Trio Ramberget, bestående av Johanna Ekholm, kontrabas, Gustav Davidsson, trombon och Pelle Westlin, basklarinett, har sedan bandet bildades 2016 varit intresserade av att skapa musik utifrån olika koncept. De har anordnat konserter enbart för enmanspublik samt gjort ett trippelalbum baserat på ett utforskande av den kromatiska tolvtonsskalan, och de har skapat dronestycken som de sedan lämnat över till inbjudna musiker att brodera vidare på. Det sistnämnda projektet blev till albumet Drone Positions, 2023, där pianisten Matti Bye var en av de inbjudna musikerna. Deras samarbeta gav mersmak och ledde till albumet Mirror Variations året därefter.
På deras nya skiva är inga gästande musiker inbjudna. Här är det trion som står i centrum, vilket förtydligas av att albumet är självbetitlat.
Och det är ett högst personligt album som Trio Ramberget inleder det nya året med. Trots att trion spelar på akustiska instrument skapar de musik som är starkt förstärkt. Liveinspelningen gjordes nämligen inuti den gamla nedlagda oljecisternen på Svanö, vilken var en av scenerna under Nonagonfestivalen 2024.
Trions något ovanliga sättning med trombon, basklarinett och kontrabas ger ett sound som är murrigt och dovt. Naturligt förstärkta av cisternens akustik – efterklangen är upp emot 25 sekunder – blir trions experimentella ambientmusik några nyanser mörkare än tidigare. Bandet menar själva att det unika rummet påverkade såpass att de utnämner det till en fjärde medspelare.
Atmosfären är laddad från start. Ekholms kontrabas skapar en vibrerande drone medan Davidssons trombontoner inledningsvis ljuder som en mistlur från ett skepp som navigerar i en tät dimma. Skarpa och skärande toner bryter av mot mullrande lägre frekvenser innan Ekholm med svepande stråkrörelser skapar meditativa effekter på kontrabasen.
Albumet är uppdelat i sex sviter som bildar en stark helhet. Det fjärde stycket hör till albumets längsta med sina åtta minuter. Det är mycket vacker musik som rör sig i böljande vågrörelser.
De metalliska väggarna från cisternen förstärker trions akustiska sound och gör lyssningen både fascinerande och utmanande. Resonansen gör även att instrumenten ibland är svåra att definiera. Om Davidssons trombon ett tag lät som en mistlur kommer svaret när Westlins röst, på det vackra femte spåret, låter som havets svar, som sirenernas sång.
[Egen utgivning, 1 januari]
