
Idag var bokningarna på Rosendal Garden Party fokuserade på hiphop, där höjdpunkten var De La Soul.
Men innan jag hann gå till festivalområdet blev jag uppringd av Sandra som jobbar på Rosendal Garden Party och hade skrivit mailet jag skrev om igår. Hon tyckte gårdagens text var väldigt rolig… puh!
Jag gick till presstältet och fick träffa henne. Jag kan bekräfta att hon var tusen gånger trevligare i verkligheten än hennes mail var. Tack Sandra för att du är en människa och inte blev kränkt av min kritiska text igår! Det fick mig genast mjukna lite.

Först ut idag var Stor, en av Sveriges bästa rappare, något han bevisade på scen idag. Jag mindes att jag en gång träffade Stor på Siestafestivalens VIP-område och bad honom skriva någonting i min vandrande gästbok. Han skrev då “Jag hoppas Kapten Röd kommer ihåg att han lovat att bjuda på taxi för jag vet inte hur jag ska komma hem annars”. Hoppas Stor har det bättre ekonomiskt nu och inte är beroende av att andra artister ska bjuda honom på taxi.
Sedan var det dags för De La Soul, vars album 3 Feet High and Rising tillhör en av klassiska hiphopens absoluta hörnstenar. 65:e bästa albumet någonsin enligt Apple Music och 103:e enligt Rolling Stone. För de som inte levde under tidigt 90-tal är de kanske mest kända för att rappa på Gorillaz-hiten “Feel Good Inc.”
De är numera en duo då Trugoy the Dove gick bort för tre år sen. Men Posdnous och Maseo ställde till en otrolig show med en smittsam energi och charm på scen. Roligast var att varje gång han ropade till VIP-avdelningen så började övriga publiken bua. Extra glödande blev det när de körde låtar från just 3 Feet High and Rising såsom “Potholes in My Lawn”, “(3) is the Magic Number” och “Me, Myself and I”.
Sista artisten blev TLC som jag sett en gång förut på Roskilde. Mitt sällskap tyckte att de då var så dåliga att vi gick därifrån tidigt. Den här gången kände jag mig förpliktigad att se hela konserten eftersom jag fick det här uppdraget men det var… tufft. TLC är inte bra live.

Jag backade några rader en bit i konserten, satte mig ner på en sten och slog på TV4 Play för att titta på VM-matchen mellan Schweiz och Qatar. Det var tyvärr mer underhållande. Kul att nu ha sett “No Scrubs” och “Waterfalls” live, men oklart om det var värt väntan.