Lovi Did This, aka Karin Beckérus, har haft en ovanligt aktiv vinter med turné i Polen och flera gig i såväl Danmark som i Stockholmstrakten. Den som följer Lovi Did This får på köpet en turné bland en stor del av Stockholms mindre scener. Senast spelade hon på Sickla Dieselverkstadens lilla scen (Live på lilla). Tidigare har hon framträtt på Rosettas och Snövit och senare blir det Kapellet (intill Hus 7), och Udda fåglar som faktiskt både är frisersalong och konsertlokal.
Den 24 april släpper hon dessutom en dubbelsingel med den Tom Waits-doftande låten ”Motorhaveri”, samt huvudlåten ”Sommaren är ful”. Hon tycker själv att den kanske är lite deppig, fast på ett fint sätt, men att det var så hon kände förra sommaren.
Sommaren står ju nu återigen för dörren. Är den nysläppta låten något du känner allmänt om somrar eller var det ett känsloläge just specifikt förra sommaren?
– Lite så är det att jag får prestationsångest. Jag borde gå ut, jag borde åka någonstans, planera en semester, hälsa på släktingar eller kompisar. Alla har sådana planer, men jag har aldrig några planer. Man borde gå och bada när det är fint väder, men det är så mycket folk på badplatserna. Jag har inte badat på flera somrar faktiskt inser jag nu. Så det är väl något som växt fram, den här anti-sommartanken. Jag gillar att vara i studion fram till sen eftermiddag. Då kan jag gå ut och njuta av sommaren, men det är det där hårda, vassa ljuset mitt på dagen … det är inte vackert alltså. Det blir fula gröna färger. Hösten är jättevacker, och delar av våren när det börjar slå ut.
Jag försöker få Karin att tänka något positivt om sommaren, värmen och ledighet, människor som går med avslappnade axlar och njuter av att bara flanera eller sitta och umgås vid kafébord och så vidare.
– Jo, men det är kanske mer en inre grej. Jag brukar ha ganska mycket att göra på våren och när sommaren kommer så ska jag vila för att det varit alldeles för högt tempo. Men det är ganska plågsamt för mig att vila. Jag tycker det är hemskt, men det är lättare att gå i ide lite grann på vintern om man nu ska vila på det där sättet.
Det blir ingen vinylplatta men båda låtarna kommer ingå på en EP som förmodligen kommer någon gång efter sommarens slut.
– Jag vet vilka andra låtar som ska in där, men de är inte inspelade. Det är låtar på svenska, bland annat ”Årstaberg” som jag kört live som sistalåt några gånger. Sen blir det en annan låt som jag håller på med nu som heter ”Gruvan”, och kanske någon låt till. Den kommer efter sommaren och den kanske kan bli som vinyl … eller om det plötsligt blir fler låtar så att det kan bli ett album. Men de här singlarna har jag mixat och mastrat själv, så man kanske gör en annan typ av mastring då.
Foto: Hanne Brundin
Det blir också mycket konserter under våren och sommaren, med två vändor till Danmark, närmast Spot-festivalen i Århus, samt ett par spelningar i Stockholm och på festivalen Foggy Days i Mölndal precis efter midsommar.
Vi lämnar kommande konsert- och releaseplaner och kommer in på Karins musikaliska resa, förebilder och inspirationskällor. Projektet Lovi Did This rullade hon igång på allvar 2022, med första albumet, Monsters. Innan dess hade hon bandet Lätta fötter Blåa knän, och höll det igång i tio år ungefär.
– Det hade jag med mina kompisar Tintin och Kimmo. Det är lite skev pop på svenska. Vi ska väl också göra någon sorts reunion-grej snart.
Innan dess gjorde Karin mycket obskyra, experimentella grejer och samarbetade mycket med folk utomlands, genom MySpace, en plattform som var en sorts blandning av selfmade Spotify och Facebook. Musiker delade – och uppmuntrades att dela – musik med varandra och att göra musik tillsammans med andra.
På frågan om vilka artister och band som varit hennes inspirationskällor svarar hon att det finns väldigt många, men till slut kokar hon ned det till en kärna:
– Jag gillar ju de där berättande rösterna. Alltifrån Tom Waits, Leonard Cohen till PJ Harvey. Men jag gillar också det där mörka, synthbaserade, monotont rytmiska. Det går jag igång på verkligen.
“Man måste vara lite … utsatt. Då är man mer närvarande. Eller i alla fall så är det mer utvecklande. Det är nog också ett livsdrag, att jag gör saker svåra.”
Jag ställer sedan frågan – trots att jag själv har förtvivlat svårt att svara på sådana frågor:
Hur skulle du själv vilja beskriva din musik?
– Ja, det är faktiskt jättesvårt att svara på. Men någon sorts melodisk folkpop, postpunk, ganska ruffsigt och bräckligt. Jag gillar det där avskalade, där man har så få element som möjligt igång. Men sen är det ju roligt också, inte minst live, med up-tempo låtar. Jag vill ha mer sånt också.
Lovi Did This har många olika skepnader. Ibland bara Karin och ett omnichord, ibland ett sjumannaband och ofta lite vad som helst däremellan. Låtarna brukar också arrangeras om ofta och uppföras i flera olika skepnader. Hon säger själv att det är läskigt, men också att det blir bättre om man inte är helt ”safe” och inte spelar låtarna exakt likadant hela tiden.
– Man måste vara lite … utsatt. Då är man mer närvarande. Eller i alla fall så är det mer utvecklande. Det är nog också ett livsdrag, att jag gör saker svåra. Jag tror det är för att jag är så nyfiken av mig, lite rastlöst nyfiken. Jag vill se vad som händer och man utvecklas som mest när det är någonting som blir fel, eller man inser någonting nytt. Då måste man ut på plankan.
Foto: Hanne Brundin
Karin har inga stora ambitioner att nå några grandiosa mål, men skulle gärna spela på större scener för att få användning av scen-attribut hon har liggande oanvänt. Hon vill dessutom gärna lära sig spela gitarr, och umgås också bland annat med planer på att ”koppla olika konstiga föremål till ljudkällor” och en del andra roliga grejer att ha och göra på scen. Hon vill dock inte avslöja för mycket, men det blir en del udda påhitt.
Det är alltid spännande att se Lovi Did This spela och ännu mer spännande kanske det alltså blir. Våren och sommaren ger också flera tillfällen att se och höra henne, varje gång en helt unik upplevelse.
