Hösten 2025 tuffar på och det är dags att sammanfatta musikmånaden oktober genom ett gäng snabbrecensioner av släpp från den senaste tiden.
Skulllcrusher – And Your Song Is Like A Circle
AMBIENTFOLK Helen Ballentines gärning som Skullcrusher har fått oförtjänt lite uppmärksamhet hittills men förhoppningsvis kan And Your Song… ändra på detta. Som en mer melodiös Grouper eller som en Ethel Cain utan en mordisk lore rör hon sig drömskt mellan stillsam folk och meditativ ambient, där ämnen som minne, förlust och identitet avhandlas. Ett vackert album som helst bör avnjutas i sin helhet. 8/10
Maud Lindström – Du får gå
VISA Det är tjugo år sedan Maud Lindström sist hörde ifrån sig på skiva. Då var hon en ung och arg kärlekskritiker – ett halvt liv senare fostrar hon inte bara nästa generation visartister på Nordiska Visskolan i Kungälv utan har också landat mitt i medelålderns livspussel. En trygg hand i vardagsdramatiken bland försonande farväl, småbarn, fuktskadade källare, tandläkarväder och existentiella djurparksbesök. Inga stora åthävor eller smarta strategier, bara uppriktiga ögonblicksbilder lika stora som livet självt. Något värt att vänta ett halvt liv på. 10/10
Axel Sondén & Flyttfåglarna – Plåster
VISFOLKPOP Visst har ärkegöteborgaren Axel Sondén besjungit mjälten förut men på fjärde albumet hämtas inspiration helt och hållet från det civila yrket som sjuksköterska. Sjuk humor, patientjournaler och kranka levnadshistorier om artros, demens, nageltrång och ulceröds kolit – ofta i livets slutskede. Underbemanning, dropp, livsuppehållande åtgärder och möten med Matilda Magnusson vid Sahlgrenskas entré. Bland respiratorbrus, kontrabashjärtslag och Flyttfåglarnas friska melodier på fiol, saxofon och melodika är det uppenbart att Axel trivs på sitt jobb. 8/10
The Headlines/Sator – The Headlines/Sator Split
GARAGEPUNK När Borlänges garagepionjärer Sator möter Malmös poppunkhjältar The Headlines på en färggrann tiotummare fylls de explosiva rockbagatellerna av smutsiga riff, omedelbara melodier och kanaliserad energi. Dieseldoftande Sator tackar syrligt för ingenting alls innan de går på dejt med blisterpopparna The Embarrassment. I sin tur har Headlines aldrig varit lika fucked up och farliga som när raspiga Kerry Bomb sparkar och skriker tills hon blir hörd för att sedan rasa mot betongen till ljudet av ett hardcorebeat. Två av Sveriges mest envetna musikexporter minns trots allt fortfarande vad de slåss för. True grit! 8/10
Frida Franzén – Tidens väv
TANTROCK Ornöbaserade tantrockaren Frida Franzén fortsätter sprida visdom om år, men där debuten kretsade kring årstider tar uppföljaren ett större grepp. Mänskliga artärer, digitala vener, homo sapiens uppkomst, renässansens Florens, Stonehenge, mayakalendrar, folkhemsgula radhus, skolgårdar, rynkor och konsten att förstå sig på februari. En existentialistisk Kajsa Grytt med drag av Ebba Forsberg och Ulf Lundell, uppbackad av ungdomsvännerna från Ebon Tales i en väv avpostpunk, blues, visa och garage där basklarinetter och klockspel möter mellotroner och ukrainsk spoken word. Alla åldrar och eror finns inom. 9/10
ro.t – Stormens vilda fuga: dikter av Nils Ferlin
VISA “Av trummor och tamburiner blir visan död” diktade döddansaren Nils Ferlin i diktsamlingen Goggles (1939). Ett påstående stockholmstrion ro.t verkar tagit lite väl fasta på. Rebecka O’Nils folkmusikaliskt atmosfäriska tonsättningar – svepta i eleganta körstämmor, smäktande flöjter och förtätade fioler – är utan tvekan vackra men försvinner också ofta in i ett sövande, högstämt töcken av vördnad och respekt. Utan tidlösheten i maken Williams Ruben Nilson-tolkningar från ifjol går den Ferlin förlorad som också var en skojare och slingertok. 5/10
Kirsti Meiers – Seven Stories
JAZZPOP Om exildanska Kirsti Meiers (2Mothers In A Car Wash) solodebut Not without a song (2018) lutade åt det semielektroniskt experimentella är uppföljaren något mer traditionell. Varm, pianobaserad jazzpop i nedstigande led från Burt Bacharach och Diana Krall. Vuxet och sofistikerat men trots finurliga vardagsfunderingar om clowner, grizzlybjörnar och muppar blir hon aldrig riktigt samma förtrogna gamla vän som på scen. Inte förrän det ambivalenta terapisamtalet “Krasser (Komplekse følelser)” beskriver livet som ett korvbröd utan korv. Kanske snart dags för ett album helt på modersmål? 7/10
