Jag har inte hört så mycket om Rosendal Garden Party förutom att det är något så ovanligt som en festival som startades efter corona och har till skillnad från Lollapalooza Stockholm, överlevt som den enda egentliga större stadsfestivalen i huvudstaden.
Bakom festivalen låg det tyska företaget FKP Scorpio, ökända för att de mördade Hultsfredsfestivalen 2013 genom att flytta den till Bålsta och som la ner Sveriges sista stora campingfestival Bråvalla för att nyss nämnda Lollapalooza hade bestämt sig för att arrangeras samma helg (eller ja egentligen tog de paus 2017 för att anmälda sexbrott 2016 var skyhöga, men när de tänkte återvända 2018 gav de upp när de insåg att de behövde konkurrera med en stadsfestival i Stockholm).
If you can’t beat them, join them, tänkte troligtvis FKP Scorpio och skapade alltså en egen stadsfestival. Sen gav de upp igen, för ifjol la de över ansvaret av festivalen till Rush Ent/ RGP Festivals AB som alltså höll i fjolårets festival och även denna. Tyskarna har övergett festivalsverige.
Kommunikationen med detta gäng har varit minst sagt luddigt. Jag ville se och skriva om David Byrne, men det hade paxats av en annan Hymn-kollega, så ni kommer enbart få läsa mina alster idag och imorgon. Men en ackreditering är en ackreditering och jag kommer att få se David Byrne på söndag och så även på Roskilde om ett par veckor. Men för bara några dagar sen trodde jag inte det. Jag fick nämligen ett mail med rubriken: ”NEKAD – Rosendal Garden Party 2026”
Mailet såg ut så här:
“Hej,
Hoppas allt är bra. Vi har tagit ett beslut om att neka din ansökan om ackreditering till ROSENDAL GARDEN PARTY 2026 på grund av någon eller flera av dessa anledningar:
- Ingen referens och/eller fel referens
- Ingen uppdragsbeskrivning
- Inget direkt uppdrag från media att leverera text & bilder
- Ingen rapportering från tidigare festivaler och/eller inför festivalen 2026
- Tillhör bransch
- Ansökan kom in försent
Vill du komplettera din ansökan eller har några andra frågor är det bara att svara på vändande mail.
Bästa hälsningar, [person från Rush Ent/ RGP Festivals AB]”
Jag skrattade gott åt mailet. NEKAD i versaler i rubriken. En copy/paste-harrang av anledningar till att man kan bli nekad och dessutom inleda med ”hoppas allt är bra”. Nej, Rush Ent/ RGP Festivals AB, allt är inte bra, jag trodde jag skulle få se David Byrne två gånger nämligen och nu blir det bara en. Sedan visade det sig att det begicks ett misstag och jag var alltså ackrediterad. Så här har jag ett tips till Rush Ent/ RGP Festivals AB för framtida ackrediteringar:
1. Gör in den typen av misstag
2. Skriv inte NEKAD i versaler i ten titel. Det är oprofessionellt och väldigt otrevligt
3. Kanske skriv vilken av de sex anledningarna det gäller? Eller ge en hint om vilken? Lite svårt att besvara/bestrida sex olika saker.
De ska dock ha cred för att de inte använt sig av AI för att skriva sina mediamail, bara en människa kan vara så här otrevlig. Och det kändes uppfriskande!
Varje år ser jag affischerna för Rosendal Garden Party och undrar vad det är för klientel de är ute efter. Festivalen verkar inte ha någon utpräglad karaktär, utan verka snarare jobba i en slags endagsbiljetts-struktur där man hoppas lägga minst en headliner per dag som folk vill betala för att se. Med lite tur kanske de dyker upp klockan 16 för att se Augustine, även om de egentligen bara är där för att se Agnes och Faithless.
Jag har själv aldrig varit nära att köpa en biljett, kanske var jag som mest lockad 2023 när Aphex Twin spelade. Sedan har man läst rubrikerna om det logistiska kaoset på festivalen. Bristen på toaletter, matköerna och så vidare. Så jag var såklart väldigt nyfiken på dessa aspekter av festivalen. Dessa var lösta i år, är min upplevelse. Det finns gott om prisvärda matstånd och toaletter/pissoarer.
Eftersom jag även var nyfiken på vilket klientel som faktiskt dyker upp och ser Augustine klockan 16 såg jag såklart också till att vara med redan från start. Väl framme gick incheckningen väldigt smidigt. Jag gick och köpte en alkoholfri öl och gladde mig över att vara nykterist då en 33cl Norrlands Ljus kostar 98kr. På Way Out West ifjol kostade de 88kr och även det kändes magstarkt. Jag undrar om Rush Ent/ RGP Festivals AB helt enkelt besökte Way Out Wests ultrakommersiella evenemang och tänkte ”låt oss vara värre och ännu girigare”.
Va? Ni ville ha åsikter om musiken också? Oj förlåt. Ja Augustine var toppen. Hans röst är ju helt otrolig. Väldigt snäll och välkomnande publik också. Sen gick jag ut från området för att äta middag någon annanstans. Vakten sa då till mig ”aha ska du redan hem?” Varav jag frågar ”Va? Nej? Jag ska tillbaka vid nio och se Agnes”. Han fnissar och säger ”jag tror inte du kommer in igen då hehe”. Hans kollega hajar till, ser mitt band och säger ”jo, jo… han kommer in igen. Säg inte så…” och skämdes å sin kollegas vägnar. Han double-downar för jag antar att han kände sig bortkommen och sa ”ah jag vet inte, Vi får se om du kommer in igen”. Jag svarade ”ja, alltså… jag har ett band?” Det är därför jag har den?” Förvirrad gick jag ut och åt middag annorstädes. Han kanske var van vid att jobba på nattklubbar.
Agnes hade en otrolig presence på scen. Det är lite sorgligt att se, för hon är uppenbarligen på samma artistiska nivå som Robyn och Zara Larsson, men det är något som hållit henne bakåt. Hennes största gig är fortfarande att ha sjungit på kronprinsessans bröllop med Björn Skifs. Det är inte utan att försöka, ny musik släpps ständigt och live verkar hon mestadels spela låtar från senaste albumet och Magic Still Exists från 2021.
Den enda gamla låten som spelas är “Release Me”, vilket jag tycker är synd. Hennes klientel består av mig och äldre människor som bör minnas hennes ZTV-hits såsom ”Stranded”, ”I Need You Know” och mellohiten ”Love Love Love”, inte ens ”Limelight” från 2019 spelas. Man hade önskat som gammalt Agnes-fan som aldrig sett henne live att hon eras-ifierat setlisten något. För hennes senaste album höll inte. Även om hon rent artistisk var toppen på scen.
Det var sedan dags för Faithless som var väl precis det som hade väntats. Det var riktigt mysigt att se alla 70- och 80-talister med gråa hår dansa loss till techno. Jag förstod på något sätt att gen x som växte upp med cool underground-musik nu är gamlingarna. Om 15 år är det jag som står här och dansar loss till Skrillex med grått hår. Oj som jag längtar.
