bara skriva låtar tillsammans, berättade Stevens från sin trädgård i utkanten av New York.
Ett första försök att arbeta i Stevens studio i Midtown på Manhattan fungerade inte. Lösningen blev en väns gamla hus i Catskills.
– Vi tog med oss lite utrustning och våra instrument och bodde och arbetade där i en månad. Det är där projektet tog sin början, sa Stevens.
– Jag spelar egentligen inte in i studio. Jag spelar in på min dator och sköter allt tekniskt själv. Vi hade ett enkelt Pro Tools-upplägg och ett gäng gitarrer. Vi skrev saker tillsammans eller var för sig, satte sedan upp mikrofonerna och spelade in.
Båda artisterna kom till samarbetet med etablerade solokarriärer och djupt individuella arbetssätt. Stevens hade ett precist ord för vad processen krävde.
– Jag skulle inte använda ordet kompromiss. Jag skulle använda ordet kapitulation. Jag tror att vi båda bara ville överlämna oss till varandra för att bli bättre.
För De Augustine var det helt ny mark.
– Det här var mitt första samarbete. Jag tror att vi båda kände ett förtroende och en uppskattning gentemot varandra, och tack vare det kunde vi vara öppna för varandras idéer. Det är förmodligen avgörande när man samarbetar. Då kan man skapa något som ingen av en hade kunnat göra på egen hand, berättade Angelo.
“Jag tror att vi båda bara ville överlämna oss till varandra för att bli bättre”
Stevens reflekterade över hur annorlunda det kändes jämfört med tidigare samarbeten.
– Jag har samarbetat lite då och då genom åren med koreografer, filmregissörer och kompositörer, men rollerna var alltid tydliga och förutbestämda. Det här var mer intimt. Vi var i huset tillsammans och skrev alla låtar ihop, avslutade ibland varandras meningar. Att samarbeta kring texter är helt nytt för mig. Vanligtvis har jag full kontroll över vad som kommer ur min mun.
Processen fördjupade hans respekt för sin medarbetare.
– Ju mer vi jobbade med de här låtarna, desto mer respekterade jag Angelos arbetsmoral, hans estetik, hans förmåga. Det vi skapade tillsammans är förmodligen bättre än vad vi hade skapat var för sig.
Albumets centrala idé, att varje låt har sin rot i en film, från Wings of Desire till The Thing, uppstod av en slump snarare än genom planering.
– Hela inspirationen från filmer var oavsiktlig. Vi tittade bara på film i slutet av dagen. Vi insåg snart att många av temana smög sig in i låtarna från filmerna, och när vi insåg det följde vi den riktningen, förklarade De Augustine.
Stevens beskrev hur filmernas inflytande fungerade i praktiken.
– Allt material utgår från impuls och improvisation. Vi tittade på en film och skrev sedan en massa fria associationer kring den, lånade lite av språket och karaktärerna. Men sedan lösgjorde vi oss helt från källmaterialet och lät oss ge oss ut på en gemensam resa. För det mesta hade vi ingen aning om vart vi var på väg.
De Augustine var tydlig med att låtarna aldrig egentligen handlade om filmerna.
– Jag tror inte att de här låtarna handlar om filmerna i sig. De använder filmerna som inspirationskälla, hämtar teman och element, från våra egna liv eller världen, och försöker skapa något nytt. Något som kommer från en plats av hopp, kärlek eller empati och förståelse.
Ett av albumets mest slående ögonblick finns i öppningsspåret “Reach Out”, inspirerat av Wim Wenders Wings of Desire från 1987.
– Det var en väldigt gemensamt skriven låt. Jag tror att det var den första låten vi skrev, berättade De Augustine.
Stevens spårade känslan tillbaka till något som löper genom hela skivan.
– Jag tror att det finns en sårbarhet som löper genom allt. Jag tror att alla låtar på något sätt handlar om att leva med trauma och överleva det. Det är viktigt för oss som människor att leva med vår sårbarhet. Istället för att utplåna den eller låta den utplåna oss själva så tror jag att det är viktigt att vi lever med smärtan.
– Alla de här filmerna handlar om smärta, konflikt, trauma, våld, aggression, ondska och liknande känslor. Det vi försöker göra är att stanna kvar i erfarenheten och uthålligt arbeta oss igenom smärtan.
“Det är fascinerande att se hur människor reagerar i en isolerad, sluten miljö när livet står på spel”
Av alla filmer på albumet var det John Carpenters skräckklassiker The Thing från 1982 som väckte den mest personliga responsen från Stevens.
