Melina Duterte, kvinnan bakom Jay Som, tillbringade sex år med att turnera med Boygenius, producera åt andra och söka efter sin plats i musiken. I oktober 2025 släppte hon albumet Belong med bland andra Paramores Hayley Williams och Jim Adkins från Jimmy Eat World som gäster. HYMN fick en pratstund med artisten om LA-bränderna, poppunk-nostalgi, svenska influenser och konsten att göra ett album som faktiskt håller hela vägen.
Sedan kritikerrosade Anak Ko 2019 har hon inte stått still – snarare tvärtom. Hon har turnerat som en del av supergruppen Boygenius med Julien Baker, Phoebe Bridgers och Lucy Dacus, producerat åt Beabadoobee och Troye Sivan, och bidragit till soundtracket till I Saw the TV Glow. Men Jay Som – hennes eget soloprojekt – har legat på is till att Belong släpptes i oktober 2025.
Det är ett album som på många sätt känns som en återkomst i ordets djupaste bemärkelse. Elva låtar om självdefinition, med powerpop-hits bredvid drömlika ballader och elektroniska utflykter. Och för första gången i Jay Soms historia – gästsångare i form av Hayley Williams från Paramore och Jim Adkins från Jimmy Eat World. Nu är Duterte aktuell med en sommarturné i augusti 2026, och vi passade på att prata med henne om skivan, samarbetena och vad som hänt under de sex åren däremellan.
“Jag kände att det är dags att komma tillbaka”
– De senaste åren har pusselbitar börjat falla på plats igen. Jag hade några misslyckade försök att göra skivan, men jag tror att jag börjat träffa rätt människor och samarbeta med producenter som hade varit mina vänner ett tag – i flera år, faktiskt – innan vi ens jobbade ihop, berättar hon.
Det var ett samtal, ett förslag och en sånginsats som till slut tände gnistan.
– Hayley Williams sjöng på en låt under 2024, och det satte igång massor av inspiration att faktiskt göra en skiva. Och dessutom – sex år kändes helt enkelt för länge. Jag kände att det är dags att komma tillbaka.
Det album hon återvände med är mer utåtriktat än något hon gjort tidigare. Jay Som har alltid varit ett soloprojekt, men på Belong har Duterte öppnat dörren för medarbetare – Joao Gonzalez (Soft Glas), Mal Hauser (Mk.gee, Illuminati Hotties) och Steph Marziano (Bartees Strange, Cassandra Jenkins) finns alla med. Och så förstås Williams och Adkins.
– Det är helt vansinnigt att jag ens har dem på skivan. Jag trodde aldrig att jag skulle ha den typen av features.
Samarbetet med Jim Adkins kom till via ett av musikbranschens lyckliga sammanträffanden. Dutertes manager representerar en artist som tidigare var med i Jimmy Eat World, och kopplingen gick via den länken.
– Det var ett sådant overkligt ögonblick. Vi fick kontakt och han sa ja direkt – ville gärna sjunga på låten. Det gick supersnabbt. Vi har faktiskt aldrig träffats fysiskt, det gick allt via telefon.
Det kan låta opersonligt, men Duterte menar att det är så samarbeten fungerar nu.
– Inom rap och hiphop görs alla features på det sättet, på distans. Med dagens teknik är det så enkelt att spela in var som helst.
Hon berättar att Adkins frågade om han skulle matcha hennes sätt att sjunga. Svaret var tydligt.
– Jag sa åt honom: sjung som du själv. Det finns folk som sjunger harmonier och vill låta som dig, men det smälter ihop för mycket. Jag ville att han skulle låta som Jim Adkins.
Med Hayley Williams var vägen längre, men relationen djupare. Duterte var förband åt Paramore på deras After Laughter-turné 2018 och höll sedan kontakten.
“Nästa dag kom hon in i sex timmar, sjöng massor av tagningar och var supersnäll och generös”
– Steph Marziano, som producerade en massa låtar på skivan, kände Hayley. Hon sa: vi borde åka till Nashville och se om Hayley är ledig och bara få henne att sjunga på något. Och det gjorde vi.
De åkte dit i tre dagar. Duterte hade från början en idé åt Williams, men den kändes inte längre rätt.
– Vi bestämde oss för att skriva något nytt, och vi skickade det till henne samma kväll och hon svarade: ”Det här är bra, vi ses imorgon.” Och nästa dag kom hon in i sex timmar, sjöng massor av tagningar och var supersnäll och generös.
– Jag säger det här hela tiden, men alla rykten om henne stämmer. Hon är verkligen snäll, hon bryr sig om människorna runtomkring sig, och hon lyfter upp yngre musiker. Det har hon gjort för mig ett bra tag nu.
