Göteborgsbaserade Spela död gjorde stor succé i samband med senaste upplagan av Viva Sounds; Foggys Days-festivalens grundare Tobias Järdving blev förtjust, hörde av sig och nu är de bokade för att spela på årets upplaga av nämnda Mölndals-festival.
Spela död grundades av Jon-E Jonasson och Christoffer Berg 2020. Sistnämnde är även frontfigur i Berg & Bedragare, vars nya singel “Svarta Havet” släpptes via BlackValley Records alldeles nyligen (ett lokalt skivbolag som huserar ett stort antal artister, mest kända för att ge ut Valter Nilsson) där även Spela död ligger. Bandets senaste release Nattpass är ett rock’n’roll-album som bygger på svenska texter, percussion och gitarrer som pendlar mellan progg, psykedelia och rootsrock.
Intervjun äger rum på Dirty Records i centrala Göteborg. Vi sätter oss vid ett bord för tre, i bakgrunden hänger en The Beatles-affisch och i radion hörs The Rolling Stones. Klassiska band som lagt grunden för modern pop och rock. Spela död hör hemma i förstnämnda bands skäggiga period, men både Jon-E och Christoffer har ett mer välvårdat yttre och ger inte sken av att vara några rumlar-figurer. Vid sidan om nämnda medlemmar ingår även Moa-Linn Rosenlöf, Josefine Green, Pablo Copa och Cecil Kriisin.
De berättar dock att trummisen Moa-Linn Rosenlöf ska flytta till New York och det har skapat problem vid inspelningen av nya albumet. De har emellertid hittat en lösning.
“På grund av Moa-Linns flytt har skivan blivit tudelad”
– På grund av Moa-Linns flytt har skivan blivit tudelad, säger Jon-E. Några av låtarna kommer att vara inspelade med bandet i sin helhet och resten med pålägg i studion. Jag spelar exempelvis trummor på några låtar. Det blir lite som gamla Spela död och sedan ska vi sätta ihop delarna till en fungerade helhet.
Det verkar som att Christoffer och Jon-E har hittat en fungerande lösning. Åtminstone för stunden. Sistnämnde utvecklar:
– Efter förra skivan, som släpptes förra året, gick jag in i ett Brian Wilson-mode för att skapa uppföljaren. Vi borde kanske ha spelat mer live egentligen…. Men kände att jag var tvungen att jobba med det här.
Jon-E säger att dessa stunder inte alltid leder till kreativitet. Istället kan han bli låst i sitt arbete.
– På sätt och vis känns det alltid som att vi har en ny skiva färdig när den aktuella släpps, säger Christoffer. Vi är nog ganska produktiva ändå. Det skrivs mycket och det bollas ständigt idéer. Det som hände när övriga medlemmar blev en del av bandet, var att musiken fick en tydligare replokals-känsla.
– Jo, det blev mer av allt, småler Jon-E. Men framförallt blev det inte lika mycket ordning och reda, allt blev mer levande och stökigt. Impulsivt. Även om vi två fortfarande skriver och skapar grunderna, blir det annorlunda när andra tar sig an materialet. Alla har sitt sätt att spela.
Båda har ett förflutet inom musiken; Jon-E har bland annat turnerat med Svenne och Lotta och Rock-Ragge. Han har även gjort Johnny Cash-shower tillsammans med Ted Åström, mer känd som Olyckan i Trazan och Banarne. De träffades 2018 när de jobbade som kockar på Hängmattan.
– Vi brukade lyssna på Stefan Sundström och hans Västerbrokören-tolkningar i köket på Hängmattan. Svensk rock och Västerbrokörens konstiga och udda texter. Vi tänkte att det skulle vara kul att göra något mer i den stilen. Nu blev det kanske inte riktigt på det viset.
“Det blev någon form av progg med abstrakta texter”
– Det blev någon form av progg med abstrakta texter, säger Christoffer. Inspirerat, men något eget.
Utveckla gärna.
– Vi tycker att det är kul att lattja med konceptet rock. Ta det lite längre. Nattpass börjar med ett gitarrsolo som är lite slarvigt spelat, lite fel. Sen kommer alla in och slutresultatet är en jättelång rocklåt… Allt detta är egentligen helt fel om man ska presentera en rockskiva, men det är väldigt kul och inspirerande, säger Jon-E.
Det hörs på skivan att ni har kul. Och ni vågar vara fåniga.
– Jag har hört termen silly rock’n’roll, skrattar Christoffer och får snabbt medhåll av Jon-E.
Han utvecklar:
– Sen är det såklart blodigt allvar också… Men visst har vi glimten i ögat. Det ska vara kul med rock.
”Hemlösa katter” inleds passande nog med raden rock’n’roll är kul.
– Både i musiken och texterna hörs det skämtsamma, men jag hoppas att allvaret också når fram. Jag tycker att båda känslorna går hand i hand, säger Christoffer.
Kombinationen av att vara både lättsamma och allvarsamma ger Spela död ett dynamiskt uttryck. De fångar ett brett register. Och det känns spännande att de använder proggen som musikalisk språngbräda – en genre som inte är känd för att vara lättsam. Snarare tvärtom.
– Oavsett ingång så sker allt väldigt organiskt, påpekar Christoffer. Tidigare har jag nog alltid skrivit låtar med ett allvarligt tilltal, men via Spela död har saker och ting öppnats upp och blivit friare. Det har nog mycket att göra med Jon-E och hans sätt att skriva musik. Det är han som gör den mesta musiken… Du har en lekfullhet i ditt musicerande.
– Det är vice versa. Ditt textskrivande har influerat mig… Du är väldigt tillåtande. Vi kör på det som kommer, växer fram.
Christoffer och Jon-E börjar prata om Steely Dan och vikten av att klä rocken i annorlunda arrangemang.
– I exempelvis ”Dum i huvve” har vi inspirerats av bossanova, säger Christoffer.
Samtalet glider in på percussion – rytmer som är ett genomgående tema på senaste skivan – och att Valter Nilsson lånat in Cecil Kriisin för att utveckla soundet på sitt nya album Högsbo Riviera. I båda fallen är resultatet minst sagt framgångsrikt.
Smittar Valter Nilssons enorma framgångar av sig på övriga BlackValley-artister?
– Absolut, det tycker jag, konstaterar Jon-E.
– Vi har märkt energin i skivbolaget, inflikar Christoffer. Det har gett en boost.
– Alla är verkligen pepp, säger Jon-E. Och de är taggade på alla som ligger på bolaget… Och de har slitit hårt i många år.
Hur gick det till när ni bokades till Foggy Days-festivalen?
– De har nog bara gillat oss… Men jag har varit i skivbutiken, säger Jon-E. Smugit runt. De hörde helt enkelt av sig.
– Kul att det händer något kul i Mölndal, konstaterar Christoffer. Och att det finns en fet skivaffär. Annars har vi mest spelat på mindre festivaler, lantisfestivaler… Samt Viva Sounds.
Varifrån kommer ert bandnamn?
– Tufft namn, konstaterar Christoffer kort.
– Vi skämtade om coverbands-grejen. Att publiken exempelvis skriker Creedence… Då blev det Spela död.
– Sedan googlade vi namnet och då kom det upp massa bilder på pungråttor som spelade döda.
Med dessa bilder i huvudet och en festival i sikte är det dags att runda av intervjun. Vi ses på Foggy Days-festivalen på lördag.
