Pelle Westlin är en mångfacetterad musiker som frekvent syns till på den svenska jazz- och improvisationsscenen, exempelvis som en av medlemmarna i Trio Ramberget, men han rör sig även i andra genrer och har samarbetat med akter som som Hannes, Waterbaby, Les Big Byrd, Klara Lewis, Jocke Åhlund och Jockum Nordström, Kainoabel och Matti Bye. Dessutom har Westlin släppt två album där han tolkar psalmer och andliga visor.
Denna mångsidighet hörs också på soloalbumet med den långa titeln Whistles and Sparks, Sharp Pen, 22 Riddles and Madrigals, Canons, Bathtubs and Ear Drum Wishes, Dream Remedies and Two Broken Reeds. I grunden en popskiva, men ändå inte.
Ett kort instrumentalt spår – “Penguin Dance Piece” – ger en referens till Penguin Cafe Orchestra, som under ledning av Simon Jeffes gjorde egensinnig (pop)-musik med lånade element från alla upptänkliga håll. Och även Westlin visar genrebredd. Albumets 22 spår rör sig över lo fi, jazz, spoken word och minimalistisk kammarmusik.
Westlin spelar alla instrument själv: gitarr, bas, klarinett, basklarinett, klockspel, piano, slagverk och flöjt. Att det är ett personligt album förstärks även av texterna som gör upp med barndom och identitet. Ett tema är minnen. Med inspiration från den amerikanske författaren och konstnären Joe Brainard är tre av spåren stöpta i samma form som Brainard använde för dikterna i hans experimentella memoarbok I Remember där alla dikter börjar med just orden “I Remember”. En strid ström av vardagsobservationer och tankar som är roliga att följa, och som man ibland med igenkänning ler åt.
Whistles and Sparks… erbjuder fascinerande lyssning. Trots variationen i uttryck känns det här ändå självklart. Det är bara att följa med i svängarna när Westlin i ”I Think You Said You Loved Me” gör indiepop av Bachs koral ”Jesu Bleibet Meine Freude” vilken följs av spoken word-baserade ”Sea Scene” och därefter ytterligare en poppärla som förgylls med vackert flöjtspel. Från Bach är steget inte långt till Nirvana. Åtminstone inte för Westlin som i ”Cake” gör en kärleksfull pastisch på de sist nämnda. Något mer? Jo, att klarinett är ett förbisett instrument i popsammanhang.
[Egen utgivning, 10 april]
