Basement har sedan länge etablerat sig som ett självklart namn i framkanten av modern alternativ rock. Med rötterna i emo och post-hardcore har bandet lyckats hitta ett uttryck där distade väggar av ljud får samsas med sårbar lyrik och melodier som biter sig fast. Med det nya albumet Wired återvänder Basement till Sverige som ett band som inte längre behöver bevisa sin relevans, men med en energi som får en att häpna.
Spelningen har dragit oväntat mycket folk till Kollektivet Livet som sällan känns så varmt och kvavt. Trots det tydliga driv som Basement alltid haft i sin musik så förstärks det på ett sätt som gör låtarna både tyngre och mer direkta när de framförs live. Trummorna fungerar som en obeveklig motor, medan gitarrerna ylar fram melodierna genom disten och ger även de mest melodiska partierna en kant av desperation.
Detta innebär självfallet att publiken bjuder på sig själva och hoppar likt fjädrar upp och ner från scenen. Det dröjer inte länge innan publiken börjar kasta sig framåt, uppåt och ut över varandra. Dessvärre är de inte lika duktiga på att fånga, vilket leder till en och annan skada. Rent musikaliskt blir det som bäst när Basement trappar ner tempot med låtar som “Broken By Design” och “Head Alight. Här visar bandet att de inte alltid behöver pressa allt till bristningsgränsen för att träffa hårt. Men energin exploderar givetvis när de spelar låtar från kultförklarade Colourmeinkindness (2014), i synnerhet “Whole”.
På väg ut ur publikskaran får man en bättre syn av krigsskadorna som moshpiten fört med sig, bland annat blodfläckar, eventuella hjärnskakningar och en odör som sträcker sig hela vägen till Slussen. Men medan adrenalinet pumpar spelar inget av det någon roll, för det här har varit en av de bästa spelningarna som detta år har fört med sig och en som lär sitta kvar långt efter att blåmärkena har bleknat.