– The Thing är en av mina favoritfilmer genom tiderna. Den är en så viktig film för mig personligen, för jag såg den på min födelsedag när jag var sju. Mina föräldrar lät mig välja ett double feature. De sa: “Du får göra precis vad du vill på din födelsedag.” Och jag sa: “Jag vill se ett double feature och åka till Chuck E. Cheese (amerikansk restaurang- och nöjeskedja känd för sina arkadspel).” Och jag valde Beastmaster och The Thing.
– Jag växte upp med många syskon, en stor familj. Min födelsedag förbisågs ibland för att jag var yngst, och min födelsedag är på sommaren så folk var inte alltid hemma. Det var den enda födelsedag då mina föräldrar sa: “Nu handlar allt om dig, och du bestämmer helt och hållet.” The Thing är sedan dess inpräntad i mitt minne.
Stevens förhållande till film har utvecklats av att se om gamla favoriter och genom det upptäcka nya saker.
– Jag var fascinerad av blod och ”gore”. Jag älskade specialeffekterna, miljön, explosionerna och helikoptrarna. Men nu, när jag ser om den som vuxen, njuter jag av den mer filosofiskt och sociologiskt än något annat. Det är fascinerande att se hur människor reagerar i en isolerad, sluten miljö när livet står på spel. Det tar fram det bästa och det sämsta i människor.
Sufjan Stevens låtar till Luca Guadagninos Call Me by Your Name från 2017, särskilt det Oscarsnominerade ledmotivet “Mystery of Love”, introducerade hans musik till en helt ny publik bara några år innan A Beginner’s Mind. Han håller framgångens inverkan på armlängds avstånd.
– Jag är ganska distanserad från press och sociala medier. Jag engagerar mig inte, och jag läser ingenting om mig själv. Jag tror inte att någon inblandad i filmen någonsin trodde att den skulle ha så stort genomslag, det var en liten independentfilm. Men vilken lycklig slump det visade sig bli.
“Ingen inblandad i filmen trodde någonsin att den skulle ha så stort genomslag”
Sufjan Stevens var också fullt medveten om den uppenbara ironin i att en filmmusikskeptiker bygger ett helt album kring upplevelser från bioduken.
– Jag har ett hatkärleksförhållande till musik och film. Många av de filmer vi använde som inspiration har ganska klichéartad musik, särskilt skräckfilmerna. Men i det här scenariot hade vi fullständig frihet och inget ansvar gentemot en filmindustri, regissörer eller manusförfattare. Friheten att fokusera på detaljer eller att lösrycka oss från källmaterialet och skapa något helt nytt. Nästan på ett hädiskt sätt, eftersom vi hanterar några populära, ikoniska filmer och bryter ner dem, dekonstruerar och rekonstruerar dem.
A Beginner’s Mind gavs ut strax efter de mest kontrasterande skivorna i Stevens karriär, den stilla sorgebearbetningen i Carrie & Lowell och det ambitiösa och elektroniskt utforskande i The Ascension. Stevens såg ett tydligt syfte i att söka efter ständig förnyelse.
– Jag tror att det är nödvändigt att som artist att vara lyhörd och öppen för förändring. Ibland leder det till misslyckande, men jag är öppen för misslyckanden.
Samarbetet med De Augustine var också en medveten motvikt till det han ägnat sig åt innan.
– Jag jobbade med The Ascension när vi påbörjade det här albumet, och jag var helt uppslukad av trummaskiner, synthesizers och plug-ins. Samarbetet med Angelo blev en andningspaus från det. Det kändes befriande att återvända till akustiska instrument, erkänner Sufjan.
Arbetet med skivan gav bestående lärdomar för bägge.
– Om jag fick välja en sak som jag tog med mig skulle det vara vikten av att vara öppen i ett kreativt, samarbetsinriktat sammanhang. Jag lärde mig att det är viktigt att verkligen observera något innan man fattar beslut, berättade De Augustine.
Stevens reflekterade över tålamod och ego.
– Jag har en tendens att bli stressad. Jag gillar att arbeta väldigt snabbt. Angelo har en annan rytm i sitt sätt att skriva och spela in musik, och det var verkligen givande för mig att anpassa mig till den hastigheten.
Han fortsätter:
– Det tvingade mig att vara mer medveten, att ta min tid. Angelo är väldigt anspråkslös, det fanns absolut inget ego. Det var så viktigt för oss att släppa all prestige i det här projektet och jag tror det är något som lyssnaren känner av och uppskattar.
Albumet ‘A Beginner’s Mind’, vars titel är hämtad från det zenbuddhistiska begreppet shoshin, vilket syftar på ett öppet och fördomsfritt sinne likt ett barns, gavs ut den 24 september 2021 på Asthmatic Kitty Records. Albumets grafik skapades av den ghananske konstnären Daniel Anum Jasper. Fem år sedan utgivningen är detta ett av decenniets mest förbisedda samarbetsalbum.
