Det här blir underligt nog första gången jag ser Tortoise i Sverige. Allra första gången, på mitt första Roskilde 1998, var det den dittills kanske starkaste upplevelsen av levande musik jag hade haft.
Av någon anledning har jag sedan missat eller varit bortrest när bandet spelat i Stockholm, men har haft turen eller skickligheten att se dom på det knäppaste spelstället (något slags tivoli-tema med ett stort torn från scenen och upp och en massa gamla tivoli i attraktioner på varje våning) som finns i en liten by utanför Bern.
Det var lika spektakulärt att se dem när deras gamla skivbolag City Slang hade jubileum på någon teater i Berlin för säkert 15 år sedan. Nu är de äntligen i Sverige och på legendariska Fasching, sannolikt mycket till deras bokare Gavin Maycrofts förtjänst.
Det är en större andel killar i publiken den här kvällen än på en obskyr metal-spelning vilket både är förvånande och inte. Men ja, det är väl musik som kan anses lite nördig och jag gissar att hälften är musiker, jag menar alla säkert tjugo-trettio män på plats jag känner eller är bekant med spelar musik.
Fint då att Tortoise spelar “musiker-musik” som är bra och smakfull och inte bygger på någon slags sport-liknande uppvisning i spela snabbt och mycket eller utdragna solon eller annat opassande.
Senaste skivan, Touch, är en slags nytändning efter två inte lika magiska skivor utspridda över många år. Sist jag verkligen drabbades av en var med It’s All Around You (2004). Jag trodde att det var min smak och mitt tycke som hade ändrats först, men varje gång jag återkommer till skivorna där emellan vill jag lyssna på de äldre skivorna för att dom rakt av är bättre. Fram tills nu. Nya skivan har samma starka melodier och ljudvärld som de gamla skivorna som gjorde Tortoise ett namn inom den instrumentala musiken.
Denna utsålda kväll öppnar bandet med nya skivans inledande ”Vexations” och sätter en stämning direkt, och de fem männen visar vilken otrolig ensemble dom är. Gitarristen Jeff Parker saknas av någon anledning på denna turné men hans ersättare sköter sin del galant.
Vi får i mina öron lite av en best of – med briljanta “Glass Museum” från Millions Now Living Will Never Die som i år fyller 30, tre låtar från deras bästa skiva TNT (1998), där ”Ten Day Interval” måste nämnas som en av kvällens höjdpunkter med sina malletinstrument som bemannas av tre av bandets medlemmar. Vidare spelas någon enstaka låt vardera från övriga skivor utöver den senaste och det enda som sägs i en mikrofon under konserten är en rant om läget i USA och en känga till fascisterna när ”Prepare Your Coffin” tillägnas dem med orden ’because we’re going to fucking bury you’.
Som vanligt med Tortoise blir det den bästa och viktigaste konserten på länge.
