Big Fish anlände till Malmö i den bittraste vinter mitt i yrande snö och mörker, och tinade upp oss till livet igen. Ett kultband från Uppsala av sällan skådat slag, återuppstått efter ett långt uppehåll som om de aldrig hade försvunnit.
Medeltidsmaskinmetall tillika industrisynth tillika existentiellt poetiska. Lika udda som de känns som ett hemma, inte minst genom texterna som rör sig mellan politik, vad det innebär att vara människa när man skalar av alla lager och symbolik som tar sig förbi försvar och får oss att känna.
Innan de landade in på Plan B ryktas om en intim, nära och stillsam spelning som uppvärmning på Arsenik butik. De som var där vittnar om att det var en sorg för oss som missade det. Big Fish gör sig bra i sina olika skrudar, avskalat och stilla och som senare under kvällen i full kraft och volym.
Sodakill inledde som support och kickade igång Plan B med en scennärvaro som lämnade oss närmast desorienterade, vad hände? Riff, solon, “Let’s scream together!!” följt av ett eskalerande vrål från publiken. En sångare som klättrare i riggen på scen och helt enkelt bra musik fylld med karisma och en spännvidd från vrål till fniss. Ett band värt att hålla ögonen på.
Sedan – äntligen! Malmö har fått vänta två år sedan sist på Big Fish. Innan de ens mullrar in på scen har publiken redan förväntansfullt klamrat sig fast framme vid scenkanten och fyller lokalen bakåt redo för urladdning. Vi vaggas in i en närmast andaktsfull inledning genom ”Rapport från branten”. Sedan släpps energin lös som en åskstorm där publiken direkt börjar tappa besinningen aning, ”Bränsle”, mörkrött ljus och rök som väller ut, en röd bensindunk skymtar bland annan metall på scen som del av slagverket.
”Rim på liv och död ”tar vid med en nästan smärtsam scennärvaro och inlevelse, det känns in i själen på oss och fortsätter på samma sätt in med Snö. Publiken får frågan från bandet “Vart kommer vi ifrån!?”, men är ju helt förstummade av inlevelse. Här och nu spelar det ingen roll varifrån Big Fish kom, de är här och de får oss att leva och flamma och brinna mitt i den kallaste, skitigaste och dödaste tiden på året. Varifrån sångaren får sin energi till att härja runt på scen samtidigt som rösten hålls stadig, melankolisk, arg, varm och djup från hjärtat dryga 20 låtar igenom är ett mysterium. Ett mysterium vi tacksamt bärs av i stunden. Är de ett band eller en upplevelse att upplösas i?
Big Fish är inte ett kultband för intet, de har en bredd, djup och versatilitet som visar sig tydligt. De går från det existentiella och poetiska till det explosivt punkiga. Utöver låtar från nya plattan Fyra liter stoft väver de även in äldre låtar, som ”Människopyramiden”, från vilken en crowdsurfare uppstår och stämningen är skyhög.
Bandets mytomspunna energi fortsätter obönhörligen mot slutet av konserten. ”Så blir du fri” framförs med sådan uttrycksfullhet i känsla att vi tappar fotfästet.
”Har vi gått i ett dimmigt Uppsala bland gamla byggnader om natten?”, frågar de oss. De flesta i Malmö har väl kanske inte det, men genom ”Andra sidan ån”får vi uppleva känslan, en känsla vi aldrig vill släppa.
Tillslut var vi ack tvungna att låta dem lämna scen. Inget varar för evigt.
Men den känsla och hemsökande drömska i åskstormen Big Fish som mullrade in och tinade Malmö till liv i februari, den kommer inte att släppa taget om någon av oss som var där. Vi önskar dem all lycka på sin fortsatta turné, och hoppas framförallt att de återvänder till Malmö i sinom tid.
