På lördag är det dags för andra upplagan av Foggy Days-festivalen i Mölndal och denna sommar utlovas mer av allt. Bland artisterna hittas Ebbot Lundberg, Jonna Randen och Spela död. HYMNs Daniel Andersson stämde träff med Mölndals-profilen Tobias Järdving – arrangör och skivaffärsägare.
Foggy Days-festivalen blev en stor succé redan första året och Göteborgsbaserade Nektar var en av bokningarna som fick mest uppmärksamhet. De gick vidare för att spela på Way Out West. Nu är Tobias redo att öppna dörrarna till årets upplaga och mycket av inspirationen har han fått från en annan festival – en festival som likt Foggy Days satsar på mer alternativa bokningar.
– Jag älskar Viva Sounds och det finns mycket att hämta där.
Du gjorde research på Viva Sounds?
– Lite så… Jag kikade runt, såg bland annat Signature. I stort har jag försökt få till band som har framtiden för sig. Signature är i övre tonåren, runt 20 år. Många pratar om dem som nya Nektar, en hel del hype. De är mer rockiga, inte lika mycket indie… Går kanske att jämföra med The Strokes. Och de har redan en ung publik som följer dem.
Tobias har inga förhoppningar om att återupprepa succéen med Nektar, men han pratar varmt om bland annat Ängel. En duo bestående av Samuel Granholm (Samme Fatale) och Nino Aquilon (Nico Teen), vars musik präglas av postpunk, glamrock och elektronisk dansmusik. Aktuella singeln “Dog Bark” är en avskalad låt med mycket attityd.
– Ängel och Spela död såg jag också på Viva Sounds… Just dessa band var det bästa på hela festivalen. Ängel har grym energi.
Spela död utgörs av kärnduon Jon-E Jonasson och Christoffer Berg. Deras musik präglas av traditionell rock’n’roll på svenska. Jordnära låtar med berättande texter, rotade i vardagen, men samtidigt är inte medlemmarna rädda för att utforska det drömska och psykedeliska. På senaste skivan Nattpass finns båda delar.
– Jag tänkte direkt att Spela död skulle passa på festivalen… De hade mycket percussion och det ger en skön känsla. Varken Ängel eller Spela död låg emellertid högst upp på bokningslistan, men efter att jag sett dem live var det i inga diskussioner.
Tobias fortsätter:
– Om publiken inte kan känna igen alla namn på festivalaffischen, ska man ändå kunna chansa och bli positivt överraskad. Det är tanken med hela festivalen… Det måste vara bra live, det får inte uteslutande vara ett namn som folk känner igen. Ebbot är ett namn, men vi kommer att göra något mer än bara en Ebbot-spelning av den konserten.
Hur gick det till när Ebbot bokades?
– Jag tror att han är en person som gör saker som han tycker är kul. Han har bland annat signerat i skivbutiken och då fick jag kontakt på det sättet. Sen hade vi en hemlig spelning med Staf och då bollade jag och bandet olika idéer om gästartister… Henrik Berggren och Ebbot låg bra till, och Ebbot kändes mest realistisk. Han tyckte att det var kul att de var ett ungt punkband, som också gillade hans musik. På spelningen innan hade trummisen en Union Carbide Production-tisha… Skickade en bild på detta till Ebbot.
Lite lagom fjäskigt.
– Ja, skrattar Tobias. Men tror inte att jag hade behövt göra det egentligen.
Tobias berättar att årets festival har växt fram organiskt.
– Jag ville bara göra det som jag gjorde förra året, för det blev väldigt lyckat att köra två scener. Det var dock inte så många band på lilla scenen och det ville jag ändra på… Alla luckor ska fyllas. Det ska helt enkelt bli så många band som möjligt.
– Det var väldigt många som hörde av sig och ville spela. Och när jag trodde att jag var klar med allting och planen var att boka ett band till efterfesten, fick jag kontakt med Sensus. De ville sponsra festivalen och då fick jag gage till fler artister. Och därefter fortsatte festivalen att växa.
Tobias pratade med aktörerna kring Kvarnbyn; Lilla Götafors, Katakomberna och Forscaféet. Samtliga ville ställa upp med en scen.
