I fredags besökte Bassvictim Köpenhamn för första gången – både för en utsåld livespelning på Ideal Bar och ett DJ-set på Hangaren. Skulle man ha gått på konserten eller på klubben? HYMN ger alla svaren från en fredag som skulle ha blivit en av årets utekvällar.
Bassvictim är en duo från London som består av Maria Manow och Ike Clateman. Inom loppet av ett år släppte de två fantastiska album (Basspunk och Basspunk II och hypade till döds av såväl medier som deras fans. Musikaliskt bygger dessa på en revival av 00-talets electroclash och dubstep, vilket har gjort att de har buntats ihop med andra musiker som t.ex. Ninajirachi – trots att de har lite gemensamt utöver att komma från samma generation.
Egentligen kommer Ike från Brooklyn och Maria från Polen och de träffades i Berlin. Men nu har de blivit en omistlig del av Londons alternativa scen. Fulla av motsägelser har de inget emot att antagonisera sin publik, andra artister eller konsertlokaler. Efter att ha blivit bannlysta från Berghain när de DJ-ade där förra året så snackade de skit om stället och personalen på sociala medier. Det är också svårt att veta att hur mycket som är jargong och mycket som är uppriktigt – för inte så länge sedan annonserade de att Bassvictim var över. För att strax åka till både Australien och USA för sina första spelningar där.
I oktober släppte de ett nytt album vid namn Forever, som saknade hits men ändå hyllades av Pitchfork – kanske mest för att det bröt alla förväntningar på dem. Just Pitchfork verkar älska dem och gjorde en kaosintervju med dem för några veckor sedan. Om man läst den har man lite kontext till varför deras spelningar ibland är fiaskon. Och spelningen på Ideal Bar var verkligen undermålig.
Mest synd var det kanske om publiken, som bestod av dedikerade fans i 18-25-årsåldern som kommit till en sedan länge utsåld konsert för att äntligen få se bandet här i Skandinavien. Jag hade ju redan sett dem i Nederländerna för snart ett år sedan, så jag visste att när de är på rätt humör kan de göra en riktigt sjuk spelning där publiken går bananas och efterlämnar lokalen som ett slagfält.
Så blev det aldrig på Ideal Bar. Dock gjorde Sember ett fantastiskt jobb som DJ-support. Jag har sett henne spela på Mayhem tidigare och det var lika grymt då. Det var som en musikalisk utbildning för ungdomarna som stod uppradade längs senkanten och skrek efter Ike och Maria. Sember spelade en blandning av hyperpop, hiphop och serbiska klassiker. Dessutom hade hon med sig Franarchy som emotional support animal. Det enda problemet var att hon inte spelade tillräckligt länge, där hon satt på scenens golv.
För sen blev det tyst i en halvtimme och publiken stod och stampade. Någon klagade på att de nu hade stått upp och trängts för att få en bra plats i en timme. Och längre skulle det bli. Bassvictims tour manager kom in på scenen ibland, klagade på att en mick inte funkade, krånglade med CDDJs och till sist kom beskedet från bakom gardinen: mer rök, mer rök, annars spelar de inte. Efter att det meddelandet hade upprepats och rökmaskinen stått på max i en evighet och de antagligen insåg att lokalen hade fungerande ventilation så kom de till slut in på scenen.
Och koaset infann sig. Maria rökte som vanligt på sin vape, började dra upp tjejer på scenen men då stormade halva publiken upp och dansade/stod. De blev till slut tillsagda av tour managern och då blev det dåliga vibes i publiken för att alla blivit av med ”sin plats”, de började knuffa varandra och till och med slåss. Någon snubbe med Cruella-hår frågade mig anklagande om jag sett deras insmugglade spritflaska. Andra i publiken pratade om hur man blir full så snabbt som möjligt (att dricka på helt tom mage). Andra hade redan börjat prata om att gå direkt till efterfesten.
Bassvictim var nämligen även bokade till att spela på Unearth ett par timmar senare. Unearth är en eventserie i Köpenhamn som blivit en symbol för stadens undergroundscen och som Dazed gjorde ett reportage om tidigare i år. Och faktum är att den här kvällen hade jag hellre sett Bassvictim på en klubb än på Ideal Bar. Åtminstone hade ett ställe som Mayhem eller Hangaren passat dem bättre. De kallade själva Vega för ”not ideal” (omedveten ordvits?) och bad om ursäkt för att ljudet var för lågt. Maria kunde inte höra någonting, sa hon. Men de hade ju inga monitorer på scenen? Och jättebra idé att sätta upp allt gear på golvet, när scenen är en handflata hög. De stackarna som inte stod på första raden kunde ju inte se något alls. Och vi som stod längst fram kunde knappt se för skogen av mobilskärmar så fort Maria kom i närheten. Mobiler som lyste upp henne som mitt på ljusa dagen, trots att hon i intervjuer har sagt att anledningen till att de behöver rökmaskiner och vapes är för att hon känner sig för självmedveten.
Trots alla käppar i hjulen fortsatte Bassvictim konserten, för att de ville bevisa att de inte var ett skämt. De skruvade upp ljudet från mixern tills allt stod på rött och ljudet blev ännu sämre. Maria sjöng knappt i micken och som hon sa, så såg hon det mer som ett häng med deras fans och att de bara var ”vibing with you guys”. För ett kort ögonblick så kändes det i alla fall som konsert när Maria gick ut och dansade i publiken, som hon brukar göra när de spelar deras första hit ”Air On a G-String”. Men på det hela taget uppträdde Bassvictim respektlöst, de var dåligt förberedda och deras dåliga vibes spred sig till många i publiken.
Det hade kunnat bli en sån där legendarisk spelning som folk hade pratat om i framtiden i ordalag som ”minns du första gången Bassvictim spelade i Danmark?”. En sån spelning som de som hade missat för alltid fick se sig besegrade av de som varit där. Lite som när Moldy Peaches spelade i Malmö 2001 (en spelning jag tyvärr var för ung för att gå på). Folk hade i alla fall snygga kläder, så att de kunde se coola ut när de delade sina ”at the Bassvictim show”-klipp på TikTok.
