Efter ett långt uppehåll på elva år återvände den norrländska gruppen Sahara Hotnights helt oväntat 2022 med skivan Love in Times of Low Expectation. Albumet stack ut lite jämfört med deras tidigare alster, och efter den sommarens turné blev det återigen tyst kring bandet. Tills nu.
Den 13 februari släpps bandets åttonde fullängdare, No One Ever Really Changes, och då jag verkligen har avgudat bandet sedan debuten 1999 högg jag direkt när förfrågan om intervju dök upp. Jag fick ett långt och personligt samtal med sångerskan/leadgitarristen Maria Andersson Lundell samt trummisen Josephine Forsman. Till en början är bara Josephine med på en halv-knackig länk från Kalifornien, där hon bor sedan en tio år tillbaka. Dock håller hon på att packa ihop sig för en flytt tillbaka till Sverige.
Ni släpper ny skiva 13 februari – kan du berätta lite om den?
– Det är en platta sprungen lite mer ur live-scenen, vi har sammanfattat ganska mycket av de känslor som vi haft på scen och försökt stoppa in dem i den här skivan. Vi har på något sätt förstått att det är detta som är det roliga med det här bandet. Att spela live. Just det har vi försökt fånga med den här plattan.
Lite rakare än förra plattan?
– Precis, vår förra skiva var mer lågmäld och mer en känsla av studiomiljö och vi upptäckte kanske sedan att det var lite svårare att förmedla detta live.
Här ansluter även Maria.
Hej Maria! Håller du med om att kommande skivan är mer av en tillbakagång till ert gamla sound? Lite rockigt och punkigt kanske?
Maria: – Ja så är det nog kanske.
Josefin: – Såhär, förra plattan kom till efter ett väldigt långt break, så då blev ljudbilden väldigt annorlunda. Medan den här plattan tar avstamp ifrån det vi kanske upplevde att vi ville ta tillvara. Energin och den typen av sound, och då hittade vi Fagge (Daniel Fagerström, reds.anm) och Martin (Martin Vogel, reds.anm) som hjälpte oss att förmedla det hela.
Hur går det till när ni skriver låtar? Särskilt med tanke på att Josephine bor på andra sidan Atlanten?
J: – Maria har skrivit alla låtar, sedan får jag en massa demos uppskickat till mig som jag sedan testar att lägga trummor till. Därefter bollar vi lite grann mellan oss.
Ni är inte direkt som ett band som repar en gång i veckan!
M: – Hehe nej, vi har fått omforma hur det sett ut genom åren utefter en rad praktikaliteter. Men just nu har den här metoden funkat, och jag personligen tycker att det är kul att se mina avskalade, ganska softa demos sedan förvandlas genom Jossans trummande och Jennie och Johannas pålägg till den slutgiltiga produkten. Det är ett trolleri!
– När vi hade släppt förra skivan, som vi förvisso var väldigt nöjda med, stötte vi ganska snabbt på lite patrull när vi sedan skulle spela den live. Den här inre dynamiken man har när man står på en scen saknades. Det var svårt att göra låtarna rättvisa live. Jag tror att det var just det som blev fröet till den här skivan. Vi började istället i änden ”hur låter vi live”?
Så detta är lite mer som en live-skiva?
M: – Ja, så skulle jag nog säga att det är.
J: – Precis, vi tar tillvara lite mer på det vi faktiskt kan. Det är omöjligt att som band klara av att göra alla olika sound. Man låter på ett sätt, ett grund-sätt, och nu försöker vi snarare anamma det.
Ni släppte förra skivan (Love in Times of Low Expectations) 2022, men dessförinnan gick det lång tid från självbetitlade släppet Sahara Hotnights. Är ni inne i en ny fas av låtskrivande nu, särskilt med tanke på att du Josephine flyttar hem?
J: – Ja jag hoppas det.
M: – Nu blir det skivor var annat år!
J: – Haha ja, det hoppas jag! Vi har väl i och för sig alltid kanske varit lite icke-frekventa med skivsläppande, men det som framför allt ska bli kul med att flytta hem är att få igång de här konsekventa repen, att det kan komma någonting utifrån just ett rep. Istället för att gå in i ett rep när man har en färdig agenda. Det kommer få vara lite mer lekfullt nu. Det är ändå en ganska viktig del av vårt band.
M: – Först på agendan måste ändå vara att skaffa en replokal!
Kommer den ligga i Robertsfors tror ni?
M: – Vi kanske alla får samlas i Robertsfors, vi skulle aldrig gjort oss av med vår gamla replokal!
