47-årige Curtis Harding är en artist som förenar dåtid med nutid på ett självklart sätt. Michigan-sonens retrosoul må vara rotad i 60- och 70-talet, men samtidigt utstrålar han modernitet och är inte sen att införliva hiphop-influenser i sin medryckande neosoul. Kvällens spelning äger rum på Pustervik och konserten infriar alla förväntningar.
Harding har släppt fyra album och från att vara rotad i klassisk soul är de två senaste skivorna mer varierade i sitt sound. Förra årets Departures & Arrivals: Adventures of Captain Curt är så ovanligt som en sci-fi-inspirerad platta baserad på fuzzgitarrer och sånginsatser i samma anda som Marvin Gaye och Curtis Mayfield.
Pustervik välkomnar Harding med öppna armar; det är mycket folk, medelåldern är relativt hög och majoriteten tycks kunna låtarna utantill. Spelningen inleds med softa ”Out In Black” och ”Banh Me” från nämnda skiva. Det är en trevande start som snabbt växlar upp i tempo.
Singeln ”There She Goes” – ett spår som fått bra respons i Sverige – är en självklar floorfiller. Det som överraskar mest är emellertid northern soul-låtarna från de två första albumen Soul Power och Face Your Fear, som får delar av publiken att glömma bort att det är en vanlig torsdag. Det dansas som att spelningen går av stapeln på Wigan Casino 1973 – meckat för brittisk mods- och northern soul-kultur. Svetten rinner, tröjor blir genomblöta och allt medan Harding är på ett alldeles strålande och charmerande spelhumör.
Curtis Harding och hans band levererar en soul- och rock-spelning med mycket värme och hög energi. Det är alltid inspirerande när artister bjuder på sig själva och det går inte att ta miste på huvudpersonens glädje över att få spela inför ett gäng barnfria och midsommar-sugna 50-åringar. Humöret är på topp och det är omöjligt att inte imponeras av en artist med Hardings sångregister.
