April lider mot sitt slut och HYMN-redaktionen presenterar som vanligt vid månadsskiften tre musikaliska fynd.
Charlie Thorstenson
Malmö-baserade Charlie Thorstenson har släppt musik i ett antal år och hans nya projekt Charlie spelar Cowley förtjänar all uppmärksamhet. Skivan är en elektronisk och ambient-inspirerad tolkning av disko- och kultproducenten Patrick Cowleys skiva School Daze – en samling låtar som spelades in mellan 1973-1981. Soundet är suggestivt, mörkt och varmt. Acid basar möter bandeko. Ljusglimtar i form av melodier bryter emellanåt genom bastäcket, för att snart landa tillbaka i ett tryggt gung.
Fransson Hill
Göteborgsbaserade Christoffer Fransson aka Fransson Hill har ett förflutet i Ultra Satan, men hans solomusik har inte särskilt mycket gemensamt med nämnda bands anarkistiska och alternativa rock. Singeln “Jenny Says” ligger nära Bob Dylan och ljudbildens stråkar ger starka 60-talsvibbar. Debutsingeln “Shit City” är rakare och påminner om ett nedtonat Silverbullit. Fransson Hills självbetitlade debutalbumet finns endast på vinyl.
JÁNA
JÁNA fick en hel del uppmärksamhet för debutalbumet Orbit, men svala singeln “Won’t Wait” har potentialen att slå riktgt stort. Musiken är svävande, med inslag av R&B och jazz, där rösten tillåts att bli ett med musiken. Låten är skapad tillsammans med Erik Bodin från Little Dragon.