– Plötsligt hade vi tre scener till, konstaterar Tobias. Och då tänkte jag att vi måste ha minst två spelningar på vardera scen. Det blev slutligen sex akter extra. Förra året hade jag sex artister på stora festivalen, men i år är det åtta artister på utomhusfestivalen och ytterligare sex artister som spelar på kvällen. Festivalen har med andra ord utvecklas till en dags och kvälls-festival med fortsättning efteråt.
Tobias förklarar att det ska finnas många val; alltfrån jazz till riot girl och indierock.
– Utbudet ska vara brett. Det är även ok att bara dricka öl eller se Theodor Jensens DJ-set.
Känner du press inför årets festival? Det gick som sagt väldigt bra förra året.
– På sätt och vis… Jag vet att jag inte kommer att kunna boka ett band som Nektar, det var mer eller mindre bara tur att de ville spela på festivalen. Men det är inte så att jag strävar efter att toppa förra året, jag vill inte tävla med förra årets festival. I grunden vill jag bara göra något för dem som tyckte om förra årets upplaga och de som upptäckte Nektar. De ska vilja komma tillbaks och istället för att se två band som de tycker om, ska de ha möjligheten att upptäcka fler band. Nektar-publiken kommer med största säkerhet att gilla Signature, Resebyrån och Respit. Tre riktigt bra unga indieband.
Tobias är noga med att han vill ha en återvändande publik. Han vill även ha samma bredd på publiken.
– Jag trodde att jag endast skulle nå Mölndals-invånarna förra året, men det kom människor från hela Göteborg. Det blev Göteborgs-regionens lilla, smala indiefestival. Det var även en stor blandning på själva publiken… Familjer, musikintresserade eller de som bara ville ta en öl i parken. Det ska vara både en Mölndals-festival för familjerna, men även nischat och alternativt.
– De flesta kommer att ha koll på Ebbot, de har kanske hört en låt med Jonna… Resten får de upptäcka själva. Biljetterna är inte särskilt dyra, vilket förhoppningsvis gör att folk vågar chansa lite.
Ge publiken saker som de inte vet att de vill ha.
– Eftersom vi fick till kvällspelningarna, har jag kunnat gå ifrån att det bara ska vara indierock… Har kunnat bredda med jazz, hårdare punk. Bokningar som inte skulle ha funkat för barnfamiljerna i parken. Grevedämmet och parken är förresten vigt åt familjerna.
Det är uppenbart att Tobias har som målsättning att få till en festival för alla.
– Några kanske vill se Stefan Sporsén Quartet och Orange Room, medan några vill se Respit och PMS. Detta är förmodligen bokningar som lockar olika personer eller så vill någon se samtliga. Det är omöjligt att veta.
Orange Room är ett nytt band med jazz och fusion-influenser – högaktuella med EP:n Enter.
Hur upptäckte du Orange Room?
– Ett tips från Sensus… De sa att de hade några band som jag gärna fick boka, de ställde upp med gage och ljudtekniker. Jag hade redan tänkt Klara Goliger och blev glad när hon var en av deras artister. Och Orange Room lät jättebra. Lovi Did This är också en sensus-artist, men hon var redan bokad.
Tobias passar på att utveckla Foggy Days-konceptet ytterligare och påpekar att det är en festival vars identitet bygger på alternativitet och den övergripande känslan ska vara mer lågbudget än exklusivitet. Annars sticker priserna iväg.
– Vi kör en hemmasnickrad scen, det är Gaffa-tejp som gäller. Vi är inte många som planerar, men det är väldigt många som vill ställa upp som volontärer… Annars skulle det inte funka. Vi strävar inte efter det perfekta scenljuset och så vidare. Och vi vill skapa en bra festival för artisterna, de ska också ha en härlig upplevelse.
Foggy Days-festivalen är förhoppnings här för att stanna och Tobias har gjort sitt bästa för att skapa en av Göteborgsregionens mest avslappnade arrangemang. Årets upplaga känns på förhand som ett perfekt alternativ till årets Way Out West och Göteborgskalaset.
