Precis som de senaste åren har HYMN pausat formatet Månadens PS under vintermånaderna, men vi har naturligtvis knåpat ihop ett gäng snabbrecensioner av sånt som släppts under vintern. Här är Vinterns PS – 20 korta omdömen av släpp från december, januari och februari. Hej våren, vi är redo!
Searows – Death in the Business of Whaling
SADCORE Searows – eller Alec Duckart som den Portland-baserade sångaren heter egentligen – har en sångröst som låter som Ethel Cains och Phoebe Bridgers kärleksbarn. På sitt tredje album bygger han atmosfäriska, långsamma och känslomässiga ljudbilder med existentiella, mörka texter. Det är intimt nära och storslaget på samma gång. Ett album som växer med tiden och som visar att queer/transcommunityn inom indiescenen börjar innefatta ett helt gäng förebilder och att sadcore för alltid är en relevant genre. 8/10
Charli XCX – Wuthering Heights
SOUNDTRACK Efter två fullmatade Brat-somrar var det ett högst rimligt drag att göra något helt annat. Världsstjärnans första filmsoundtrack Wuthering Heights har beskrivits en själslig uppföljare till debutalbumet True Romance (2013) men är snarare ny mark för Charli XCX. De sedvanligt oemotståndliga popmelodierna har fått en cineastiskt och storslagen inramning inte helt fjärran från Rosalías succéalbum Lux. 7/10
She Past Away – Mizantrop
DARKWAVE Turkiska She Past Away spelade en omistlig roll i 2010-talets nya darkwavescen. Nya Mizantrop forsätter resan bakåt mot ett alternativt, mörkt tidigt 80-tal med ledstjärnor som The Cure, Sisters of Mercy och (kanske mest uppenbart) Clan of Xymox. Snyggt och
väl genomfört men utan något som griper särskilt tag den här gången. 6/10
Seeming – The World
ARTPOP Tanken på att mänskligheten närmar sig sin egen självpåkallade undergång är så central i Seemings musik att upphovsmannen Alex Reed själv myntat termen ”post-antrophoscene gothic funk”. På The World samsas oemotståndliga synthpoprefränger och new wave med industri, apokalyptiskt stämningsbyggande och pianoslingor som hämtade från Tori Amos 90-talsalbum. Ett verkligt styrkeprov från en av de starkaste låtskrivarna i dagens alternativa elektroniska musikscen. 9/10
Georg Meggs – Ni får dra mig härifrån
ROTROCK För varje släpp drar den barabaserade bluesräven Georg Meggs längre från bluesen och på nionde skivan är den praktiskt taget väck. Intensiva rockdrypare, tunga countryballader och sprittande popeufori om storvulna drömmar, utstötthet och punschpraliner i en värld så bisarr att inte ens de döda står ut. Twangiga gitarrer, innerligt blås, brusande elorglar och ett munspel som den här gången spelas i förstaposition. En gathund som släppts in i värmen men aldrig blir av med oron, självtvivlet och samvetskvalen. Blodröda känslor genom ben och märg. 8/10
Janne Borgh Fanclub – Poetry, Protest & Popsongs
BRITPOP För den malmöbördige anglofilen Janne Borgh tog sextiotalet aldrig slut. Jangliga Byrds-gitarrer och utmejslade Beatles-harmonier är signum i allt han företagit sig, oavsett om det stavats Periwinkles, Strindbergs, Django’s Coming, Shake, Repeatles, Scratch eller ANC4. Frågan är dock om rötterna någonsin varit lika starka som på fjärde soloalbumet (tredje med fanklubben). Gedigna powerpopbagateller med söta melodier, finurliga oneliners och blödande stämsång i rakt nedstigande led från Kinks, Who och Herman’s Hermits. En rak fortsättning på The Moderns. 8/10
Östkusten – Nåt som inte är svart
INDIEROCK Till massivt gitarrlarm och atmosfäriska helvetessynthar beskriver sundsvallskvintetten Östkusten ett inre inferno helt utan slut. Det svarta hålet inombords, skriket rakt in i kudden och den bitterljuva känslan av att vara någon som gör ont att nå. Ett feberdrömskt vemod nära gränsen till galenskap. Men när melodierna doftar Fame Factory och ångestlyriken angränsar till flyktigt pekoral är det svårt att riktigt känna smärtan. Arvet från hemstadens gedigna postpunkhistoria urholkas till något som polerats för radio. Något som inte är svart. 6/10
Rotpuls vs Jah Sparring & Dagens Eko – Rotpuls i dubb
