Med 20 år på nacken är Pascal ett av de största men ändå till synes ohörda banden inom svensk garagerock. Deras tappra skara lyssnare gör kanske inte mycket väsen av sig, men namnet Pascal finns ändå på mångas läppar inom de mer slutna kretsarna. I dag släpper trion sitt sjunde album i ordningen, Tänker på dig jämt, där de fortsätter sprida sin melankoliska men omfamnande musik.
Trots sin långa erfarenhet som musiker menar bandet själva att de snarare har rört sig bakåt i utvecklingen. Den tanken, som egentligen började som ett skämt efter lite vin under ett rep, verkar ha bitit sig fast när vi sätter oss ner för att prata om bandet och deras nya skiva.
– Rent tekniskt var vi mycket bättre för 20 år sedan. Det var avancerade takter, stopp och grejer. Vi klarar inte längre av att spela de gamla låtarna för att vi är för dåliga, börjar Isak Sundström.
– Men samtidigt låter det precis som oss – apropå att vi inte har utvecklats. Om man har lyssnat på oss ett tag vet man att vår nya skiva inte är något nytt. Vi är fortfarande väldigt deppiga, men ändå glada och ledsna, säger Manuela De Gouveia.
Klimatet inom musikindustrin har förändrats mycket under de senaste åren, men trots sitt konsekventa sound har Pascal stått pall mot tidens tand.
– Det låter kanske lite drygt att säga det men vi har aldrig riktigt brytt oss om det. Vi håller ju inte ens på med sociala medier utan vi har en Facebook-sida som vi kommer på att vi borde uppdatera en gång vart halvår, säger Manuela.
– Vi har väl aldrig haft ambitionen att bli större, inflikar Isak.
– Jag tror att klimatet har förändrats mycket om man bara ser det rakt utifrån, och att det har hänt väldigt mycket – men det berör liksom inte oss. Vi håller inte på med sådant där man även ska vara mer än sin musik och sälja sig själv och en produkt. Det där förstår vi inte riktigt och man behöver liksom inte ha en låt som tio personer har skrivit, fortsätter Manuela.
När vi då vänder tillbaka blicken till Tänker på dig jämt berättar Manuela fortsättningsvis att albumet har varit väldigt centrerat runt själva bandet. De har setts en helg då och då i Isaks föräldrars lada på södra Gotland för att hänga, äta och sedan testa några nya låtidéer för att se vad som växer fram. Både Manuela och Mimmi Skog bor just nu på Gotland och Isak spenderar ganska mycket tid på ön som utgör en central plats för dem. Det var där de träffades, lärde känna varandra och startade bandet.
– Det är ju en speciell plats och jag tycker det som fortfarande är väldigt speciellt är att vi repar på Isaks föräldrars gård. Det är så himla fint att få vara på den platsen men också få vara en del av en familj på något vis, berättar Mimmi.
”Det är så himla fint att få vara på den platsen men också få vara en del av en familj på något vis”
– Och sedan att vi repade där för 20 år sedan, det hade jag inte tänkt på men vi har spelat på samma plats i 20 år, säger Isak.
Föredrar ni processen när ni skapar musiken framför att dela den med andra?
– Det är lite olika, men när vi tre är i replokalen och spelar vissa låtar eller gör något nytt kan det bli så för mig att vartenda hårstrå reser sig på kroppen. Det är nästan ett slags kvalitetsmått. Bara att det händer mellan oss tre är magiskt. Ibland gråter vi också på riktigt just för att det blir så starkt. Men det kan också hända på scen, att det blir så starkt och dessutom kärleken från publiken som är en enorm känsla. Det finns inget finare, berättar Mimmi.
– Jag tycker också om den här ritualen innan, när man ska sminka sig.”Mimmi, vad tycker du om de här skorna? Ska jag ha den skjortan?”, det är så gulligt att få vara med i ett rockband, fortsätter Isak.
Tänker på dig jämt kan väcka många tankar om ensamhet, liv och längtan, men för bandet själva verkar det snarare vara ett grillsug som väcks till liv.
– “Sötnos”, den har vi skojat om. Känslan när man sätter på låten är att man bara vill tända grillen, öppna en öl, höja volymen och grilla skiten ur allt. Det är en riktigt bra grill-låt, säger Mimmi.
”Vi hade ju många förslag till skivnamn men glödbädd var ju ett, det är ett vackert ord”
– Vi fick nästan skäll från vår inspelningstekniker när han skulle mixa skivan för att vi uttryckte oss i så diffusa termer eftersom vi inte är musikaliskt skolade. Istället för att säga att vi kanske vill ha mer flanger eller kompressor blev det “Nej men nu börjar den där glödbädd-känslan infinna sig” eller “Man kanske behöver skruva på lite, på med mer tändvätska”. Då berättade han att han hade lite svårt med de här glödbädd-referenserna och undrade om vi inte kunde försöka med de mer etablerade termerna inom musik så att han kunde förstå hur vi ville att det skulle låta, och vi bara “Vadå? Förstår du inte?”, berättar Manuela.
– Vi hade ju många förslag till skivnamn men glödbädd var ju ett, det är ett vackert ord, säger Isak samtidigt som han och resten av bandet småflinar.
– Jag har det till och med på min Tinderprofil “Jag uppskattar en bra glödbädd”, säger Mimmi och utbrister i skratt.
Att inte vara musikaliskt skolad kan ha både fördelar och nackdelar. Förvisso blir det svårare att sätta ord på idéerna, men samtidigt blir musiken mindre fyrkantig och desto mer genuin. Det är dags att ta fram grillen, öppna en öl och sätta på Tänker på dig jämt – för att uppleva Pascal precis som de är menade att bli hörda.