Belong är ett album som bär på uppenbara influenser från 2000-talets alternativa rockscen – powerpop, emo, poppunk. Och det är inte en slump.
– Jag ville experimentera mer med alternativ rock och tyngre gitarrmusik. Det har alltid intresserat mig och jag älskar den musiken. Att experimentera med poppunk var egentligen ganska kul. Lite komiskt kanske, men det var verkligen roligt att göra det på mitt eget sätt.
Blink-182, Green Day, Jimmy Eat World. Duterte växte upp med dem på radion i Kalifornien, och hon försöker inte att dölja inte hur viktiga de var för henne.
– Jag var helt besatt av de banden. Tidigt 2000-tal, jag var ett barn. Det är musiken jag växte upp med på radion. Jag är från Kalifornien, har bott och levt här hela mitt liv, och kulturen genomsyrades av poppunken.
Intressant nog märker hon av ett samtida återupplivande av den estetiken och soundet.
– Olivia Rodrigo gör den musiken, den är väldigt Paramore- och Weezer-inspirerad. Jag tror det beror på hennes producent Dan Nigro.
Det finns en direkt koppling från barndomen till Belong, och den går delvis via The O.C.-soundtracket – Imogen Heap, Bloc Party och Death Cab for Cutie. Influenser som hörs tydligt på det nya albumet.
Melina Duterte spelar gitarr, bas, keyboard, trummor, trumpet och förmodligen ett antal instrument till som hon glömt att räkna. Men att vara multiinstrumentalt är inte alltid en fördel erkänner hon.
“Jag vet att jag kan spela mycket, men ibland låter det som skit”
– Ibland är för mycket av något bra bara för mycket. Jag vet att jag kan spela mycket, men ibland låter det som skit. Jag önskar att jag bara var bra på en sak eller två. Jag önskar verkligen att jag var riktigt bra på piano, för det skulle förbättra mitt låtskrivande enormt.
Men att kunna hoppa mellan instrument ger ändå en frihet.
– Det är skönt att kunna lite grann om varje instrument, för jag kan ha en idé på basen, eller en melodiidé, och hoppa från ett instrument till ett annat. Det räcker för att ge mig en demo. Och det räcker för att kunna fråga en vän att spela trummor på låtarna. Sen är låten klar.
Lyriken arbetar hon fram på ett eget sätt – en metod med ett namn hon skrattar lite åt:
– “Goo gaga-texter”. Min kompis myntade faktiskt det uttrycket när vi skrev en EP tillsammans för länge sedan. Grundidén är: ha dina instrument och melodier klara, spela in dig själv och sjung – säg konstiga saker, ord som inte betyder något. Sedan har du egentligen låten redan, men du går igenom goo gaga-texterna och gör riktiga texter av dem. Då avslöjar sig det lyriska temat efteråt.
En av skivans mest energiska låtar, “What You Need”, har en historia som är svår att bortse från. Den skrevs i kölvattnet av de förödande LA-bränderna i januari 2025.
– Min producent Joao och jag – och Mal Hauser, som också varit med och skrivit låten – samlades ungefär en månad efter att bränderna börjat. Det var en ganska traumatisk tid för folk, verkligen skrämmande. Mal fick evakuera från sitt hem. Joao och jag kom nära att behöva evakueras.
Duterte bor i Atwater Village, nära Silver Lake i centrala Los Angeles. Röken nådde dit även om lågorna inte gjorde det.
– Det var en månad av att bära mask, stanna inomhus och inte gå ut alls. Himlen var svart. Men å andra sidan – LA:s invånare ställde upp för varandra. Donerade, hjälpte folk i deras hem. Så det kändes bra att skriva en låt om det.
Hon är noggrann med att texten inte direkt handlar om bränderna. Det är mer en känslomässig beskrivning av den tiden.
– När något sådant händer är ett av de bästa man kan göra att bara vara tillsammans med folk, skriva musik, hänga och skapa.
Åren mellan Anak Ko och Belong var inte tomma. De var fyllda av en av de mer exklusiva turnerfarenheterna en indiemusiker kan ha. Duterte turnerade 2023 med Boygenius, Julien Bakers, Phoebe Bridgers och Lucy Dacus supergrupp, och medverkade på deras Grammyvinnande album The record.
– Det var en av de bästa tiderna i mitt liv. Jag lärde mig så mycket, hade så kul. Det var hårt arbete men kändes som semester.
“Det var hårt arbete men kändes som semester”
Skillnaden mot att vara soloartist i sitt eget projekt var enorm och befriande.