DUB Under tidigt åttiotal var lundensiska Rotpuls med och rotade reggaen i den skånska myllan. Nu har Östra Grevie-DJ:n Daniel “Jah Sparring” Lindberg och Dagens Eko gjort rabbedabb av alltihopa, precis som i våras med originalproducenten Peps Persson. Svepande synthar, feta subbasar, omkullkastade rytmer, robotröster, ljudeffekter och långa instrumentalpartier i ett storkäftat dubkollage utan att förlora sina rötter av varma elorglar och stöddigt blås. Och när “I väntans tider” brer ut sig i en tio minuters monsterremix får även texten lite större plats. Palmerna är vissna, musiken är grammofon. 7/10
Slobobans Undergång – Bröder
PUNK Med bröderna Hassling i spetsen är Partilles första punkband Slobobans Undergång minst lika aktiva igen som när de la av för fyra decennier sedan. Tredje singeln i modern tid är en hommage till det brödraskap som hållit dem samman genom åren – ett mer biologiskt besläktat Ramones. Ändå är det singelbaksidan där de ger sig på de malmöitiska diverserockarna Välta Ställets alkoholstinna ångestdrypare “Skål ditt monster” som brinner till på allvar. Inte fullt lika omedelbara bangers som “Stål och styrka” och “Varje tid” men likväl en intensiv atomkrasch. 7/10
Lotta Wenglén – Veden Fyren Slätten
KLIMAKTERIEPOP Sist Lotta Wenglén sjöng på modersmål förutspådde hon pandemin med EP:n Alla andra ska dö (2020), sex år senare har isoleringen gett tid för självrannsakan. Till lekfullt orkestrerad, akustiskt sinnad klimakteriepop står hon på altanen i Böste, blickar ut över slätten och havet och filosoferar över livet. Som det är. Hon väljer livslögn, sopsorterar, äter kransbit, kollar kattklipp, bedrövas över mänsklighetens kortsiktighet, visar tecken på diagnos och försöker leva som om morgondagen faktiskt finns. Trots allt. Allt medan Ba-Ba-Loo-kollegan Uffe Larsen tittar in från öknen med en gulnäbbad fågel under armen. 9/10
Mårten Lärka & Emligheten – 19 minuter
BIBLIOTEKSROCK Det mest enerverande idag är att ta den tid det tar. Åtminstone enligt biblioteksrockaren Mårten Lärka från Jättendal. En 19 minuters hemgjord kassett inspelad rakt upp och ner på åttakanalsrullband med kompbandet Emligheten. Smutsiga gitarrer, psykedeliska orglar, munspel, klockspel och en röst någonstans mellan Staffan Hellstrand och IB Sundström. Fem låtar om uppskjutna drömmar, oviljan att leva i en Cornell Woolrich-thriller och minnen från högstadiet. Varken mer eller mindre. Det som provocerar mest idag är att vara olönsam men glad. 7/10
Elda med Höns – Elda med Höns 2
PROGG Ett halvsekel efter debuten är de kultförklarade faluproggarna Elda med Höns tillbaka. Med lika delar sjuttiotalsnostalgi och samtida samhällsanalyser kommenteras allt från flower power och gamla proggband till vad som står i tidningen om terrordåd, våldtäkter, oljeindustri, kärnkraft, nöd och svält. Allt till en lika brokig som slick progg-grogg av varma elorglar, bitande saxofoner, riviga gitarrer, episka melodier, reggaegung, fusion och svävande ballader. Ett eko av en svunnen tid, en motpol till likriktning, polarisering och glömda ideal. Snart är det försent. 8/10
Strindbergs – Snabbare än tiden
POWERPOP Med Strindbergs ur tiden i fyrtio år sammanfattar powerpoptrion åter sin triumffärd under tidigt åttiotal. Då ärkestockholmaren Johan Johansson och exilskåningen Janne Borgh lämnade punkpionjärerna KSMB respektive modsrevivalisterna Moderns möttes de i syrliga samhällsironier, filosofiska grubblerier, ringande Byrds-gitarrer, utmejslade Beatles-ackord och den gamla myten om den fria skaparglädjen. Tre rännstensungar av börd och anor i enad front mot en värld de föraktade. Åren går fort men tiden står stilla och även om låtarna hörts förut har de hedern i behåll. Tolv monument från en tid som var en dröm om lust och fägring. Ett stycke svensk kultur präglat av stil, finess och tankesnille. 9/10
Delegaterna – Visst är det sämmer