J: – Oavsett så blir det avsevärt enklare nu i alla fall.
Nu till den obligatoriska frågan. Jag följer ju er på diverse sociala medier, och jag har sett hur ni lagt upp bilder på er från förskola och väldigt unga år. Hur lyckas ni hålla ihop alla dessa år?
J: – Haha vad är framgångsreceptet! Men visst är det helt otroligt? Men det har ju lagts ner en hel del timmar i det här projektet, det är så stora känslomässiga investeringar i de här personerna i bandet, och jag tycker personligen att det bara känns mer och mer värdefullt ju längre tiden går. Och visst känns det unikt, att man inte kan hitta det så lätt eller köpa det för pengar.
M: – Det har nog varit ett skifte för oss med, att vi sett att hela den här historien har ett värde liksom. Tidigare när man var yngre så bara var man i det, man hade hängt sedan man var barn, men nu uppskattar man nog mera det här djupa vi har inom bandet.
Det måste ju vara helt världsunikt att ett band hållit ihop så länge. Det borde ju skrivas böcker om det!
J: – Hehe ja. Vi har ju snart alla egna barn i den åldern, och de är så himla små, och att då tänka att vi själva träffades i den åldern och har hängt sedan dess är smått otroligt!
Jag intervjuade faktiskt er 2004 när ni spelade i Halmstad, och jag skrev för högskolans kårtidning. Då minns jag att jag frågade er om ni trodde ni skulle hålla ihop om tio år, men då svarade ni lite mer tveksamt på den frågan…
M: – Det var ju nästan sant! Vi släppte några skivor till och sedan spelade vi inte ihop på typ tio år. Vad sa du, 2004? Plus tio år och då har vi 2014 och då spelade vi faktiskt inte ihop längre!
Ni har sagt i någon intervju att ni ”har blivit lite snällare med åren”, hur märks det?
M: – Har vi verkligen sagt det?
J: – Det syns inte på våra sms-konversationer i alla fall kan jag säga! Men blir vi inte alla snällare med åren? Det hör väl till åldern. Men kanske att man har blivit lite mer respektfull till att folk kan olika saker. Man har fler aspekter inom bandet.
M: – Förut var det som att man bara dumförklarande varandra, nu har vi mer respekt för varandra. Jag skulle vilja beskriva det som att alla har en integritet nu, som ingen annan kan vara och peta i för mycket. Förut märktes inte det då vi var så sammanflätade på något sätt.
Hur ser ni på musikklimatet idag? Jämfört när ni började?
M: – Alltså bara de här senaste 20 åren har varit så många olika faser. Jag personligen relaterar till de artister som gör album. Jag lyssnar på ett album från början till slut och ser det fortfarande som ett koncept. Det sitter väldigt djupt, även om jag vet att det är väldigt fragmenterat idag.
J: – Jag tror det kommer finnas en publik för allting. Jag tänker att de som gör musik på ett annat sätt än vi, som kanske inte är lika livebaserade och skriver låtar från en akustisk gitarr, de kommer ändå att ha sin publik. Jag tror att det kommer finnas en plats för allt.
Ni blev nyligen invalda i Swedish hall of fame, grattis! Hur kändes det?
M: – Visst är det ärofyllt?
J: – Det var faktiskt en fin upplevelse. Det kändes som de hade tänkte till, motiveringen var fint beskriven och så. Så jag tyckte man kunde ta till sig det faktiskt!
Var det kröningen av en lång karriär?
M: – Just det!
J: – Helt klart ett av målen!
M: – Det låter kanske lite gubbigt, men det ska vi inte förakta. Det var faktiskt roligt. Som Jossan säger, man hade tidigare känslan av Swedish Music Hall Of Fame var lite som ”vad ska vi nu vaska fram för artister att ta med”, men motiveringen var verkligen fin och det kändes som ett gediget arbete bakom det man ville lyfta fram.
Nu släpper ni skivan, sedan en klubbturné. Händer det fler grejer, tänker festivaler och liknande?
J: – Vi har massa grejer i kikaren! Festivaler och så, men vi vill ändå ta oss ut i världen också.
M: – Där vi hör hemma! Nej men skämt åsido, vi har spelat mycket utomlands tidigare och vill gärna göra det igen.
Släpps skivan utomlands?
J: – Denna skiva släpps överallt! Det är väl skillnaden mot förra plattan då vi inte gjorde någonting, så siktar vi nu större. Svenska festivaler blir det med bland annat.