– Att kliva ur rampljuset som soloartist var verkligen coolt. Allt jag behövde göra var att dyka upp i tid, kunna mitt instrument, se till att allt var okej, vara en bra person och hänga med folk. Och i slutet av kvällen behövde jag inte göra intervjuer eller ta hand om alla de extra grejer man måste göra när det är ens eget projekt.
Det skapade utrymme för att faktiskt uppleva Europa.
– Vi åkte till Europa och fick göra alla de roliga sakerna. Gå på museer och konstutställningar, promenera runt i städer. Det var verkligen speciellt.
Kontrasterna i komfort var också påtagliga.
– Jag är van vid att sova på mattor hos slumpmässiga collegestudenter man träffat samma kväll. Sedan kom jag till en punkt med Jay Som där vi hade råd med hotellrum och Airbnbs. Men med Boygenius hade vi turnébussar och egna hotellrum varje natt. Du anländer till vilken stad som helst och allting ser likadant ut, alla dina instrument och din utrustning är redan uppriggad.
Hon minns det med varm nostalgi.
– Jag och några av de andra bandmedlemmarna hänger fortfarande och håller kontakt. Vi säger alltid: åh gud, jag saknar dig, jag saknar Boygenius. Det var en väldigt sentimental och speciell tid.
Att vara verksam i en tid där streaming dominerar och artister pressar fram singel efter singel inför albumsläpp, är något som Duterte har blandade känslor för.
– Jag vill inte låta som en gubbe, men ingen lyssnar på skivor längre. Det är verkligheten nu och jag hatar det också. Och jag tror faktiskt att det påverkat mig med för att jag älskar singlar.
Hon ser hur trenden tvingar fram ett annat beteende.
– Många artister måste släppa fyra till fem singlar innan albumsläpp under kanske ett år, för att hamna på spellistor och synas. Det ställer verkligen inte in folk på att lyssna på hela album som de gjorde förr.
Det finns ett specifikt symptom hon stört sig på.
– Jag har stött på massor av album där singlarna är så bra, och sedan är hela albumet som… vad händer? Det är inte bra. Resten av låtarna är bara utfyllnad.
Duterte hoppas på en förändring.
– Jag tror att något kanske förändras i framtiden som gör att det känns som en upplevelse igen att lyssna på hela album.
Första singeln “Float” – en knivskarp powerpop-låt med Jim Adkins, fick även en musikvideo som Duterte hade tydliga idéer om från start.
– Den låten skulle alltid vara den första singeln. Det är den mest energiska och roliga. Och det var den enda låt jag hade en musikvideoidé för redan när jag spelade in den. Jag tänkte: det här ska kännas som en MTV-musikvideo, något från tidigt 2000-tal.
Konceptet var ett kaosartat party, en känsla av eskapism och välbekant kaos bland främlingar.
– Alla har kul på ett party, alla är lite konstiga och du känner egentligen inte alla och det är precis det som gör det roligt och intressant. Jag sa till regissören att det vore kul om du hittar slumpmässiga folk på Craigslist. Lägg ut en annons och se vem som dyker upp. Och hon lyssnade. Och några av mina favoritpersoner i musikvideon är från Craigslist.
Belong-turnén tog henne till Europa hösten 2025 – London, Amsterdam, Paris, Bryssel, Berlin. Nu planerar hon en på sommarturné i augusti 2026 och hoppas att kunna spela i Sverige i en snar framtid. I april 2020 var det meningen att Jay Som skulle spelat på Bar Brooklyn i Stockholm, en spelning som stoppades av pandemin.
– Jag älskar att spela i Europa. Och det är alltid skönt att komma bort från Amerika ett tag.
“Det är alltid skönt att komma bort från Amerika ett tag”
Hon har starka känslor för många svenska artister och band.
– Radio Dept. är ett av mina favoritband någonsin. En kompis i San Francisco hade ett band och letade efter en basist för en spelning där de skulle öppna för dem och jag bad om att få spela. Och efter spelningen var vi backstage i en liten hall och Radio Dept. var där, och vi fick stå och röka cigaretter med dem och bara hänga. Jag fick säga att jag var ett enormt fan. Pet Grief, Clinging to a Scheme – de skivorna är otroliga.
Hon har också spelat med Peter Bjorn and John.
– Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Jag älskar Young Folks och den skivan. 2007 var ett fantastiskt år för musik. Och svenska band specifikt – ni har verkligen bra artister.
Nästa gång hon är i närheten av Skandinavien hoppas hon att Sverige finns med på listan.
– Jag skulle älska att komma dit och spela”, säger hon, och det är inget jag säger av artighet, det är ett löfte.