FOLKPUNK “Har vi ens råd med de rika?” frågar sig Malmös stökigaste folkpunkkvartett Delegaterna. Två febrigt intensiva kravallervalser med fläskigt dragspel, explosiva gitarrer, robusta rövarkörer, brinnande slagord och beska Allan Edwall-referenser. Och en Lillkrister (Divina Commedia, Grundbulten) som tar fram storsläggan i vindlande, ordtäta kaskader om vinstmaximeringar, klassklyftor, arbetsmiljöföroreningar, bidragsmasturberande överklasslem och oomkullrunkeliga frihetsprinciper. Ett uppstudsigt Kampen längst fram på barrikaderna med ett rättvisepatos som aldrig ger vika. 8/10
Penny Arcadia – Behold, I Will Do A New Thing
ALTCOUNTRY På strövtåg genom fördömda civilisationer, uråldriga lagar och den amerikanska söderns ockulta mystik debuterar stockholmskvintetten Penny Arcadia på tio tums vinyl. Men med medlemmar från Infinite Mass, Clawfinger, Hällas, Moneybrother, Ossler, Diamond Dogs och Hellacopters är de inte direkt några duvungar. Den nya grejen är ödesmättad altcountry med krämiga sleazeslingor, psykedeliska elorglar och dunkel skräckromantik om helveteshundar, dödsfåglar och själaförare. En själlös, hjärtlös, sömnlös feberdröm. 7/10
Lilla Barbro – Lilla Barbro
VISPOP Det är långt ifrån Maja Heurlings (Irrbloss, Påtår hos Moa Martinsson) debutalbum, men det första under täcknamnet Lilla Barbro. De ömtåliga visorna har klätts i kyliga synthar, urbana samplingar och självlysande popmelodier men paradoxalt nog har hon aldrig varit lika naket ärlig som nu. Genom tunnelbanebrus, distansförhållanden, kvävande SMS, tröstande Spencer LaJoye-böner och sorgen över att inte nå fram till Peter Morén (Peter Bjorn and John, Plan) med telepati stirrar hon gravallvaret rätt in i vitögat. När ondskan i världen gått så långt den kan gå är det hon som tar in hästarna till kvällen. 9/10
Johan Eklund – Slutet av världen
VISPOP På vårens Tänk om jag får va din sprudlade ydresonen Johan Eklund av livslust och nyförälskelse, nu har vintern hunnit ifatt. Fladdret i magen och fingrarna genom håret räcker inte längre för att stänga ute attackerna. Hjärtat vill varannan dag, kroppen orkar allt mindre och rösterna från skolgården ekar mot insidan av skallen. Bland svettiga lakan, mediciner, gamla plåster och årsgamla sår står en light-Lundell vid världens slut och grämer sig lätt – till Dire Straits-gitarrer, gospelkörer och Bellman-citat – över allt som blev och inte blev. 7/10
Bödel – Dödsbringaren
CRUST/HARDCORE När domedagsklockan står på åttionio sekunder är västgötska Bödel redan på andra sidan apokalypsen. Frälsaren är död, människor lemlästas och blåljusen blinkar från piketen. Allt medan livsfarliga Leya Rasmussen Teike (Chørnobyl), farsan och hans polare från The Crown, Vänsternäven, Pastoratet och Deny låter mäktiga herrar, självutnämnda domare och kapitalismens nickedockor smaka på giljotinen. En benhård dystopi av crustig hardcore, fragmentarisk undergångspoesi och disharmoniskt avgrundslarm kanaliserat till extremt jävla vansinne. 8/10
Ill Jill – My Body Is Mine To Decide
QUEERCORE Med kaxiga klistermelodier, glödande iver och en lekfullhet som kunde varit Toy Dolls har queercorekvartetten Ill Jill föresatt sig att bli för mycket att hantera redan på debut-EP:n. Fyra fuck-ups från Sundsvall som minst sagt med rätta spyr oceaner medan ekosystemen fallerar, politikerna dansar över senatgolven och de efterhängsna snubbarna dyker upp på krogen. En välbehövlig pungspark i en tid då jämlikhet, mångfald och inkludering går bakåt. Var det någon som sa att #metoo gick för långt? 8/10
Misfit Maniacs – Bitter Sweat Heart
RIOT GRRRL När växjökvartetten Misfit Maniacs skakade om gubbväldet med minialbumet Second Thoughts (2023) hade de knappt fyllt 16. Lagom till fullängdsdebuten kommer de fula gubbarna inte ens undan på krogen. Grungesmutsig riot grrrl med giftiga gitarrer, bitterljuva melodier och rättframma reflektioner över modeindustri, destruktiva relationer och könsmaktsordning. Någonstans i gränslandet mellan Candysuck, Donnas och Crass runt Penis Envy blir det politiska i allra högsta grad personligt. Kaxigt och uppstudsigt men i en rättvis värld hade den klistriga refrängen i avslutande “Filth” gått varm i etern. 7/10
