Olivia Rodrigo sjöng på sitt senaste album “when I am gonna stop being great for my age and just start being good?” Svaret på det är: Nu.
Olivia Rodrigo har alltid varit filmisk och verkat inom någon typ av dramaturgi. Hon växte upp som Disney-barnskådespelare liksom många andra popstjärnor. Men till skillnad från Britney Spears och Ariana Grande vars föräldrar lyssnade på Elvis och Beatles, så är Olivia Rodrigo uppväxt av gen x-föräldrar som matade henne med Joy Division, Talking Heads och The Cure. Detta resulterar i en mycket mer melankolisk och häftigare popstjärna.
Det senaste exemplet visar sig extra tydligt på just detta album på tre låtar. Den första singeln “Drop Dead” refererar till “Just Like Heaven”, en låt heter just “The Cure” och sedan gästar självaste Robert Smith på “What’s Wrong With Me?” Olivia Rodrigos första officiella samarbete på ett av hennes egna album.
Min egna relation till Olivia Rodrigo kan förklaras i några korta steg. Jag såg henne refereras till i filmen You Are so Not Welcomed to my Bat-Mitzvah, sedan bokades hon till Roskilde och jag lyssnade in mig lite. Sen såg jag henne live på Roskilde och ja, där blev jag ett fan. Jag har aldrig sett maken till sån närvaro på scen.
Jag tyckte initialt att vissa av hennes texter kändes barnsliga, något man inte kan beskylla det här nya albumet för. Hon har alltid varit en tydlig representant för sin generation. Men på detta album verkar hon som 23-åring ha mognat decennier före många andra. Till skillnad från andra popstjärnor som skriver ledsna låtar om sina ex är egentligen inte en enda låt anklagande eller sur på killen. De är snarare reflekterande om hennes egna brister.
Om du är äldre än 23 och minns tiden då du blev dumpad i denna känsliga ålder, hade du haft den emotionella mognaden att du hade skrivit låtar som mer eller mindre hade sagt “jag är svinledsen över att du dumpade mig, men jag fattar typ varför”? Det är det Olivia Rodrigo gjort här, på andra halvan av albumet. För första halvan skrevs innan det tog slut och är byggt på ren nyförälskelse, men det finns ett vemod även i dem. Man blir imponerad som melankolisk skandinav att en privilegierad ung kvinna från Los Angeles kan skildra ångest så här bra.
Olivia Rodrigos nya album är ett mästerverk. Fortsätter hon på det här spåret kommer hon bli den andra låtskrivaren efter Bob Dylan att vinna nobelpriset.
[Geffen, 12 juni]
