Jag har varit på en liten konsert på Lilla. Det vill säga premiären för ”Live på Lilla”, den nya konsertlokalen på Dieselverkstaden i Sickla, strax utanför gränsen mot Södermalm i Stockholm. Jag skrev en liten heads-up om premiären för ett par veckor sedan och då är det väl på sin plats med en liten artikel om eventet också. Premiärartister var Oskar Igeland och Lovi Did This som just släppt ny dubbelsingel.
De bjuder på en intim tillställning med mycket hjärta. En känsla som blir mer och mer reciprok ju längre kvällen lider. Sammantaget en väldigt lyckad och välbesökt premiärkväll för Live på Lilla.
Arrangörerna har riggat lokalen med dämpad belysning, ljusslingor i golvet och en diskret rökmaskin som sprider en morgondaggsliknande rök kring golvet. Gradängen är utdragen och bidrar till intimiteten med sina röda säten i biosittning, vilket dessutom ger god sikt för alla ner mot golvet som utgör själva scenen.
Oskar Igeland inleder kvällen och han verkar ha lockat dit en liten fanclub som tar emot med jubel och applåder. Jag har själv aldrig stött på Oskar förr och hans framträdande blir en positiv överraskning. Oskar är en 28-åring ursprungligen från Gästrikland men nu bosatt i Stockholm. Något som låttexterna vittnar om har varit en ganska formativ förändring.
Han uppträder helt ensam med en gitarr och ett piano, en ljus röst och lite av en Gardellsk mimik. Första intrycket är att det är nervositet men snart tänker jag att det är något av ett manér eller en stil. Det framkommer redan efter första låten att mellansnacket är lite av hans styrka som artist. Han vecklar då ut vad han annonserar som ”en liten lapp” och halar fram ett jätteark som han läser från mellan varje låt, med underfundig och fyndig humor. En viktig del av hans performance.
Låtarna innehåller lika fyndiga och underfundiga texter. Personliga vardagsobservationer eller diskbänksrealism som de kallats av några och det går inte att låta bli att associera till Kjell Höglund. Men Oskar har en tämligen ovanlig scencharm som väcker tanken att detta kan vara en framtida entertainer för en betydligt större publik än den som ryms på Lilla.
”Jag kan inte spela piano”, säger han efter att ha avslutat en låt med pianokomp. Sen vecklar han ut sin lilla lapp igen och drar en tre minuter lång dikt som inleds med rader om näsor och sedan irrar vidare i fria associationer med både allvar och humor, som exempelvis att ”jag såg kvinnor som jobbade i sweat-shops och jag tänkte … vi utvecklade en global ekonomi med fritt utbyte av varor, kapital och arbetskraft, som i praktiken förslavade människor i tredje världen, speciellt i Afrika och Sydostasien, och allt jag fick var den här fula t-shirten”.
Låtarna är lågmälda med titlar som ”Psykologmoll” och ”Till och med barnen” och den där associationen till Kjell Höglund vägrar släppa greppet om min hjärna. Men framför allt är han ju ändå Oskar Igeland som här visade att han står på helt egna ben. Säkert inte sista gången jag ser honom uppträda och inte sista gången ni hör talas om honom.
Lovi Did This går på efter en kort paus och består ikväll av Karin Beckérus med sin omnichord och hennes talangfulle son Joel som hanterar såväl gitarr och synth som hemgjord banjo. De inleder med den sorgsna bröllopssången ”Wedding” (som jag skulle vilja döpa till ”Din kind så röd”) och Karin är sedan snabb med att – i likhet med Oskar – påpeka att hon inte kan spela gitarr, men gör det ändå.
Vi får sen höra den nysläppta låten ”Sommaren är ful” som börjar lite moloket men snart växer ut till en vacker, drömsk önskan om ”ett lyckligt slut”, som Karin sjunger med darrande röst och en inlevelse som nästan ger mig en tår i ögonvrån. En version som jag tycker till och med överglänser den nysläppta studioversionen och blir till kvällens allra finaste stund. Vi får också bland annat ”Magnolias”, som alltid är en crowd-pleaser med hit-karaktär, ”Canary In A Goldmine”, som är den mest streamade, och en taktfast ”Imaginary Soldier” kryddad med virvlande krigsdans a’ la Karin.
Det går aldrig att förutse vilka arr Lovi Did This låtar ska ha eller hur de kommer att låta nästa gång. Det är ibland lite orepat, oprövat, med gitarremmar som lossnar, sladdar som trasslar, instrument som inte synkar eller andra överraskningar som utspelas på scenen. Det är en del av charmen med Lovi Did This och Karin upprepar också från scenen det som hon även berättar i intervjun jag nyligen gjort; att det är viktigt att våga. Mod, själ och hjärta är vad som gör Lovi Did This till en av landets viktigaste antiteser till det strömlinjeformade och AI-genererade utbudet som dominerar streamingflödet.
Avslutningen blir vad Karin kallar en ”godnattsång”, vilket visar sig vara en, bara alltför kort, version av den väldigt fina ”Army For You”. Den tar jag med mig på resan hem med tvärbanan.
