Stockholm, 1 juni 2026. Solen står fortfarande högt på himlen och badar staden i ännu en magisk sommarkväll. Hundratals fans, de flesta tonåringar, har samlats framför Gröna Lunds stora scen långt över två timmar innan spelstart. När fotograferna släpps in i fotodiket sköljer en överväldigande känsla av hängivenhet över oss. Hela främre raden består av ansiktsmålade fans i bandmerch som skriker, skakar och väntar otåligt – en modern form av Beatlemania. Vi kan inte låta bli att fotografera den förväntansfulla publiken, som glatt ställer upp framför kameran.
När spelstarten närmar sig stiger ljudnivån för varje minut. Publiken börjar på eget initiativ räkna ner. “Tio, nio, åtta…” Och när klockan slår exakt 20.00 exploderar Gröna Lund i jubel. Strax därefter bryter en ljusstråle fram ovanför nöjesparken och delar scenen i två symmetriska rum av skimrande dimma och gyllene glitter.
Empire of the Sun är det australienska indiepopfenomenet som under många år byggt sitt rykte på smittsamma synthpoprefränger, drömska falsetter och texter fyllda av mystik och hoppfullhet. Låtar som ”We Are The People” och ”Walking on a Dream” har blivit moderna klassiker och dykt upp överallt – på tv, filmduken och internet. Men bandet är minst lika känt för sin förkärlek till kostym, fantasi och magi. Deras scenkläder hamnar sällan under en nia på extravagansskalan. Empire of the Sun uppträder inte bara som musiker – de kliver in i roller som är större än livet självt. I den världen blir uttrycket gränslöst och firandet av individualitet totalt. De bär sina kronor och mantlar med självklar stolthet, och det krävs knappast en journalist för att förstå att de vill använda sitt inflytande till att sprida kärlek, styrka och positivitet.
Bandet öppnar med ”Changes” från senaste albumet Ask That God. Basgången sätter omedelbart publiken i rörelse och den karaktäristiska synthpopmelodin fyller scenen ovanpå ett massivt fyrtaktsbeat. Ljudet är kristallklart, trummorna enorma, färgerna flyger åt alla håll och publiken vibrerar av energi. Om du inte redan satt i öronpropparna gör du det nu. Öronbedövande skrik överröstar både keyboard och gitarrer när Luke Steele gör entré. Han verkar inte gå ut på scenen – snarare sväva fram med en nästan overklig elegans. Ikväll bär han sin ikoniska röda kåpa, ansiktsmålning och bredbrättade hatt. I strålkastarljuset är det omöjligt att titta någon annanstans. Det här är vad han är född att göra.
Bandet fortsätter med ”The Feeling You Get”, ytterligare ett tillskott från den nya skivan. Den upplyftande 80-talsdoftande dansrytmen och de pampiga pianokorden skickar upp händerna i luften och får publiken att studsa mot varandra. En sak som sticker ut är hur stark Luke Steeles sång låter. Klar, ljus och uthållig – aldrig ansträngd eller andfådd. Bandet utstrålar ett lugnt självförtroende samtidigt som de ständigt dansar och ler. De är klädda i vita dräkter med diskret ansiktsmålning, medan två dansare bakom dem imponerande nog dyker upp i en helt ny kostym för varje låt.
Därefter följer klassikern ”Half Mast”, vars nostalgiska synthmelodi påminner alla om varför de en gång fastnade för det här bandet. Efter publikfavoriten ”Cherry Blossom” möts vi av det välbekanta introt till ”We Are The People”. Akustiska gitarrer fyller nöjesparken och publiken tappar fullständigt fattningen. Händerna flyger upp i luften, folk hoppar i takt och plötsligt känns det som att hela Gröna Lund gungar. Det här är låten alla väntat på – och Empire of the Sun levererar. Varenda ord i refrängen sjungs tillbaka så högt att publiken stundtals överröstar Steele själv. Från högt ovan hade man sett ett hav av huvuden och händer röra sig i perfekt synk. Det är genuint vackert att bevittna.
Stora delar av 2024 års Ask That God får ta plats under kvällen. ”Television”, ”Music on the Radio” och ”Revolve” avlöser varandra och ligger imponerande nära studiosoundet. Dansarna ansluter till Steele längst fram på scenen och bjuder på lekfull koreografi, medan Steele själv gör stora ansträngningar för att inkludera publiken genom att sträcka ut händerna mot fansen och utnyttja scenens fulla storlek.
Även äldre favoriter som ”Walking on a Dream”, ”Swordfish Hotkiss Night” och ”Standing on the Shore” tas emot med öppna armar. Nästan tjugo år efter debutalbumet verkar bandet fortfarande ha lika roligt när de spelar dessa låtar. Kvällen avslutas med ”Alive”, en smittande pophymn som ingen i publiken kan låta bli att sjunga med i. Och precis som refrängen lovar fick Empire of the Sun oss alla att känna oss ”so alive”.
