Synth som musikstil må vara ett omdebatterat begrepp men Malmös nystartade synthfest(ival) SYNTH26 har tagit tillvara på någon slags ursprungsbetydelse. Det är alternativ elektronisk musik med DIY-hjärta som står på spelschemat när endagsfestivalen intar Lokstallarna på Kirseberg. Och den musikaliska bredd som ryms på första upplagan imponerar starkt.
Kanske går det inte att hitta en mer estetiskt fulländad lokal för en ny synthfestival i Malmö än Matverkstaden på Lokstallarna. En industrilokal från början av 1900-talet. Ursprungligen en järnvägsverkstad men numera del av ett kulturellt kvarter uppe på “Backarna” med plats för bland annat musik och hantverksöl.
Ikväll är det utsålt och svart är den dominerande färgen på publikens kläder. Sex akter står på scen. Mellan spelningarna blir det såväl gamla och nya “synthhits” med Nitzer Ebb, DAF och Boy Harsher som obskyra gräv från DJ-båset. Stämningen är god och familjär och hela evenemanget präglas av en stark kärlek till subkulturen.
Akten som öppnar kvällen är också den som kanske har störst potential att nå utanför nämnda subkultur. Bakom namnet Småland hittar vi Christian Hutchinson Berg från Kite som tillsammans med Thobias Eidevald (Domus, f.d. Agent Side Grinder) och Dag Rosenqvist gör vad som ibland kallas folk-synth. Tre rutinerade namn ur den svenska elektroniska scenen som ikväll gör sin allra första spelning med sidoprojektet Småland.
Musiken tycks inspirerad av omgivningarna i det barrskogstäta landskap de tagit sitt namn efter. Klangbilden påminner mer om ambientartisten (och Nine Inch Nails-keyboardisten) Alessandro Cortini (som de för övrigt är förband åt på Slaktkyrkan i april) än om någon av kvällens övriga akter. Spelningen blir än mer stämningsfull med den snygga ljussättningen och effektfullt använda rökmaskinen. Jag förutspår viss hype kring Småland i samband med nästa månads albumsläpp på Anna von Hausswolffs etikett Pomeripossa. Att ha fått uppleva deras allra första spelning känns stort
Efter den vackra inledningsmässan är det dags för en rejäl tempoökning. VEX är en svårslagen stämningshöjare inom Sveriges alternativa elektroniska scen. Vi har fått chansen att se dem flertalet gånger tidigare på hemmaplan i Malmö. Men frågan är om jag någonsin har sett dem i bättre form än ikväll. På något vis tycks den osannolika energinivån ha blivit ännu högre.
Låtar som “Science Fiction”, “Bad Music” och “The Weirdness” avverkas i snabbt tempo medan lika delar punkspelning som barnkalas tar plats på scenen. Devo och Pete Shelley hör bland de starkaste referenserna men nya singeln “No Worries” för, likt scenframträdandets färgkordinerade outfits, koreografi och hemmagjorda rekvisita, mina tankar till det som brukade kallas electroclash när millenniet var ungt. Under sista låten hoppar sångaren (och gymnasten) Tobias Kastberg ut bland publiken för att köra en mycket imponerande bridge walk tvärs genom lokalen.
Efterföljande Kortisol Attack kommer från den lokala underjorden och gör mycket rå, underproducerad electropunk med rötterna i technoscenen. Med skanderande på Malmödialekt och analog utrustning, till synes fastskruvad på en lastpall, dras begrepp som minimalism och DIY till sin ytterlighet. Det är punkigt, charmigt och politiskt när duon avslutar med sin högst egna tolkning av Dan Berglunds progglåt “Ballad om en svensk polis”. “Cabaret Voltaire på skånska!” utbrister en klarsynt synthare.
Göteborgska Ankomsts italoinfluerade synthpop blir en lättsam andningspaus innan det är dags för en stentung aggrotech-urladdning med Gamma Vortex. Cryo-sångaren Martin Rudefelt startade soloprojektet under pandemin. Med hårda beats, djupa EBM-basgångar, sönderdistad sång och mörk cyberpunkig estetik förs mina tankar framför allt till subgenrepionjären Suicide Commando. Det är tungt och intensivt men dansvänligt på samma gång.
Avslutande Abu Nein behöver inte någon närmre presentation i sammanhanget. Malmös lokala darkwavehjältar handplockades till HYMNs tioårsjubileum häromåret. Själv har jag tappat räkningen på hur många gånger jag har sett dem vid det här laget.
De har dock genomgått en line-up-förändring sedan senast och ikväll hoppar Andreas Lundberg från Gallow’s Eve tillfälligt in på bas. Utöver det känns det mesta igen och kvällens spelning är så suggestiv, snygg och gotiskt stämningsfull som vi har kommit att vänja oss vid. De avverkar material från alla tre album och får även med den fina postpunkiga b-sidan “Waste”.
Egentligen skulle Abu Nein ha avslutat festivalen med att premiärspela sin kommande singel. Matverkstadens väldigt strikta curfew-reglerna gör dock att det tyvärr inte hinns med och de måste bryta sin spelning efter covern på Bauhaus “Hollow Hills” (som de får att låta än mer gotisk än originalversionen). Det enda smolket i en glädjebägare som, efter den här kvällen, är tämligen välfylld för en vän av alternativ elektronisk musik.
När jag cyklar hem genom Malmönatten är jag uppfylld av den kärlek som endast en subkultur kan ge.
