“Lean on your dad when you´re not strong enough – he’ll carry you home”
Christy Moore öppnar skivan med en vacker visa av en åldrande man som ser tillbaka på livet. Moore som förevigat musikvärlden med klassiker som “Back Home in Derry” och “Black is the Colour” är fortfarande aktiv med sin personliga musik: sin starka brytning, sin romantiska musik och sin förmåga att berätta en historia.
“Black and Amber” är en otroligt vacker bit som framförs acapella. Moore är en vågad artist – han är en nationalklenod i Irland. “Lemon Sevens” ger känsla av 1960-talets folkmusik blandat med irländsk traditionell musik. Musiken är högt mixad, medan musiken är i ett mer basläge – vilket är genomgående för skivan. En härlig kontrast och en dualism i ljudregistret.
En stund in i skivan kommer den instrumentala “The Rock” som är banjodriven, galet spännande och fantastisk. “The Life and Soul” är hälften acapella och hälften med musik. En ljuvlig sång.
Sångerna är vansinnigt vackra, fylliga och fyllda av känslor och romantik. Det är en variation i musiken jag sällan skådat, men den hålls samman av Moores vackra röst och de otroligt poetiska sångerna.
“Palestine” är låten som för den tidlösa magiska musiken till nutid. En sång om hemskheterna som skett i Gaza de senaste åren ger ytterligare en vacker dimension av en vacker artist på en vacker skiva.
“The Yellow Triangle” talar ett språk som jag inte ens vill försöka skriva om – du måste lyssna själv. Men den handlar om allas totala rättvisa och ondskans passivitet.
Skivan är väldigt intressant mixad. Sången ligger helt utanför musiken. Den är mer bas medan musiken är treble. Men det funkar på ett unikt och nyskapande sätt.
Moore har varit en musikalisk legend i decennier, men denna skiva är annorlunda och den är bra. Mycket bra.
[Claddagh Records, 14 november]
