Giftorm: “Kulturen är en bra sak vi måste värna om”

Foto: Mana Alipour

I en lägenhet i Skanstull blandas ljudet av en distad elgitarr med en överhettad dator. Vi är på besök hos bandet Giftorm som sitter mitt i sin egen lilla produktionslina och bränner CD-skivor inför kommande gig. Tillsammans med några av de många bandmedlemmar som ofta har svårt att få plats på scen börjar vi diskutera deras nysläppta debutalbum Giftorm.

– Detta har varit en process som sträckt sig över en längre tid. Egentligen har vi jobbat mot detta ända sedan gymnasiet. Det har varit väldigt viktigt för oss att vi är så samspelta som möjligt och inte försöker stressa fram något, för det kan lätt bli så att man vill få ut låten så fort man har den. Det är därför vi lagt stor vikt i att släppa något som vi är stolta över och det har inneburit att vi lagt mycket tid på att bryta isär låtarna till mindre delar och verkligen polera, spela tillsammans och bli samspelta, berättar Ville Vestman.

Bandet markerar att debutalbumet inte är ett konceptalbum utan snarare absorberar deras sound och reflekterar Giftorms vision. Det finns mycket att hämta från låtarna men det är upp till lyssnaren att forma sig en egen uppfattning och relation till dem. Autenticiteten är albumets ryggrad och för att uppnå den fick de testa sig fram med olika kreativa processer. Det som varit mest framstående har varit att spela in grunden tillsammans för att kunna förmedla den energi och det livesound som bandet själva upplever när de spelar tillsammans. Att släppa Giftorm som independent var dessutom ett aktivt val för utökad kreativ kontroll och fria tyglar som möjliggör för en autentisk och genomtänkt ljudbild.

– Det är därför vi arbetar mycket DIY. Medan vi sitter här och pratar så bränner vi egna CD-skivor med egna omslag. Vi gillar att vara i full kontroll och göra det mesta själva för att det ska vara så organiskt som möjligt, säger Ville.

– Det är det som är så roligt med oberoende musik, att det är så lättillgängligt idag. Det är det som är allra viktigast, att vem som helst kan göra detta egentligen om man har tiden och är tillräckligt motiverad. Man kan visa sin talang utan att man är fast i något men då följer det även med att man får göra vissa saker själv. Ibland kan det bli jobbigt men det är även mer autentiskt, inflikar Gordon Nystrand.

– Det var även en del av processen i studion. Vi hade ett fast pris för inspelningen och hade därför ingen tidspress. Vi fick verkligen sitta och bli nöjda över varenda liten detalj, berättar Liam Östberg.

När bandet fick ihop några låtar och började känna sig redo för att spela in albumet råkade de stöta på producenten Fabian Brodén som verkliggjorde drömmen. Som privat aktör var Fabian engagerad i musiken och bidrog till att driva processen framåt i studion som blev lite av en lekstuga för alla där de kunde experimentera tillsammans. Att vara vänner i första hand menar de ger en stor fördel för att möjliggöra en kommunikation som är både ärlig och främjar utveckling.

– Det är en dröm att få göra musik med sina polare. Det kan såklart hända att man har olika åsikter och då är det viktigt att man kan säga det till varandra. Vi känner varandra så pass bra att vi kan vara ärliga med varandra utan att det blir dålig stämning. Därför har vi bra kommunikation inom bandet eftersom vi vet att alla i slutändan vill samma sak. Det underlättar också processen när vi skriver och spelar då vi inte fastnar för att man inte vågar säga emot, säger Ville.

– Det kan såklart bli långa diskussioner i replokalerna som går fram och tillbaka, men även om man inte håller med varandra så kan man ändå gå därifrån och vara polare. Det påverkar inte relationen utan det är bra att vi kan vara ärliga med varandra. Det är just den mixen som blir väldigt speciell när man behöver kompromissa och slutprodukten blir något man aldrig hade föreställt sig från början, tillägger Liam.

Giftorm har till stor del formats av dess omgivning och det är just det yttre engagemanget som har förvånat dem. Det är motiverande att få uppleva den kärleken, som bandet menar kan härstamma från en efterfrågan på kultur, samtidigt som kulturen blir mer urholkad.

– Det känns som om det varit en period där det varit brist på live- och musikkultur och att det nu blir ett uppsving. Det motiverar en att fortsätta med detta. I underground-Sverige får man hjälpas åt och fler borde göra det för det är så man kommer någonvart. Musiken är även ett bra medel för att få ut sin kreativitet när man har så mycket av det, och jag tror ändå att det kan göra nytta när man använder sin kreativitet på ett sådant sätt som bidrar till kultur, säger Gordon.

“I underground-Sverige får man hjälpas åt och fler borde göra det för det är så man kommer någonvart”

Någon som har mycket kreativitet och använder den för att bidra till kultur är Peter Monsen som bandet själva beskriver som kulturen personifierad. För att lyfta Peters arbete med att göra kulturen tillgänglig för ungdomar blev han en del av “Gyttja, poesi och dansare i rymden”, mellanspelet som blivit något av bandets mantra.

– Jag hade med mig min kassettspelare och frågade “Vad är kultur för dig?”. Då hostade han upp det finaste jag hört, inget manus, ingenting och det speglar verkligen vad kultur är. Det är det vi lever för och inte allt annat skit som pågår i världen, vilket man verkligen kan tänka ibland när det känns som om världen går åt helvete, att kultur verkligen är en bra sak vi måste värna om, säger Olle Neuschütz.

– Det låter klyschigt men vad är det egentligen vi lever för? Är det att gå till jobbet, nio till fem för att äta och sedan lägga oss? Nej, det som gör livet värt att leva är ju musik, film och konst. Det är det som får oss att känna saker, det är det som är grunden i att vara en människa, säger Ville.

I lägenheten i Skanstull fortsätter skivorna att snurra i datorn. Det luktar plast och papper, och någonstans mellan brända CD-skivor och skeva gitarrtoner formas något som inte riktigt går att massproducera. Giftorm rör sig framåt i sin egen takt, och lämnar efter sig något som bär spår av både processen och människorna bakom.